1Jag menar att så länge arvtagaren inte är myndig är det ingen skillnad mellan honom och en slav, trots att han egentligen äger allt.2Han måste rätta sig efter vad hans förmyndare och förvaltare säger, ända fram till den tid som hans far har bestämt.3Så var det också för oss så länge vi var omyndiga. Vi var slavar under den här världens stadgar.[1]4Men när tiden var inne sände Gud sin Son. Han föddes av en kvinna och var född under lagen5för att köpa dem fria som står under lagen, så att vi kunde få barnens rätt.6Och eftersom ni är barn har Gud sänt sin Sons Ande in i vårt hjärta, som ropar: ”Abba[2], Fader”.7Du är alltså inte längre slav, utan barn. Och i egenskap av barn har du också av Gud gjorts till arvtagare.
Vänd inte tillbaka till slaveriet
8Innan ni kände Gud var ni slavar under gudar som faktiskt inte är några gudar.9Hur kan ni då när ni har lärt känna Gud, eller rättare sagt, sedan Gud har lärt känna er, vilja vända tillbaka och bli slavar igen under dessa svaga och ynkliga stadgar[3]?10Ni iakttar olika dagar och månader och högtider och år.11Jag är rädd för att mitt arbete för er varit bortkastat.12Jag vädjar till er, syskon: bli som jag. Jag har ju blivit som ni. Ni har aldrig gjort mig något ont.13Ni vet att det var på grund av sjukdom som jag första gången kom och förkunnade evangeliet för er.14Men trots att min kroppsliga svaghet kunde ha varit en prövning för er, hånade ni mig inte eller stötte bort mig. Nej, ni välkomnade mig som om jag hade varit en ängel från Gud, eller till och med Kristus Jesus själv.15Vart har er glädje tagit vägen? Jag kan intyga att ni skulle ha rivit ut era ögon och gett dem till mig om det hade varit möjligt.16Men nu verkar jag ha blivit er fiende, eftersom jag säger er sanningen!17Dessa människor som är så hängivna för er skull handlar inte för ert bästa. De försöker bara få er bort från mig, så att ni ska bli hängivna dem istället.18Och visst är hängivenhet bra, bara den gäller en god sak, så var hängivna även när jag inte är hos er.19Mina barn, som jag än en gång med smärta måste föda fram, tills Kristus förkroppsligas i er:20jag önskar att jag var hos er nu, så att jag kunde ändra mitt tonfall. Jag vet verkligen inte vad jag ska ta mig till med er.
Abrahams två barn
21Säg mig, ni som vill vara under lagen: hör ni inte vad lagen säger?22Det står ju att Abraham hade två söner, en med sin slavinna och en med den fria kvinnan.[4]23Hans son med slavinnan föddes enligt naturens lagar, men den fria kvinnans son föddes som ett resultat av ett löfte.24Men det ligger också en djupare mening i detta: De två kvinnorna representerar två förbund. Det första förbundet är från berget Sinai och föder sina barn i slaveri, det är Hagar.25Hagar är berget Sinai i Arabien, en symbol för det nuvarande Jerusalem, som lever i slaveri med sina barn.26Men det Jerusalem som finns i himlen är fritt. Det är vår mor.27Det står skrivet: ”Sjung av glädje, du ofruktsamma, som aldrig fött barn! Jubla, ropa av glädje, du som aldrig fött! Den övergivna ska ha fler barn än hon som har en man.”[5]28Ni, syskon, är löftets barn, precis som Isak.29Han som var född på ett naturligt sätt förföljde då den som var född i enlighet med Anden. Så är det också nu.30Vad säger då Skriften? ”Driv bort slavinnan och hennes son! Slavinnans son ska inte få dela arvet tillsammans med den fria kvinnans son.”[6]31Alltså, syskon, är vi inte slavinnans utan den fria kvinnans barn.
Galater 4
Nya Levande Bibeln
1Låt mig förklara genom ett exempel: om någon ska ärva sin fars förmögenhet den dag han blir myndig, är det innan myndighetsdagen ingen skillnad mellan honom och en slav, trots att han egentligen äger allt.2Han måste rätta sig efter vad hans förmyndare och förvaltare säger, ända tills han når den ålder hans far har bestämt.3Så var det också för oss innan Kristus kom. Vi var slavar under den här världens onda makter.4Men när den tid hade kommit som Gud bestämt, sände han sin Son. Han föddes av en kvinna, och var själv tvungen att lyda Moses lag[1].5Sonen kom för att köpa oss fria från vårt slaveri under Moses lag, så att vi kunde bli Guds egna barn.6Och eftersom vi som tror nu är Guds barn, har han gett oss sin Sons Ande, som inom oss ropar till Gud: ”Pappa[2], min Far”.7Den som har Guds Ande är alltså inte längre slav, utan Guds barn. Och som Guds barn ska vi också få ärva allt det goda som finns hos honom.
Vänd inte tillbaka till slaveriet
8Innan ni galater kände Gud, var ni slavar under makter som ni trodde var gudar.9Hur kan ni då när ni har lärt känna Gud, eller rättare sagt, sedan Gud har lärt känna er, vilja vända tillbaka och bli slavar igen under den här världens svaga och ynkliga makter?10Ni försöker ju tillfredsställa Gud genom att följa en massa regler om olika dagar och månader och högtider och år.11Jag är orolig för er. Har mitt arbete bland er varit bortkastat?12Jag vädjar till er, kära syskon, att leva i samma frihet som jag gör. Jag har ju blivit som ni icke-judar, fri från Moses lag[3].Kom ihåg hur det var när jag först kom till er, då behandlade ni mig aldrig illa.13Ni vet att det var på grund av sjukdom jag första gången kom till er stad och fick berätta det glada budskapet om Jesus.14Men trots att min kroppsliga svaghet kunde ha frestat er att se ner på mig, hånade ni mig inte eller stötte bort mig. Nej, ni välkomnade mig som om jag hade varit en ängel från Gud, eller till och med Jesus Kristus själv.15Ni var så lyckliga och glada. Men var är er glädje nu? Jag vet ju att ni på den tiden skulle ha gjort vad som helst för mig. Ni skulle ha rivit ut era ögon och gett dem till mig om det hade varit möjligt.16Men nu verkar jag ha blivit er fiende, eftersom jag säger er sanningen!17Dessa människor som sprider falska budskap, gör det inte för ert bästa. De försöker bara få er bort från mig, så att ni ska bli hängivna dem istället.18Och visst är hängivenhet bra, bara den gäller en god sak, så var hängivna det goda budskapet även när jag inte är hos er.19Men, mina kära barn, det ser ut som om jag än en gång måste gå igenom den smärtsamma processen att föda er fram till ett liv i gemenskap med Kristus.20Jag önskar att jag var hos er nu, så att jag kunde tala på ett sätt som nådde in i era hjärtan. Jag vet verkligen inte vad jag ska ta mig till med er.
Abrahams två barn
21Lyssna på mig, ni som vill lyda Moses lag[4]. Vet ni egentligen vad Mose har skrivit?22Det står ju att Abraham hade två söner, en med sin slavkvinna Hagar och en med sin fru Sara, som var en fri kvinna.[5]23Slavkvinnans son föddes enligt naturens lagar, men den fria kvinnans son föddes som ett resultat av Guds löfte.24Men berättelsen om de här två kvinnorna har en djupare mening. De representerar två olika förbund som Gud har ingått med människorna. Det första förbundet är det som ingicks på berget Sinai, där Gud gav Israels folk sin lag, och det representeras av slavkvinnan Hagar. Alla som föds inom det förbundet blir slavar.25Detta berg, Sinai i Arabien, är en symbol för det nuvarande Jerusalem, centrum och huvudstad för alla judar som lever i slaveri under Moses lag.26Men Sara, den fria kvinnan, representerar ett annat förbund. Hon är en symbol för det nya Jerusalem, det som finns i himlen. Och alla vi som tillhör Kristus lever i frihet och har Sara till mor, hon som förut inte kunde få barn.27Det är därför det står i Skriften[6]:”Var glad, du kvinna som inte kan få barn. Jubla av glädje, du som aldrig har känt några värkar och fött fram ett barn. Den övergivna frun får många barn, fler än den kvinna som har en man.”28Ni, kära syskon, är alltså de barn som Gud lovade Abraham, precis som Isak var det.29Och därför blir vi förföljda idag, på samma sätt som Isak blev: han var född på ett övernaturligt sätt och förföljdes av slavkvinnans son, och vi är födda av Guds Ande och förföljs av dem som är slavar under Moses lag.30Vad finns det då för lösning i Skriften på detta problem? Jo, det står: ”Driv bort slavkvinnan och hennes son, för slavkvinnans son ska inte få dela arvet tillsammans med den fria kvinnans son.”[7]31Alltså, mina kära syskon, är vi inte födda till att leva i slaveri, utan till att leva i frihet.