Apostelgeschichte 18

nuBibeln

1 Sedan lämnade Paulus Athen och for till Korinth.2 Där blev han bekant med en jude som hette Aquila. Han var född i Pontos men hade nyligen kommit från Italien tillsammans med sin hustru Priscilla, eftersom kejsar Claudius hade utvisat alla judar från Rom. Paulus sökte upp dem3 och bodde sedan och arbetade tillsammans med dem, för de var tältmakare[1] precis som han.4 Varje sabbat talade Paulus i synagogan och försökte övertyga både judar och greker.5 Och sedan Silas och Timotheos anlänt från Makedonien, koncentrerade sig Paulus helt på förkunnelsen och vittnade för judarna att Jesus är Messias.6 Men när judarna sa emot honom och hånade honom, skakade Paulus sina kläder och sa: ”Ni får själva ta ansvar för ert liv.[2] Jag är utan skuld. Från och med nu tänker jag vända mig till andra folk.”7 Sedan gick Paulus därifrån till Titius Justus som var gudfruktig och vars hus låg vägg i vägg med synagogan.8 Föreståndaren för synagogan, Crispus och hela hans familj började tro på Herren. Många andra i Korinth som hörde Paulus började också tro och lät döpa sig.9 En natt talade Herren till Paulus i en syn: ”Var inte rädd! Fortsätt att tala! Låt dig inte tystas,10 för jag är med dig. Ingen kommer att angripa eller skada dig, för det är många som tillhör mig i den här staden.”11 Paulus stannade därför kvar i Korinth i ett och ett halvt år och undervisade dem om Guds budskap.12 Men när Gallio hade blivit landshövding över Achaia,[3] gick judarna till angrepp mot Paulus och förde honom inför domstolen.13 De anklagade honom: ”Den här mannen förleder människor att dyrka Gud på ett sätt som är emot lagen.”14 Men innan Paulus hann försvara sig, sa Gallio till judarna: ”Ni judar, om fallet gällde något brott eller annat ont som mannen gjort skulle jag lyssna på er.15 Men ska ni bara gräla om ord och namn och er egen lag, då kan ni ta hand om det själva. Jag vill inte vara domare i sådana frågor.”16 Och så körde han bort dem från domstolen.17 Då kastade sig folkhopen över Sosthenes, en föreståndare för synagogan och misshandlade honom mitt framför domstolen. Men Gallio struntade i dem.18 Paulus stannade kvar en längre tid i Korinth, men sedan tog han farväl av de troende och seglade till Syrien. Med på resan hade han också Priscilla och Aquila. Paulus hade dessförinnan låtit klippa av sitt hår i Kenchreai eftersom han hade gett ett löfte.[4]19 När de kom till Efesos, skildes Paulus från Priscilla och Aquila och han gick sedan till synagogan för att diskutera med judarna.20 De bad honom stanna längre, men han avböjde21 och sa i sitt farväl till dem: ”Om Gud vill, så kommer jag tillbaka till er en annan gång.”[5] Sedan gick han ombord igen och lämnade Efesos.22 När båten kom till Caesarea, gick Paulus iland och fortsatte till Jerusalem för att hälsa på församlingen. Därifrån reste han vidare till Antiochia.23 Men när han hade varit där en tid, reste han till Galatien och Frygien och styrkte lärjungarna överallt.24 Under tiden hade en jude som hette Apollos kommit till Efesos. Han var från Alexandria och en beläst man som väl kände till Skriften.25 Apollos hade fått höra om Herrens väg och han talade med stor entusiasm och undervisade noggrant om Jesus. Men han kände bara till Johannes dop.26 Så när Priscilla och Aquila fick höra honom i synagogan där han med stort mod talade till folket, tog de med honom hem och förklarade närmare vad Guds väg innebär.27 När han sedan ville ta sig över till Achaia, uppmuntrade de troende honom och skrev till lärjungarna att välkomna honom. Och när han kom dit, blev han till stor hjälp för dem som genom Guds nåd kommit till tro.28 Utifrån Skriften kunde han offentligt med stor kraft gå emot judarna och bevisa att Jesus verkligen är Messias.

Apostelgeschichte 18

Nya Levande Bibeln

1 Sedan lämnade Paulus Athen och for till Korinth.2 Där blev han bekant med en jude som hette Aquila. Han var född i provinsen Pontos, men hade nyligen kommit från Italien tillsammans med sin fru Priscilla, eftersom kejsar Claudius hade utvisat alla judar från Rom.3 Paulus sökte upp Aquila och Priscilla och bodde sedan och arbetade tillsammans med dem, för de tillverkade lädervaror,[1] precis som han.4 Varje vecka, på vilodagen[2], gick Paulus till synagogan och försökte övertyga både judar och icke-judar.5 Och sedan Silas och Timotheos anlänt från Makedonien, koncentrerade sig Paulus helt på att tala till judarna och intyga för dem att Jesus är Messias, den utlovade kungen.6 Men när judarna sa emot honom och hånade honom, borstade Paulus symboliskt dammet av sin mantel och sa: ”Ni får själva ta ansvar för ert handlande.[3] Jag har gjort vad jag har kunnat. Från och med nu tänker jag vända mig till andra folk.”7 Sedan lämnade Paulus synagogan och gick istället till ett hus som ägdes av en man som hette Titius Justus. Han var inte jude men tillbad Israels Gud, och hans hus låg vägg i vägg med synagogan.8 Föreståndaren för synagogan hette Crispus, och både han och hela hans familj började tro på Herren Jesus. Många andra i Korinth som hörde Paulus började också tro och lät döpa sig.9 En natt visade sig Herren Jesus för Paulus i en syn och sa: ”Var inte rädd! Fortsätt bara att berätta om mig. Låt dem inte skrämma dig till tystnad,10 för jag är med dig. Ingen kommer att skada dig, för det är många som tillhör mig i den här staden.”11 Paulus stannade därför kvar i Korinth i 1 ½ år och undervisade dem om Guds budskap.12 Men då Gallio blivit landshövding över provinsen Achaia,[4] gick judarna till angrepp mot Paulus och förde honom inför landshövdingen för att dömas.13 De anklagade Paulus och sa: ”Han förleder människor att dyrka Gud på ett sätt som är emot Moses lag.[5]14 Men innan Paulus hann försvara sig, vände sig Gallio till judarna och sa: ”Hör på, ni judar! Om fallet gällde något brott eller annat ont som mannen gjort, skulle jag gärna lyssna på er.15 Men ska ni bara gräla om ord och personer och er egen lag, då kan ni ta hand om det själva. Jag vill inte vara domare i sådana frågor.”16 Och så körde han bort dem från domstolen.17 Då kastade sig folkhopen över Sosthenes, en av föreståndarna för synagogan, och misshandlade honom mitt framför domarsätet. Men Gallio struntade i dem.18 Paulus stannade kvar en tid i Korinth efter att detta hänt, men sedan tog han farväl av de troende och seglade tillbaka till Syrien. Med på resan hade han också Priscilla och Aquila. (Paulus hade dessförinnan besökt Kenchreai, där han enligt judisk sed låtit raka sitt huvud sedan han infriat ett löfte till Gud.)[6]19 När de kom i hamn i staden Efesos skildes Paulus från Priscilla och Aquila, och han gick sedan till synagogan[7] för att diskutera med judarna.20 Folket i synagogan bad honom stanna några dagar, men han svarade:21 ”Jag kan tyvärr inte det. Men om Gud vill, så kommer jag tillbaka till er en annan gång.”[8] Sedan gick han ombord igen och lämnade Efesos.22 När båten kom till staden Caesarea, gick Paulus iland och fortsatte till Jerusalem för att hälsa på församlingen. Därifrån reste han vidare till Antiochia.23 Men när han hade varit där en tid återvände han till provinserna Galatien och Frygien och besökte alla Jesus efterföljare och uppmuntrade och styrkte dem.24 Under tiden hade en jude som hette Apollos kommit till Efesos. Han var från Alexandria och en mycket god talare som väl kände till Skriften[9].25 Apollos hade fått höra om Herren Jesus väg[10], och han talade med stor entusiasm och undervisade noggrant om Jesus. Men han kände bara till det dop som Johannes döparen undervisade om.26 Så när Priscilla och Aquila en dag fick höra honom i synagogan[11], där han med stort mod talade till folket, tog de med honomhem och förklarade närmare vad det innebär att följa Guds väg.27 Efter ett tag ville Apollos segla över till provinsen Achaia, och de troende i Efesos uppmuntrade honom. Han fick med sig ett brev, där man bad Jesus efterföljare i Achaia att välkomna honom. Och när han kom dit, blev han till stor hjälp för dem som Gud i sin godhet hade låtit komma till tro.28 Eftersom han var så väl insatt i Skriften, kunde han med stor kraft gå emot judarna i diskussionerna och bevisa att Jesus verkligen är Messias, den utlovade kungen.