1En dag gick Simson till filistéernas stad Gaza och såg där en prostituerad som han gick till.2Snart fick invånarna i Gaza veta att han var där och de omringade platsen och låg på lur vid stadsporten. De låg stilla hela natten och tänkte: ”I morgon ska vi ta honom och döda honom i gryningen.”3Simson stannade kvar där till midnatt. Då gick han upp, lyfte av stadsportarnas dörrar med bom och allt, lade dem på sina axlar och gick iväg med dem upp till toppen av det berg som ligger mitt emot Hebron.4En tid senare blev han kär i en kvinna som hette Delila och bodde vid bäcken Sorek.5Filistéernas ledare gick då till henne och bad henne lura honom att avslöja vad det var som gjorde honom så stark. De ville övermanna honom och slå honom i kedjor. ”Vi ska då ge dig 1 100 siklar silver”, lovade de.6Delila sa till Simson: ”Tala om för mig varför du är så stark! Hur gör man för att besegra och binda dig?”7”Om man binder mig med sju sensträngar som inte hunnit torka, blir jag lika svag som en vanlig människa”, svarade Simson.8De filisteiska ledarna kom då till henne med sju färska sensträngar som inte hunnit torka och hon band honom.9Några filistéer hade gömt sig i ett angränsande rum och hon ropade: ”Simson! Filistéerna är här!” Men han slet av senorna som om de varit trådar svedda av eld och hemligheten till hans styrka hade inte blivit avslöjad.10Senare sa Delila till honom: ”Du driver med mig och ljuger för mig! Nu måste du tala om för mig hur man kan binda dig.”11”Jo”, sa han. ”Om man binder mig med rep som aldrig varit använda, blir jag lika svag som andra människor.”12Delila tog nya rep och band honom med dem. Också denna gång hade några män gömt sig i ett angränsande rum och Delila ropade: ”Simson! Filistéerna är här!” Men han slet sönder repen som om de varit trådar.13”Du har lurat mig igen och på nytt ljugit för mig!” klagade Delila. ”Tala nu om för mig hur man kan binda dig.” ”Väv in mina sju flätor i varpen till din väv[1],” svarade Simson. ”Plugga fast dem, så blir jag lika svag som andra människor.”14När han somnat, slog hon fast dem med pluggen och ropade: ”Filistéerna är här, Simson!” Han vaknade och drog genast loss både pluggen och varpen.15”Hur kan du säga att du älskar mig på samma gång som du bedrar mig?” invände hon. ”Nu har du ljugit för mig tre gånger och inte talat om vad det är som gör att du är så stark!”16Hon tjatade på honom varje dag tills han var dödstrött på henne17och till slut avslöjade han hela hemligheten för henne: ”Mitt hår har aldrig blivit klippt”, sa han. ”Jag har varit en Guds nasir ända sedan min födelse. Om man rakar av mig håret, lämnar styrkan mig och jag blir lika svag som vilken annan människa som helst.”18Delila insåg att han äntligen hade sagt henne sanningen och därför skickade hon efter filistéernas ledare. ”Kom en sista gång, för nu har han talat om hur det ligger till”, sa hon. De kom och hade med sig pengarna till henne.19Delila såg till att Simson somnade i hennes knä och tillkallade genast en man som skar av honom hans sju flätor. Då började hon förnedra honom. Hans styrka hade lämnat honom.20Då ropade hon: ”Filistéerna är här, Simson!” Simson vaknade och tänkte: ”Jag gör väl som förut. Jag skakar mig fri.” Men han visste inte att HERREN hade lämnat honom.21Filistéerna tog honom till fånga. De stack ut ögonen på honom och förde honom till Gaza där han blev bunden med kopparkedjor. Han tvingades att mala säd i fängelset,22men håret på hans rakade huvud började växa ut igen.
Simsons sista seger
23Filistéerna ställde till med en stor glädjefest och kom med offer till sin gud Dagon och sa: ”Vår gud har utlämnat vår fiende Simson till oss!”24När folket såg honom, lovade de sin gud: ”Vår gud har överlämnat vår fiende åt oss, han som har ödelagt vårt land och dödat så många av oss.”25I sin segeryra bad de att Simson skulle föras ut till dem, så att de kunde roa sig med honom. Simson fördes då ut ur fängelset och tvingades roa dem. De ställde honom mellan pelarna.26Simson sa till pojken som ledde honom: ”Låt mig få hålla i pelarna som bär upp huset, så att jag kan stödja mig mot dem!”27Huset var då alldeles fullt av folk. Filistéernas ledare var också där och på taket fanns 3 000 personer som såg på när man roade sig med Simson.28Då bad Simson till HERREN och sa: ”HERRE, tänk på mig och ge mig styrka än en gång, så jag kan hämnas på filistéerna för mina båda ögon!”29Sedan tog han tag i de två mittpelarna som bar upp huset och tryckte sig mot dem med högra handen mot den ena och med vänstra mot den andra pelaren.30”Låt mig dö med filistéerna”, sa han. Sedan tryckte han till med all sin kraft och huset rasade samman över filistéernas ledare och allt folket och de som dog vid Simsons död var fler till antalet än de han tidigare hade dödat under hela sin livstid.31Senare kom hans bröder och familj dit för att hämta hans kropp. Simson som varit domare i Israel i tjugo år, begravdes mellan Sora och Eshtaol i samma grav där hans far Manoach var begravd.
Richter 16
Nya Levande Bibeln
Simson avslöjar sin hemlighet
1En dag gick Simson till filisteernas stad Gasa och tillbringade kvällen tillsammans med en prostituerad.2Snart spred det sig att han varit synlig i staden, och många av stadens män omringade platsen och låg på lur vid stadsporten för att ta honom till fånga om han försökte ge sig i väg."I morgon när det blir tillräckligt ljust, ska vi ta honom och döda honom", tänkte de.3Simson stannade kvar hos flickan till midnatt. För att komma ut ur staden lyfte han av stadsportarna med bom och allt, lade dem på sina axlar och gick iväg med dem upp till toppen av det berg som ligger mitt emot Hebron!4En tid senare blev han kär i en flicka som hette Delila och bodde vid bäcken Sorek.5Filisteernas ledare gick då personligen till henne och bad henne ta reda på vad det var som gjorde Simson så stark. De ville veta hur de skulle bära sig åt för att kunna övermanna honom och slå honom i kedjor."Vi fem ska ge dig 1.100 siklar silver var om du gör oss den tjänsten", lovade de.6Delila tiggde och bad Simson att berätta sin hemlighet: "Tala om för mig varför du är så stark! Hur gör man för att besegra och binda dig?"7"Om man binder mig med sju sensträngar som inte hunnit torka, blir jag lika svag som en vanlig människa", svarade Simson.8Delila berättade detta för de fem ledarna, som genast gav henne sju sensträngar. Medan Simson sov band hon honom.9Några filisteer hade gömt sig i ett angränsande rum, och så snart hon hade bundit honom, ropade hon:"Simson! Filisteerna är här!" Men han slet av senorna som om de varit bomullstrådar, och hans hemlighet hade inte blivit avslöjad.10Senare sa Delila till honom: "Du driver med mig och ljuger för mig. Nu måste du tala om för mig hur man kan ta dig till fånga."11"Jo", sa han. "Om man binder mig med rep som aldrig varit använda, blir jag lika svag som andra människor."12När han sov tog Delila nya rep och band honom med dem. Också denna gång hade några män gömt sig i ett angränsande rum, och Delila ropade:"Simson! Filisteerna har kommit för att ta dig till fånga!"Men han slet sönder repen som om de varit spindelnät!13"Du har lurat mig igen och på nytt ljugit för mig!" klagade Delila. "Tala nu om för mig hur man kan fånga dig på riktigt.""Väv in mina sju flätor i din väv," svarade Simson.14När han somnat, gjorde hon som han sagt och ropade: "Filisteerna har kommit, Simson!" Han vaknade och drog genast loss sitt hår ur vävstolen.15"Hur kan du säga att du älskar mig på samma gång som du bedrar mig?" invände hon. "Nu har du ljugit för mig tre gånger och inte talat om vad det är som gör att du är så stark!"16-17Hon tjatade på honom varje dag tills han inte härdade ut längre, och till slut avslöjade han hemligheten för henne:"Mitt hår har aldrig blivit klippt", sa han. "Jag har varit en Guds nasir ända sedan min födelse. Om man rakar av mig håret lämnar styrkan mig, och jag blir lika svag som vilken annan människa som helst."18Delila insåg att han äntligen hade sagt henne sanningen, och därför skickade hon efter filisteernas ledare."Kom en sista gång, för nu har han talat om hur det ligger till", sa hon. De kom och hade med sig pengarna till henne.19Delila såg till att Simson somnade i hennes knä och tillkallade genast en man som skar av honom hans sju flätor. Hon märkte då att hans styrka lämnade honom.20Då ropade hon: "Filisteerna är här för att ta dig till fånga, Simson." Simson vaknade och tänkte: "Jag gör väl som förut. Jag skakar mig fri."Men han visste inte att Herren hade lämnat honom.21Filisteerna tog honom till fånga. De stack ut ögonen på honom och förde honom till Gasa, där han blev bunden med kopparkedjor. Han tvingades att mala säd i fängelset,22men det dröjde inte länge förrän håret på hans rakade huvud hade vuxit ut igen.
Simsons sista seger
23-24Filisteerna ställde till med en stor fest för att fira Simsons tillfångatagande. Folket bar fram offer till guden Dagon, och alla var upprymda av glädje över segern."Vår gud har utlämnat vår fiende Simson till oss!" ropade de när de såg honom bunden med kedjor. "Han som har ödelagt vårt land och dödat så många av oss, är nu helt i vårt våld!"25-26I sin segeryra bad de att Simson skulle föras ut till dem, så att de kunde ha roligt åt honom. Simson fördes då ut ur fängelset och placerades mitt i templet mellan de pelare som höll taket uppe. Simson sa till pojken som ledde honom: "Placera mina händer så att jag kan stödja mig mot pelarna. Jag vill vila mig mot dem."27Templet var då alldeles fullt av folk. Filisteernas ledare var också där, och på taket fanns tre tusen personer som alla hade roligt åt Simson.28Då bad Simson till Herren och sa: "Herre, tänk på mig och ge mig styrka än en gång, så jag kan hämnas filisteerna för att de har gjort mig blind."29Sedan tog han tag i de två mittpelarna med all sin kraft.30"Herre, låt mig dö med filisteerna", bad han. Och templet rasade samman över filisteernas ledare och allt folket, och de som dog vid Simsons död var fler till antalet än dem han tidigare hade dödat under hela sin livstid.31Senare kom hans bröder och släktingar dit för att hämta hans kropp. Simson, som varit domare i Israel i tjugo år, begravdes mellan Sorga och Estaol på samma plats där hans far Manoa var begravd.