1Samuels ord kom så till hela Israel. Vid den tiden drog Israel ut i krig mot filistéerna. Den israelitiska armén slog läger nära Even Haeser, medan filistéerna slog läger vid Afek.2Sedan ställde filistéerna upp till strid och kampen blev hård. Filistéerna besegrade Israel och dödade 4 000 av dem på slagfältet.3När Israels armé återvände till lägret, sa folkets äldste: ”Varför har HERREN låtit oss lida ett sådant nederlag mot filistéerna i dag?” ”Låt oss hämta HERRENS förbundsark från Shilo”, föreslog de, ”att vara ibland oss och rädda oss från våra fiender!”4De lät hämta härskarornas HERRES förbundsark, hans, som har sin tron mellan keruberna[1]. Elis söner Hofni och Pinechas följde också med Guds förbundsark.5När HERRENS förbundsark kom till lägret, ropade israeliterna så högt av glädje att marken skakade.6Då frågade filistéerna: ”Vad är det för jubelrop i hebréernas läger?” När de fick veta att det var för att HERRENS ark hade anlänt,7greps de av panik. ”Gud[2] har kommit in i deras läger”, ropade de. ”Ve oss! Något sådant har vi aldrig råkat ut för förut!8Ve oss! Vem kan rädda oss från denne mäktige Gud,[3] han som slog egypterna med alla slags plågor i öknen?9Men fatta mod, ni filistéer, var som män! Kämpa som män, annars blir vi hebréernas slavar, precis som de har varit våra.”10Filistéerna kämpade och än en gång blev israeliterna besegrade och var och en flydde till sina tält. Deras förluster blev stora, 30 000 man dödades.11Guds ark blev tagen och Elis båda söner Hofni och Pinechas dödades.12Redan samma dag sprang en man från Benjamins stam från slagfältet till Shilo dit han anlände före kvällen. Hans kläder var sönderrivna och han hade hällt jord på huvudet.[4]13När han kom till staden, satt Eli på en stol och väntade vid sidan av vägen, för han var djupt orolig för Guds ark. Och när budbäraren anlände och berättade vad som hade hänt, höjdes ett stort klagorop i staden.14”Vad är det för oväsen?” frågade Eli. Budbäraren skyndade då genast fram till Eli och berättade.15Eli var nu nittioåtta år gammal och kunde inte längre se.16”Jag kommer just från slagfältet, jag har flytt därifrån i dag”, berättade han för Eli. ”Vad har hänt, min son?” frågade Eli.17Budbäraren svarade: ”Israeliterna har flytt för filistéerna, armén har lidit svåra förluster. Dina båda söner Hofni och Pinechas har också dödats och Guds ark har blivit tagen.”18När budbäraren nämnde Guds ark, föll Eli baklänges från sin stol bredvid porten, bröt nacken och dog, för han var både gammal och tung. Han hade då varit domare i Israel i fyrtio år.19Elis svärdotter, Pinechas hustru, var gravid och skulle snart föda. När hon hörde att Guds ark hade blivit tagen och att både hennes man och hennes svärfar var döda, började plötsligt hennes värkar och hon födde sitt barn.20Hon var döende. Kvinnorna omkring henne sa: ”Var inte rädd! Du har fått en pojke.” Men hon reagerade inte.21Sedan kallade hon pojken I-Kavod[5], för hon sa: ”Israels härlighet är borta”, eftersom Guds ark var borta och hennes svärfar och man döda.22Hon sa: ”Härligheten har lämnat Israel, för Guds ark är borta.”
1.Samuel 4
Nya Levande Bibeln
Filisteerna tar Guds ark
1Vid den tiden låg Israel i krig med filisteerna. Den israelitiska armén hade slagit läger nära Eben-Haeser, och filisteerna vid Afek.2Filisteerna besegrade Israel och dödade 4.000 av dem på slagfältet.3Efter striden återvände Israels armé till lägret, och deras ledare samtalade om vad det kunde bero på att Herren hade låtit dem bli besegrade."Låt oss hämta hit arken från Silo", föreslog de. "Om vi bär den med oss i striden, kommer Herren att vara ibland oss, och då kommer han säkert att rädda oss från våra fiender."4De lät hämta arken, som tillhör Herren den allsmäktige, han som har sin tron mellan keruberna. Elis söner Hofni och Pinehas följde också med arken ut i striden.5När israeliterna såg arken komma ropade de så högt av glädje att marken skakade.6"Vad är det som står på?" frågade filisteerna. "Varför ropar man på det där sättet i hebreernas läger?" När de fick veta att det var för att Herrens ark hade anlänt,7greps de av panik."Gud har kommit in i deras läger", utropade de. "Nu får vi det svårt. Vi har aldrig råkat ut för något liknande!8Vem kan rädda oss från Israels mäktiga gudar, samma gudar som förgjorde egyptierna med plågor när Israel var i öknen?9Men ni filisteer, fatta mod, och kämpa som ni aldrig har gjort förr, annars blir vi deras slavar, precis som de har varit våra."10Filisteerna kämpade i ren desperation, och än en gång blev israeliterna besegrade. Deras förluster blev stora, 30.000 man dödades och resten flydde till sina tält.11Guds ark blev tagen, och Hofni och Pinehas dödades.12Samma dag sprang en man från Benjamins stam till Silo, med kläderna sönderrivna och med jord på huvudet som tecken på sorg.13Eli väntade vid sidan av vägen på att få höra nyheter från striden, för han var djupt orolig för Guds ark. När budbäraren anlände och berättade vad som hade hänt, gick ett stort klagorop genom hela staden.14"Vad är det för oväsen?" frågade Eli. Budbäraren skyndade fram till Eli och berättade vad som hade hänt.15Eli var då nittioåtta år gammal och helt blind.16"Jag kommer just från slagfältet, jag har flytt därifrån idag", berättade han för Eli.17"Israeliterna har blivit besegrade, och tusentals av deras soldater har dött i striderna. Hofni och Pinehas har också fallit, och arken har blivit tagen."18När budbäraren nämnde vad som hade hänt med arken, föll Eli baklänges från sin stol bredvid porten och bröt nacken och dog, för han var både gammal och tung. Han hade då varit domare i Israel i fyrtio år.19Elis svärdotter, Pinehas hustru, var gravid. När hon hörde att arken hade blivit tagen och att hennes make och svärfar var döda, började plötsligt hennes värkar.20Hon födde en pojke, men var efteråt så medtagen att det stod klart att hon var på väg att dö. Kvinnorna omkring henne försökte trösta henne och sa: "Var inte rädd! Du har fått en pojke." Men hon reagerade inte.21Sedan mumlade hon: "Kalla barnet Ikabod, för Israels härlighet är borta." Ikabod betyder 'utan härlighet'. Hon gav honom det namnet, därför att Guds ark hade blivit tagen och för att hennes make och hennes svärfar var döda.