1Den unge pojken Samuel fortsatte att tjäna HERREN hos Eli. Vid den här tiden var budskap från HERREN mycket sällsynta. Det var också ovanligt att någon såg en syn.2Då hände en gång följande när Eli låg på sin plats. Hans ögon hade nu försvagats så att han inte längre kunde se.3Guds lampa var ännu inte släckt och Samuel låg och sov i HERRENS tempel där Guds ark[1] fanns.4HERREN kallade då på Samuel. ”Ja”, svarade Samuel, ”här är jag!”5Sedan sprang han till Eli. ”Här är jag”, sa han. ”Du ropade på mig.” ”Jag ropade inte på dig”, svarade Eli, ”gå tillbaka och lägg dig!” Och Samuel lydde.6HERREN ropade på Samuel en gång till och, som förut, steg Samuel upp och gick till Eli. ”Ja”, svarade han, ”här är jag. Du ropade på mig.” ”Jag har inte ropat på dig, min son”, sa Eli. ”Gå tillbaka och lägg dig!”7Samuel kände ännu inte HERREN och hade aldrig tidigare fått ett budskap från honom.8När HERREN nu för tredje gången ropade på honom, steg Samuel än en gång upp och gick till Eli. ”Ja”, sa han. ”Här är jag! Du ropade på mig.” Då förstod Eli att det var HERREN som hade ropat på pojken,9och han sa till Samuel: ”Gå och lägg dig igen och om han ropar på dig en gång till, så ska du svara: ’Tala, HERRE, din tjänare hör!’ ” Och så gick Samuel tillbaka och lade sig.10Då kom HERREN och ställde sig där och ropade som förut: ”Samuel! Samuel!” Och nu svarade Samuel: ”Tala, din tjänare hör!”11HERREN sa då till Samuel: ”Jag ska göra något i Israel som kommer att ringa i öronen på alla som hör det.12Då ska jag låta allt det hända som jag har varnat Eli och hans familj för, från början till slut.13Jag har talat om för honom att jag ska döma hela hans familj för alltid på grund av den synd han känt till, att hans söner hädar mig utan att han ingriper.14Därför har jag svurit en ed att de synder som Eli och hans söner har begått aldrig kan sonas vare sig genom slaktoffer eller genom några andra offer.”15Samuel låg sedan kvar ända till morgonen då han öppnade dörrarna till HERRENS hus. Han var rädd att berätta för Eli om synen.16Men Eli ropade på honom: ”Samuel, min son!” ”Här är jag,” svarade Samuel.17Sedan frågade Eli: ”Vad sa han till dig? Tala om alltihop! Må Gud straffa dig både nu och i framtiden om du döljer något för mig!”18Och då berättade Samuel exakt utan att dölja någonting vad HERREN hade sagt. ”Han är HERREN, låt honom göra vad han vill”, svarade Eli.19Samuel växte upp och HERREN var med honom och lät allt vad han sagt gå i uppfyllelse.20Hela Israel från Dan till Beer Sheva förstod att Samuel verkligen var en HERRENS profet.21HERREN fortsatte sedan att visa sig i Shilo. Där uppenbarade han sig för Samuel genom sitt ord.
1.Samuel 3
Nya Levande Bibeln
1Den lille Samuel tjänade Herren genom att hjälpa Eli. Budskap från Herren var mycket sällsynta på den tiden.2-5Eli var svag av ålder och hade dålig syn. En natt innan ljusstaken hade brunnit ut låg han på sin vanliga plats när Herren ropade på Samuel, som också sov i tabernaklet där Guds ark fanns:"Samuel! Samuel!" sa Herren."Ja", svarade Samuel. "Vad är det?" Han steg upp ur sängen och sprang till Eli. "Här är jag, vad är det du vill?" frågade han."Jag ropade inte på dig", svarade Eli. "Gå tillbaka och lägg dig." Då lydde Samuel,6men Herren ropade igen: "Samuel!"Samuel gjorde som förut och sprang till Eli."Ja", svarade han, "vad är det du vill ha?""Jag har inte ropat på dig, min son", sa Eli. "Gå tillbaka och lägg dig."7Samuel hade aldrig tidigare fått ett budskap från Herren.8Men nu ropade Herren för tredje gången, och än en gång hoppade Samuel upp och sprang till Eli."Ja", sa han. "Vad vill du?"Då förstod Eli att det var Herren som hade talat till pojken.9Därför sa han till Samuel: "Gå och lägg dig igen, och om han ropar än en gång, så ska du svara: 'Ja, Herre, jag lyssnar.' "Samuel gick tillbaka och lade sig.10Då kom Herren och ropade som förut: "Samuel! Samuel!"Nu svarade Samuel Herren och sa: "Tala, jag lyssnar."11Då sa Herren: "Jag ska göra något som kommer att chockera alla i Israel.12Jag ska göra allt det fruktansvärda som jag har varnat Eli för.13Jag har ju hotat honom och hela hans familj med straff, därför att hans söner hädar mig utan att han ingriper.14Därför har jag svurit en ed att de synder som Eli och hans söner har begått aldrig ska förlåtas varken genom slaktoffer eller några andra offer."15Samuel låg kvar i sängen ända till morgonen, då han som vanligt öppnade dörrarna till Herrens tält. Han var rädd att berätta för Eli vad Herren hade sagt till honom.16-17Men Eli ropade på honom. "Min son", sa han, "vad sa Herren till dig? Tala om det för mig! Om du inte berättar allt vad han har sagt, kommer Gud att straffa dig!"18Därför berättade Samuel allt vad Herren hade sagt."Det är Guds vilja, låt honom göra vad han tycker är bäst", löd Elis kommentar.19Samuel växte upp, Herren var med honom och folket lyssnade noga till hans råd.20Hela Israel, från Dan till Beer-Seba, förstod att Samuel verkligen var en Herrens profet.21Sedan började Herren ge honom budskap i tabernaklet i Silo, och Samuel förde dessa budskap vidare till Israels folk.