ERF Bibleserver – Entdecke deine Bibel

nuBibeln

Habackuks bön

1 En bön av profeten Habackuk, en klagosång.^[1] 2 HERRE, jag har hört budskapet om dig och dina gärningar, och jag är förskräckt. HERRE, förnya dina gärningar i denna tid, ge dem till känna i denna tid. Glöm inte bort din barmhärtighet i din vrede! 3 Gud kommer från Teman, den Helige från berget Paran. Séla^[2] Hans majestät täcker himlen, och jorden fylls av hans lov. 4 Hans glans är som ljuset, strålar går ut ur hans hand, och där är hans styrka dold. 5 Pest går framför honom, farsot följer i hans spår. 6 Han står där, och jorden skälver, inför hans blick darrar folken. De urgamla bergen rämnar, de eviga höjderna faller samman. Hans vägar är eviga. 7 Jag ser olyckan drabba Kushans tält och Midjans boningar bävar. 8 Är HERREN förbittrad på floderna? Riktas din vrede mot floderna? Rasar du mot havet, när du drar fram med dina hästar och dina segervagnar? 9 Avhöljd, ja, avhöljd är din båge, och dina ord som pilar, med svuren ed.^[3] Séla Du får jorden att klyvas av floder. 10 Bergen ser dig och bävar, störtregn forsar ner från molnen, havsdjupet dånar och kastar upp sina vågor. 11 Solen och månen står stilla i sina boningar, vid skenet av dina flygande pilar, vid glansen av ditt blixtrande spjut. 12 Du går fram över jorden i ilska och trampar ner folken i vrede. 13 Du drar ut för att rädda ditt folk, för att rädda din smorde. Du krossar taket på den gudlöses hus och blottar det nerifrån och ända upp.^[4] Séla 14 Med hans egna spjut genomborrar du hans krigares huvuden när de stormar fram för att skingra oss och i skadeglädje sluka den betryckte^[5] som gömmer sig. 15 Du far fram på dina hästar över havet, och de väldiga vattnen brusar. 16 Jag hör det och bävar i mitt innersta, vid dånet darrar mina läppar, benen i min kropp löses upp, och jag går med vacklande steg. Jag väntar stilla på olyckans dag, som ska komma över det folk som anfaller oss. 17 Fikonträdet knoppas inte, vinstocken saknar frukt, olivskörden slår fel, och fälten ger ingen gröda. Fåren är borta ur fållorna, och boskapen finns inte kvar i stallen. 18 Jag vill jubla i HERREN, glädja mig i min frälsnings Gud.

För körledaren, till stränginstrument.

19 HERREN, Herren är min styrka. Han gör mig säker på foten som en hind och låter mig löpa över bergen.

Nya Levande Bibeln

Habackuks bön

1 Detta är den lovsång Habackuk sjöng för Herren: 2 Herre, nu har jag hört vad du har talat och vad du kan göra, och jag är fruktansvärt rädd. Hjälp oss igen i vår djupa nöd, på samma sätt som du gjort under de år som ligger bakom. Visa oss din makt och rädda oss! Bevisa barmhärtighet mitt i din vrede! 3 Jag såg Gud komma genom öknarna från berget Sinai. Hans majestät och härlighet fyllde både himmel och jord med lovsång och ära! 4 Från hans händer strålade bländande ljus, och där var hans makt gömd. 5 Pest och farsot gick framför honom, och plåga följde i hans spår. 6 Han stannade för ett ögonblick och betraktade jorden. Sedan fick han folken att darra, bergen att falla samman och höjderna att jämnas med marken. Hans makt är alltid densamma! 7 Jag såg Kusans och Midjans folk i dödsfruktan. 8-9 Var det i vrede, Herre, som du ändrade flodernas lopp och delade havet? Var du missnöjd med dem? Nej, det var du som sände din hjälp till deras räddning! Alla kunde se din makt! Då sprang källor upp ur jorden på din befallning! 10 Bergen såg detta och bävade. Vattnet forsade fram. De mäktiga djupen ropade högt. 11 Solen och månen stannade upp, bländade av glansen från dina pilar och spjut. 12 Du gick fram över jorden i ilska och trampade ner folken i vrede. 13 Du gick ut för att rädda ditt utvalda folk. Du krossade den ogudaktiges huvud och klädde av honom naken. 14 Med deras egna vapen förgjorde du dem som svepte fram som en virvelvind och trodde att Israel var ett lätt byte. 15 Du for fram på dina hästar över havet och de höga vågorna. 16 Jag bävar, när jag hör allt detta. Mina läppar darrar av skräck. Benen viker sig under mig, och jag skakar av rädsla. Med tålamod ska jag vänta på den svåra dag som kommer över det folk som anfaller oss. 17 Jag ska glädja mig även om fikonträdet inte blommar, vingården saknar frukt, olivskörden slår fel och fälten ligger öde, även om hjordarna dör på fälten och boskapens bås är tomma. 18 Jag ska glädja mig i min frälsnings Gud. 19 Herren är min styrka, och han ska göra mig stadig på foten som en hjort och låta mig gå tryggt och säkert i bergen. (Till körledaren: Denna sång ska sjungas till stränginstrument.)