Apostelgeschichte 22 | nuBibeln

nuBibeln

1 ”Bröder och fäder, lyssna på vad jag har att säga till mitt försvar!” 2 När de hörde Paulus tala på hebreiska blev de ännu tystare. Han fortsatte: 3 ”Jag är jude, född i Tarsos i Kilikien men uppväxt här i staden. Jag hade Gamaliel som lärare och blev mycket noggrant undervisad om våra förfäders lag och jag var lika ivrig att kämpa för Guds sak precis som ni försöker göra. 4 Jag förföljde och ville döda alla som följde denna väg. Jag lät binda både män och kvinnor och satte dem i fängelse. 5 Det kan översteprästen och alla medlemmarna i det judiska rådet intyga. Det var också de som gav mig brev adresserade till bröderna i Damaskus för att jag skulle kunna fängsla människor där och föra dem till Jerusalem där de sedan skulle straffas. 6 Men när jag var på väg till Damaskus och vid middagstiden närmade mig staden, omgavs jag plötsligt av ett mycket starkt ljus från himlen. 7 Jag föll till marken och hörde en röst som sa: ’Saul, Saul, varför förföljer du mig?’ 8 Jag frågade då: ’Vem är du, Herre?’ och han svarade: ’Jag är Jesus från Nasaret, den som du förföljer.’ 9 De som var med mig såg ljuset men uppfattade inte rösten som talade till mig. 10 Jag frågade sedan: ’Vad ska jag göra, Herre?’ och Herren svarade: ’Res dig upp och gå till Damaskus! Där kommer du att få veta vad du har utsetts till.’ 11 Men det starka ljuset hade gjort mig blind och därför fick jag ledas in i Damaskus av mina följeslagare. 12 Där fanns en man som hette Ananias, en hängiven, lagtrogen man som hade gott anseende bland alla judar som bodde där. 13 Han kom till mig och ställde sig intill mig och sa: ’Saul, min bror, du ska få din syn tillbaka!’ Och i samma stund kunde jag se honom. 14 Sedan sa han till mig: ’Våra förfäders Gud har utsett dig till att förstå hans vilja och till att se den Rättfärdige och höra honom tala. 15 Nu ska du inför alla människor vittna om vad du har sett och hört. 16 Tveka därför inte utan åkalla honom och låt genast döpa dig så att du blir tvättad ren från dina synder!’ 17 När jag hade kommit tillbaka till Jerusalem och en dag stod och bad i templet, fick jag se en syn^[1]. 18 Jag såg Herren som sa till mig: ’Skynda dig och lämna genast Jerusalem, för människorna här kommer inte att tro på det du vittnar om mig.’ 19 ’Men, Herre’, invände jag, ’de vet ju att jag i varenda synagoga har fängslat och piskat dem som trodde på dig. 20 Och när Stefanos, ditt vittne fick offra sitt blod, stod jag bredvid och tyckte att man handlade rätt. Jag vaktade kläderna åt dem som dödade honom.’ 21 Men Herren sa till mig: ’Gå, för jag ska sända dig långt bort till andra folk!’ ”

Paulus avslöjar att han är romersk medborgare

22 Fram till denna punkt i Paulus tal hade folket lyssnat, men nu började de ropa: ”Se till att han försvinner från jorden! Han har ingen rätt att leva!” 23 Folkets rop blev allt vildare och de slet av sina mantlar och kastade upp jord i luften. 24 Kommendanten tog därför in Paulus i fästningen och befallde att man skulle piska och förhöra honom, tills man fick reda på varför folkmassan var så rasande. 25 Men när de band fast Paulus för att piska honom, sa han till en officer som stod där: ”Är det tillåtet att piska en romersk medborgare som inte är dömd för något?” 26 När officeren hörde detta, gick han till kommendanten och sa: ”Vad är det du tänker göra? Den här mannen är ju romersk medborgare!” 27 Då gick kommendanten till Paulus och frågade: ”Är det sant att du är romersk medborgare?” ”Ja”, svarade Paulus, ”det är jag.” 28 Kommendanten sa: ”Det kostade mig väldigt mycket pengar att bli romersk medborgare.” ”Jag blev det när jag föddes”, svarade Paulus. 29 De som skulle ha förhört honom drog sig då kvickt tillbaka och kommendanten själv blev alldeles förskräckt, när han insåg att han hade fängslat en romersk medborgare.

Paulus inför det judiska rådet

30 Kommendanten som ville få reda på vad det var judarna anklagade Paulus för, släppte honom nästa dag ur bojorna och befallde att översteprästerna och hela rådet skulle samlas. Han förde sedan ner Paulus och ställde honom inför dem.

Nya Levande Bibeln

1 Han sa: ”Kära syskon och ni som är ledare för folket, lyssna på vad jag har att säga till mitt försvar.” 2 Och när de hörde Paulus tala på deras eget språk blev de ännu tystare. 3 Han fortsatte: ”Jag är jude, född i staden Tarsos i Kilikien, men uppväxt här i Jerusalem. Jag hade Gamaliel som lärare, och blev mycket noggrant undervisad om Moses lag^[1] och alla våra traditioner. Min stora passion i livet var att kämpa för Gud, precis som ni försöker göra. 4 Jag förföljde och ville döda alla som följde Jesus väg^[2]. Jag lät binda både män och kvinnor och satte dem i fängelse. 5 Det kan översteprästen och alla medlemmarna i det judiska rådet^[3] intyga. Det var också de som gav mig brev adresserade till synagogorna i Damaskus, för att jag skulle kunna fängsla människor där och föra dem till Jerusalem, där de sedan skulle straffas. 6 Men när jag var på väg till Damaskus och vid middagstiden närmade mig staden, omgavs jag plötsligt av ett mycket starkt ljus från himlen. 7 Och jag föll till marken och hörde en röst som sa: ’Saul, Saul, varför förföljer du mig?’ 8 Jag frågade då: ’Vem är du, herre?’ och han svarade: ’Jag är Jesus från Nasaret, den som du förföljer.’ 9 De som var med mig såg ljuset men förstod inte rösten som talade till mig. 10 Jag frågade sedan: ’Vad ska jag göra, Herre?’ och Herren svarade: ’Res dig upp och gå till Damaskus. Där kommer du att få veta vilken uppgift jag har utsett dig till.’ 11 Men det starka ljuset hade gjort mig blind, och därför fick jag ledas in i Damaskus av mina följeslagare. 12 I Damaskus bodde en man som hette Ananias. Han var mycket hängiven och noga med att följa Moses lag och hade därför gott anseende bland alla judar i Damaskus. 13 Den här mannen kom till mig och ställde sig bredvid mig och sa: ’Saul, min bror, du ska få din syn tillbaka!’ Och i samma stund kunde jag se honom. 14 Sedan sa han till mig: ’Våra förfäders Gud har utsett dig till att förstå hans vilja och till att se den Fullkomlige^[4] och höra honom tala. 15 Och nu ska du inför alla människor intyga och berätta vad du har sett och hört. 16 Tveka därför inte, utan tillbe Jesus och låt genast döpa dig så att du blir tvättad ren från dina synder.’ 17 Senare, när jag hade kommit tillbaka till Jerusalem och en dag stod och bad i templet, fick jag se en syn. 18 Jag såg Herren Jesus som sa till mig: ’Skynda dig och lämna genast Jerusalem, för människorna här kommer inte att tro på det du berättar om mig.’ 19 ’Men, Herre’, invände jag, ’de känner ju mig. De vet att jag i varenda synagoga^[5] har fängslat och piskat dem som trodde på dig. 20 Och när Stefanos dödades, han som inför alla berättade om dig, stod jag bredvid och tyckte att man handlade rätt. Jag vaktade till och med kläderna åt dem som stenade honom!’ 21 Men Herren Jesus sa till mig: ’Lämna Jerusalem, för jag ska sända dig långt bort till andra folk!’ ”

Paulus avslöjar att han är romersk medborgare

22 Fram till denna punkt i Paulus tal hade folket lyssnat lugnt, men nu började de ropa: ”Döda honom! Se till att han försvinner! Han har ingen rätt att leva!” 23 Folkets rop blev allt vildare och de slet av sina mantlar och kastade jord upp i luften. 24 Kommendanten tog därför in Paulus i fästningen och befallde att man skulle piska honom tills han erkände sitt brott, så att man fick reda på varför folkmassan var så rasande. 25 Men när de band fast Paulus för att piska honom, sa han till en officer som stod där: ”Är det tillåtet att piska en romersk medborgare som inte är dömd för något?” 26 Och när officeren hörde detta gick han till kommendanten och sa: ”Vad är det du tänker göra? Den här mannen är ju romersk medborgare!” 27 Då gick kommendanten till Paulus och frågade: ”Är det sant att du är romersk medborgare?””Ja”, svarade Paulus, ”det är jag.” 28 ”Det är jag också”, muttrade kommendanten, ”men det kostade mig väldigt mycket pengar!””Jag blev det när jag föddes”, svarade Paulus. 29 Soldaterna som skulle ha piskat och förhört honom drog sig kvickt tillbaka när de hörde att Paulus var romersk medborgare, och kommendanten själv blev alldeles förskräckt, eftersom det var han som hade befallt att Paulus skulle bindas och piskas.

Paulus inför det judiska rådet

30 Nästa dag släppte kommendanten ut Paulus ur fängelset och befallde att översteprästerna och det judiska rådet^[6] skulle samlas. Han förde sedan ner Paulus från fästningen och ställde honom inför det judiska rådet för att få reda på vad bråket handlade om.