2.Mose 4 | nuBibeln :: ERF Bibleserver

nuBibeln

Mose ber Gud om hjälp

1 Mose sa: ”Men om de inte tror mig och inte lyssnar på vad jag säger? Om de säger att HERREN aldrig har uppenbarat sig för mig?” 2 ”Vad är det du har i din hand?” frågade HERREN honom. ”En herdestav”, svarade han. 3 ”Kasta den på marken”, sa HERREN till honom. När Mose kastade den på marken förvandlades den till en orm och han sprang undan för den. 4 Då sa HERREN till honom: ”Ta fast den i stjärten!” När Mose gjorde det, blev den en stav igen. 5 ”Detta ska få dem att förstå att HERREN, deras förfäders Gud, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud, har uppenbarat sig för dig. 6 Stick nu in handen innanför din mantel”, sa HERREN. Mose stack in handen i manteln och drog sedan ut den igen. Då var den alldeles vit^[1] som snö av spetälska. 7 ”Stick in den igen”, sa Herren, och han stack in den. När han sedan drog ut den på nytt var den normal, precis som förut. 8 ”Om de inte tror dig eller tar det första tecknet på allvar, kommer de att tro på det andra, 9 och om de inte lyssnar på dig efter dessa båda tecken, ska du ta vatten från Nilen och hälla ut det på torra land, och det ska förvandlas till blod.” 10 Mose svarade: ”HERRE, jag har inte så lätt för att tala. Det har jag aldrig haft och inte nu heller, sedan du har talat till mig! Jag har svårt att uttrycka mig.” 11 ”Vem har gett människan hennes mun?” frågade HERREN honom. ”Är det inte jag, HERREN, som gör att en människa kan tala eller inte tala, se eller inte se, höra eller inte höra? 12 Gå nu och jag ska vara med dig och hjälpa dig att tala och jag ska lära dig vad du ska säga.” 13 ”Men Herre, kan du inte sända någon annan?” invände Mose. 14 Då blev HERREN arg på Mose och sa: ”Du har ju din bror Aron, leviten. Han är en man som kan tala. Han är redan på väg till dig och kommer att bli glad när han träffar dig. 15 Tala till honom och lägg orden i hans mun. Jag ska hjälpa er båda att tala tillsammans, och jag ska tala om för er vad ni ska göra. 16 Han ska vara din talesman inför folket, och han ska vara din mun och du ska vara som Gud för honom. 17 Ta med dig staven, så att du med den kan göra tecknen.”

Mose återvänder till Egypten

18 Mose gick hem och sa till sin svärfar Jetro: ”Jag skulle vilja gå tillbaka till Egypten och besöka mina släktingar för att se om de fortfarande lever.” ”Naturligtvis får du gå, och lycka till”, svarade Jetro. 19 Innan Mose lämnade Midjan, sa HERREN till honom: ”Gå tillbaka till Egypten, för alla de som ville döda dig är nu själva döda.” 20 Mose satte sin hustru och sina söner på en åsna och började resan till Egypten. I handen hade han Guds stav. 21 HERREN sa till Mose: ”När du kommer tillbaka till Egypten, gör inför farao de under som jag har gett dig makt att göra. Men jag kommer att göra hans hjärta hårt, så att han inte släpper folket. 22 Då ska du säga till honom: ’Så säger HERREN: Israel är min förstfödde son. 23 Jag har gett dig befallning att låta honom gå, så att han kan hålla gudstjänst åt mig, men du har vägrat. Därför ska jag döda din förstfödde son.’ ” 24 Vid ett nattläger under resan kom HERREN emot Mose^[2] och ville döda honom. 25 Då tog Sippora en flintkniv och skar bort förhuden på sin son och vidrörde Moses^[3] fötter med den och sa: ”Du är verkligen min blodsbrudgum.” 26 Sedan lät Herren honom vara.^[4] Detta med blodsbrudgum sa hon med tanke på omskärelsen. 27 Vid samma tid sa HERREN till Aron: ”Gå ut i öknen och möt Mose.” Aron gick ända till Horeb, Guds berg, där han träffade Mose och hälsade honom med en kyss. 28 Mose talade om för Aron allt som HERREN hade sänt honom till att säga och alla de tecken han fått befallning om att utföra. 29 Mose och Aron gick sedan och sammankallade alla de äldste i Israel. 30 Aron berättade för dem vad HERREN hade sagt till Mose och Mose utförde tecknen inför folket. 31 Då trodde folket, när de hörde att HERREN tagit sig an dem och sett deras förtryck. De föll ned och tillbad.

Nya Levande Bibeln

Mose ber Gud om hjälp

1 Men Mose sa: "De kommer inte att tro mig, och de kommer inte att göra vad jag säger. De kommer förmodligen att säga att Herren aldrig har uppenbarat sig för mig!" 2 "Vad är det du har i din hand?" frågade Herren honom. "En herdestav", svarade han. 3 "Kasta den på marken", sa Herren till honom. När Mose kastade den på marken förvandlades den till en orm, och han sprang undan för den. 4 Då sa Herren till honom: "Ta fast den i stjärten!" När Mose gjorde det, blev den en stav igen. 5 "Detta ska få dem att förstå att Herren, deras förfäders Gud, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud, har uppenbarat sig för dig. 6 Stick nu in handen innanför din mantel vid bröstet." Han gjorde som Herren hade sagt och drog sedan ut den igen. Då var den alldeles vit av spetälska! 7 "Stick in den igen", sa Herren. När han sedan drog ut den på nytt var den normal, precis som förut. 8 "Om de inte tror det första undret, kommer de att tro det andra", sa Herren till honom, 9 "och om de inte accepterar dig efter dessa båda tecken, ska du ta vatten från Nilen och hälla ut det på torra land, och då ska det förvandlas till blod." 10 Men Mose kom med fler invändningar: "Herre, jag har inte så lätt för att tala. Det har jag aldrig haft och inte heller nu, sedan du har talat till mig! Jag har svårt att uttrycka mig." 11 "Vem har gett dig din mun?" frågade Herren honom. "Är det inte jag, Herren, som gör att en människa kan tala eller inte tala, se eller inte se, höra eller inte höra? 12 Gå nu och gör som jag har sagt, och jag ska hjälpa dig så att du kan tala, och jag ska tala om för dig vad du ska säga." 13 "Men Herre, kan du inte sända någon annan?" invände Mose. 14 Då blev Herren arg och sa: "Men du har ju din bror Aron, leviten, och han är en man som kan tala. Han är redan på väg till dig och kommer att bli glad när han träffar dig. 15 Jag ska tala om för dig vad du ska säga till honom, jag ska hjälpa er båda att tala tillsammans, och jag ska tala om för er vad ni ska göra. 16 Han ska vara din talesman inför folket, och du ska vara som en gud för honom och ge honom budskap från mig. 17 Glöm nu inte att ta med dig staven, så att du kan göra de under jag har visat dig."

Mose återvänder till Egypten

18 Mose gick hem och sa till sin svärfar Jetro: "Med din tillåtelse skulle jag vilja gå tillbaka till Egypten och besöka mina släktingar. Ja, jag vet ju inte ens om de lever.""Du har min välsignelse att gå", svarade Jetro. 19 Innan Mose lämnade Midjan, sa Herren till honom: "Var inte rädd för att gå tillbaka till Egypten, för alla de som ville döda dig är nu själva döda." 20 Mose satte sin hustru och sina söner på en åsna och började resan till Egypten. I handen hade han Guds stav. 21 Herren sa till Mose: "Se till att du kommer inför Farao när du kommer tillbaka till Egypten, och gör de under som jag har visat dig. Men jag kommer att förhärda hans hjärta, så att han inte släpper folket. 22 Då ska du säga till honom: 'Så säger Herren: Israel är min förstfödde son, 23 och nu har jag gett dig befallning att låta honom gå, så att han kan hålla gudstjänst åt mig, men du har vägrat. Därför ska jag nu döda din förstfödde son." 24 När Mose och hans familj en kväll under resan hade stannat för natten, kom Herren emot Mose och ville döda honom. 25-26 Då tog Sippora en flintkniv och skar bort förhuden på sin son och vidrörde Moses fötter med den. Hon utbrast med avsky: "Med blod har jag fått tillbaka min man!"Då lät Herren honom vara. 27 Samtidigt sa Herren till Aron: "Gåut i öknen och möt Mose." Aron gick ända till Horeb, Guds berg, och träffade Mose där, och det blev ett hjärtligt återseende. 28 Mose talade om för Aron vad Gud hade sagt att de skulle göra och berättade om de under de skulle utföra inför Farao. 29 Mose och Aron vände sedan mot Egypten där de samlade de äldste i Israel till ett möte. 30 Aron berättade för dem vad Herren hade sagt till Mose, och Mose lät folket se undren, som Herren hade visat honom. 31 Då förstod de äldste att det var Gud som hade sänt dem. Och när de på detta sätt hade fått bevis för att Gud sett till deras nöd och förtvivlan, blev de glada och tacksamma och böjde sig inför Gud i tillbedjan.