4.Mose 32 | nuBibeln :: ERF Bibleserver

nuBibeln

Några stammar får sitt område

1 Rubens och Gads stammar hade stora boskapshjordar. Nu såg de att Jasers och Gileads land var mycket lämpligt för boskapen. 2 De gick då till Mose, prästen Elasar och de övriga ledarna i menigheten och sa: 3 ”Atarot, Divon, Jaser, Nimra, Heshbon, Elale, Sivma, Nebo och Meon, 4 landet som HERREN vunnit åt Israels menighet, är idealiskt för våra hjordar och vi dina tjänare har ju boskap. 5 Om du ser välvilligt på oss, låt oss – dina tjänare – få det här landområdet som vår del i stället för landet på andra sidan floden Jordan!” 6 ”Ni menar att ni vill stanna kvar här i allsköns ro, medan era bröder går över floden för att strida?” frågade Mose gaditerna och rubeniterna. 7 ”Varför gör ni era bröder osäkra så att de tvekar att gå över till det land som HERREN har gett dem? 8 Det var på det sättet era föräldrar uppträdde! Jag skickade dem från Kadesh Barnea för att de skulle utforska landet, 9 men när de hade gjort det och kom tillbaka från Druvdalen, slog de ner modet på israeliterna, så att de inte vågade gå in i landet som HERREN gett åt dem. 10 HERREN blev då så vred på dem att han med ed lovade 11 att ingen av dem som vid detta tillfälle var tjugo år eller däröver och som varit med vid flykten ut ur Egypten, skulle få se det land han lovat Abraham, Isak och Jakob, eftersom de inte varit trogna mot honom. 12 De enda undantagen var Kalev, kenisséen Jefunnes son, och Josua, Nuns son, därför att båda helhjärtat följde HERREN. 13 HERRENS vrede brann mot Israel och han lät dem sedan vandra fram och tillbaka i öknen i fyrtio år, tills hela denna generation var borta som hade gjort det som var ont i HERRENS ögon. 14 Och nu står ni här, ni syndares avkomma, och får HERRENS vrede att bli ännu större den här gången. 15 Om ni vänder er bort från honom på det här sättet, så kommer han att lämna folket i öknen och ni kommer att bli ansvariga för hela nationens undergång!” 16 Då kom de fram till honom och sa: ”Vi tänker bygga fållor åt våra hjordar och städer åt våra hustrur och barn, 17 men själva vill vi beväpna oss och gå över till andra sidan i spetsen för folket tills alla har kommit dit där de ska bo. Under tiden bor våra hustrur och barn i befästa städer här, skyddade för dem som bor i området. 18 Vi ska inte återvända hit till våra hem förrän alla bland Israels folk har fått sina arvslotter. 19 Vi vill inte ha några landområden på andra sidan floden Jordan eftersom vi får vår arvslott här på den östra sidan.” 20 Då sa Mose: ”Om ni gör som ni har sagt, utrustar er för HERRENS krig 21 och alla era trupper går över och blir kvar på andra sidan Jordan inför HERREN tills han har drivit ut alla sina fiender 22 och landet är helt underlagt honom, så kan ni sedan få vända tillbaka hit. Då har ni uppfyllt era skyldigheter mot HERREN och Israel. Och detta land kommer att vara er egendom inför HERREN. 23 Men om ni inte gör som ni lovat, syndar ni mot HERREN och ni kan vara övertygade om att ni får känna av följderna! 24 Sätt nu i gång och bygg städer åt era familjer och fållor åt era hjordar och gör precis som ni har sagt!” 25 ”Herre, vi dina tjänare ska följa dina föreskrifter”, svarade folket från Gad och Ruben. 26 ”Våra barn, hustrur och boskapshjordar ska stanna kvar här i Gileads städer, 27 men alla vi andra dina tjänare som är krigsutrustade, ska gå ut i striden för HERREN, precis som du, herre, har befallt.” 28 Mose gav nu en befallning om dem till prästen Elasar, Josua, Nuns son, och familjeöverhuvudena av Israels stammar. 29 Han sa: ”Om alla stridsdugliga män i Gads och Rubens stammar går med er över floden Jordan, så ska ni när ni lagt landet under er, ge dem Gileads land som arvslott. 30 Men om de inte går över beväpnade med er, ska de få landområden bland er övriga i Kanaan.” 31 ”Det HERREN har befallt dina tjänare ska vi göra”, försäkrade folket från Gads och Rubens stammar. 32 ”Vi ska gå över beväpnade inför HERREN till Kanaan, men vårt eget land ska vara på den här sidan av Jordan.” 33 Mose tilldelade Gads och Rubens stammar och ena hälften av Josefs son Manasses stam hela det område som tillhört amoréernas kung Sichon och kung Og i Bashan med alla dess städer och landområdena runt omkring. 34 Gaditerna byggde upp städerna Divon, Atarot, Aroer, 35 Atrot Shofan, Jaser, Jogbeha, 36 Bet Nimra och Bet Haran. Alla var befästa städer och försedda med fårfållor. 37 Rubeniterna byggde upp städerna Heshbon, Elale, Kirjatajim, 38 Nebo, Baal Meon, vilkas namn har ändrats, och Sivma. De gav namn åt städerna som de byggde upp.^[1] 39 Sedan begav sig Makirs ättlingar från Manasses stam till Gilead, intog det och drev bort amoréerna som bodde där. 40 Mose gav Manasses son, Makirs ättlingar, Gilead och de bosatte sig där. 41 Jair från Manasses stam intog byar i Gilead och kallade dem för Jairs byar. 42 Novach intog Kenat och dess kringliggande byar och gav området namnet Novach efter sig själv.

Nya Levande Bibeln

Två stammar ber om att få ett särskilt område

1 När Israel kom till Jaers och Gileads land, lade Rubens och Gads stammar, som hade stora fårhjordar, märke till vilket underbart land det var för boskapen. 2 De gick då till Mose, prästen Eleasar och de övriga stamledarna och sa: 3-4 "Herren har använt Israel för att utrota befolkningen i hela det här området: Atarot, Dibon, Jaeser, Nimra, Hesbon, Eleale, Sebam, Nebo och Beon. Hela den här trakten är idealisk för våra hjordar. 5 Låt oss få det här landområdet som vår del, i stället för landet på andra sidan floden Jordan." 6 "Ni menar att ni vill stanna kvar här i allsköns ro, medan era bröder går över floden för att strida?" frågade Mose. 7 "Varför gör ni era bröder osäkra så att de tvekar att gå över till det land som Herren har gett dem? 8 Det var på det sättet era föräldrar uppträdde! Jag skickade dem från Kades-Barnea för att de skulle utforska landet, 9 men när de hade gjort det och kom tillbaka från Eskols dal, slog de ner modet på Israels barn, så att de inte vågade gå in i det utlovade landet. 10-11 Herren blev då så vred på dem att han lovade att ingen av dem som vid detta tillfälle var tjugo år eller däröver, och som varit med vid flykten ut ur Egypten, skulle få komma in i det land han lovat Abraham, Isak och Jakob. 12 De enda undantagen var Kaleb, kenaseen Jefunnes son, och Josua, Nuns son, därför att båda helhjärtat följde Herren och hade vädjat till folket att inta det utlovade landet. 13 Herren lät oss sedan vandra fram och tillbaka i öknen i fyrtio år, tills hela denna syndiga generation var borta. 14 Och nu står ni här och beter er på precis samma sätt! Den enda skillnaden är att ni är fler, så Herrens vrede kommer att bli ännu större den här gången. 15 Om ni vänder er bort från Gud på det här sättet, så kommer han att låta folket stanna ännu längre i öknen, och ni kommer att bli ansvariga för död och olycka över hela nationen!" 16 "Nej, inte alls!" förklarade de. "Vi tänker bygga fållor åt våra hjordar och städer åt våra hustrur och barn, 17 men sedan vill vi beväpna oss och gå över till andra sidan i spetsen för folket, tills alla har kommit i trygghet. Men först måste vi bygga upp befästa städer åt våra familjer här, för att de ska kunna vara trygga från anfall av dem som bor i området. 18 Vi ska inte slå oss till ro här, förrän alla bland Israels folk har fått sina arvslotter. 19 Vi vill inte ha några landområden på andra sidan floden Jordan, utan vi föredrar att stanna här på den östra sidan." 20 Då sa Mose: "Om ni gör som ni har sagt, utrustar er för Herrens krig 21 och håller era trupper kvar på andra sidan Jordan tills Herren har drivit ut alla sina fiender 22 och landet är helt underlagt honom, så kan ni sedan få vända tillbaka hit. Då har ni uppfyllt era skyldigheter mot Herren och de andra stammarna. Och landet på östra sidan av floden Jordan kommer att vara den besittning ni tilldelas av Herren. 23 Men om ni inte gör som ni lovat, syndar ni mot Herren, och ni kan vara övertygade om att ni får känna av följderna. 24 Sätt nu i gång och bygg städer åt era familjer och fållor åt era hjordar, och gör precis som ni har sagt." 25 "Vi ska följa dina föreskrifter in i minsta detalj", svarade folket från Gad och Ruben. 26 "Våra barn, hustrur och boskapshjordar ska stanna kvar här i Gileads städer, 27 men alla vi andra som är stridsdugliga ska gå ut i striden för Herren, precis som du har befallt." 28 Mose godtog deras förslag genom att säga till Eleasar, Josua och de övriga stamledarna i Israel: 29 "Om alla stridsdugliga män i Gads och Rubens stammar går med er över floden Jordan, så ska ni ge dem Gileads land som arvslott när ni intagit landet. 30 Men om de vägrar att göra det, måste de acceptera landområden bland er övriga i Kanaan." 31 "Det Herren har befallt ska vi göra", försäkrade folket från Gads och Rubens stammar än en gång. 32 "Vi ska strida för Herren i Kanaan, men vårt eget land ska vara på den här sidan av Jordan." 33 Mose tilldelade Gads och Rubens stammar och Manasses gren av Josefs stam hela det område som tillhört amoreernas kung Sihon och kung Og i Basan med alla dess städer. 34-36 Gads folk byggde upp städerna Dibon, Atarot, Aroer, Atrot-Sofan, Jaeser, Jogbeha, Bet-Nimra och Bet-Haran. Alla var befästa och försedda med fårfållor. 37-38 Rubens barn byggde upp städerna Hesbon, Eleale, Kirjataim, Nebo, Baal-Meon och Sibma. (Senare ändrade israeliterna namnen på flera av de städer de hade intagit och byggt upp.) 39 Sedan begav sig Makirs släkt, från Manasses stam, till Gilead, intog det och drev bort amoreerna som bodde där. 40 Mose gav dem Gilead, och de bosatte sig där. 41 Jair från Manasses stam intog byar i Gilead och ändrade namnet på dem till Jairs byar. 42 En annan man, Noba, intog Kenat och dess kringliggande byar och gav området namnet Noba efter sig själv.