2.Samuel 20 | nuBibeln :: ERF Bibleserver

nuBibeln

Sheva gör uppror mot David

1 Nu råkade Sheva, son till benjaminiten Bikri, vara där. Han var en ondsint man och plötsligt blåste han en hornsignal och ropade: ”Vi vill inte längre ha något att göra med David, ingen del i Jishajs son! Kom, Israels män, så ger vi oss av hem!” 2 Då övergav hela Israel David och följde Sheva, Bikris son. Männen i Juda förblev däremot trogna mot sin kung och följde honom från Jordan till Jerusalem. 3 När David kom till palatset i Jerusalem, lät han de tio bihustrur som hade lämnats kvar för att ta hand om palatset föras undan och sättas under bevakning i ett särskilt hus. De fick vad de behövde, men kungen låg inte med dem mer. De fick leva som änkor och hölls inlåsta till sin död.^[1] 4 Kungen befallde nu Amasa att mobilisera Juda armé och infinna sig inom tre dagar. 5 Amasa började sammankalla trupperna, men det tog längre tid än de tre dagar som han hade fått på sig. 6 Då sa David till Avishaj: ”Den där Sheva, Bikris son, kommer att skada oss mer än vad Absalom gjorde. Skynda dig! Ta mina män och sätt efter honom, innan han hunnit förskansa sig i befästa städer där vi inte kommer åt honom.” 7 Då gav sig Avishaj iväg efter Sheva tillsammans med Joav och hans män och keretéerna och peletéerna och alla soldaterna. De drog ut från Jerusalem och förföljde Sheva, Bikris son. 8 Vid den stora stenen i Givon mötte de Amasa. Joav bar full stridsmundering och hade en dolk i en skida i bältet. När han gick fram föll dolken ur skidan.^[2] 9 ”Jag är glad att få träffa dig, min bror”, sa Joav och tog honom i skägget med sin högra hand, som om han skulle kyssa honom. 10 Amasa lade inte märke till att Joav hade en annan dolk i sin vänstra hand och Joav stötte den i magen på honom så att inälvorna rann ut. Det räckte med ett enda hugg, Amasa dog omedelbart. Joav och hans bror Avishaj fortsatte sedan att förfölja Sheva, Bikris son. 11 En av Joavs män som stod bredvid Amasa ropade: ”Den som står på Davids sida, kom och följ Joav!” 12 Amasa låg kvar i en blodpöl mitt på vägen och när mannen såg att alla som passerade stannade, släpade han honom åt sidan och in på en åker där han kastade en mantel över honom, eftersom han såg att alla som kom stannade. 13 När kroppen var ur vägen, följde alla Joav i jakten på Sheva, Bikris son. 14 Sheva hade vandrat genom alla Israels stammar och till slut kom han till Avel Bet-Maaka. Han hade också gått genom hela Habberim och många följde med honom^[3]. 15 När Joavs trupper kom fram till Avel Bet-Maaka, belägrade de staden och byggde en ramp upp mot stadens yttre mur. Men medan de försökte rasera muren, 16 ropade en klok kvinna inifrån staden: ”Hallå där nere! Lyssna! Säg till Joav att komma hit fram, så att jag kan tala med honom!” 17 När han närmade sig, frågade kvinnan: ”Är du Joav?” ”Ja”, svarade han. ”Lyssna på vad din tjänarinna har att säga”, bad hon. ”Jag lyssnar”, sa Joav. 18 Då sa hon till honom: ”Det finns ett ordspråk som säger: ’Om du vill lösa en tvist, så be om råd i Avel’. Så avgjordes saken. 19 Vi är de mest fridsamma och trofasta i Israel. Du vill ödelägga en stad som är en moder i Israel. Ska du verkligen förgöra det som tillhör HERREN?” 20 Joav svarade: ”Jag är inte här för att förstöra något, långt därifrån! 21 Så är det inte! Men en man som heter Sheva, Bikris son, från Efraims bergsbygd, har gjort uppror mot kung David. Överlämna bara honom till mig, så ska jag lämna staden i fred!” Kvinnan svarade: ”Vi ska kasta hans huvud till dig över muren.” 22 Sedan gick kvinnan till folket med sitt kloka råd och de halshögg Sheva, Bikris son, och kastade ner hans huvud till Joav. Då blåste Joav en hornsignal och drog tillbaka sina trupper. Var och en gick sedan hem till sitt och Joav återvände till kungen i Jerusalem. 23 Joav var befälhavare över hären, Benaja, Jojadas son, var befälhavare över keretéerna och peletéerna, 24 medan Adoram ansvarade för tvångsarbetena. Joshafat, Achiluds son, var kansler, 25 Sheva tjänstgjorde som kungens sekreterare och Sadok och Evjatar var präster. 26 Också jairiten Ira var en av Davids präster^[4].

Nya Levande Bibeln

Seba gör uppror mot David

1 Nu råkade Seba, son till benjaminiten Bikri, vara där. Han var en hetlevrad man, och plötsligt blåste han en trumpetsignal och ropade: "Vi vill inte längre ha något att göra med David. Kom, Israels män, så ger vi oss av härifrån!" 2 Då övergav hela Israel David och följde Seba. Männen i Juda däremot förblev trogna mot sin kung och följde honom från Jordan till Jerusalem. 3 När David kom till palatset i Jerusalem, gav han order om att de tio bihustrur, som hade lämnats kvar för att ta hand om palatset, skulle föras undan och sättas under bevakning i ett särskilt hus. De fick vad de behövde, men kungen ville inte ligga med dem. De fick leva som änkor och i husarrest till sin död. 4 Sedan befallde kungen Amasa att mobilisera Juda armé inom tre dagar och att också själv infinna sig då. 5 Amasa började sammankalla trupperna, men det tog längre tid än de tre dagar som han hade fått på sig. 6 Då sa David till Abisai: "Den där Seba kommer att skada oss mer än vad Absalom gjorde. Skynda dig! Ta min livvakt och sätt efter honom, innan han sätter sig i säkerhet i en befäst stad där vi inte kommer åt honom." 7 Då gav sig Abisai iväg efter Seba med Joab och hans män och kungens egen livvakt. 8-10 Vid den stora stenen i Gibeon mötte de Amasa. Joab bar sin stridsmundering och hade en dolk i sin slida i bältet. När han gick fram för att hälsa på Amasa drog han försiktigt fram dolken. "Jag är glad att få träffa dig, min bror", sa Joab och tog honom i skägget med sin högra hand, som om han skulle kyssa honom. Amasa lade inte märke till dolken i Joabs vänstra hand, och Joab stötte den i magen på honom så att inälvorna rann ut. Det räckte med ett hugg, Amasa dog omedelbart. Joab och Abisai fortsatte sedan att förfölja Seba. 11 En av Joabs officerare ropade till Amasas trupper: "Om ni står på Davids sida, så kom och följ Joab." 12 Amasa låg kvar i en blodpöl mitt på vägen, och när officeren såg att alla som passerade stannade till för att titta på honom, släpade han honom åt sidan och in på en åker och kastade en mantel över honom. 13 När kroppen var ur vägen följde alla Joab i jakten på Seba. 14 Seba hade rest över hela Israel för att mobilisera folk, från staden Abel vid Bet Maaka och genom hela Habberim, och många följde med honom. 15 När Joabs trupper kom fram till Abel belägrade de staden och byggde en ramp upp mot stadsmuren. 16 Medan de försökte angripa muren ropade en vis kvinna i staden på Joab: "Lyssna till mig, Joab! Kom hit fram, så att jag kan tala med dig!" 17 När han närmade sig frågade kvinnan: "Är du Joab?""Ja, jag lyssnar!"svarade han. 18 Då sa hon till honom: "Det finns ett ordspråk som säger: 'Om du vill lösa en tvist, så be om råd från Abel'. 19 Du försöker förstöra en gammal fridsam stad, som är lojal mot Israel. Ska du verkligen förgöra det som tillhör Herren?" 20 Men Joab svarade: "Jag är inte här för att förstöra. 21 Allt jag vill ha är en man som heter Seba, från berglandskapet Efraim, för han har gjort uppror mot kung David. Om du överlämnar honom till mig, så ska vi lämna staden i fred."Kvinnan svarade: "Vi ska kasta hans huvud till dig över muren." 22 Sedan gick kvinnan till folket med beskedet från Joab, och de halshögg Seba och kastade ner hans huvud till Joab. Då blåste han en trumpetsignal och drog tillbaka trupperna. Var och en gick sedan hem till sitt, och Joab återvände till kungen i Jerusalem. 23 Joab var befälhavare över armén och Benaja över kungens livvakt, 24 medan Adoram ansvarade för de arbeten som utfördes av slavar och krigsfångar. Josafat skötte kungens böcker, 25 Seja tjänstgjorde som sekreterare, Sadok och Ebjatar var präster 26 och jairiten Ira tjänstgjorde som Davids personlige präst.