1.Mose 37 | nuBibeln :: ERF Bibleserver

nuBibeln

1 Jakob bosatte sig alltså på nytt i Kanaans land där hans far hade bott.

Josef säljs som slav

2 Det här är berättelsen om Jakob och hans släkt. Jakobs son Josef, som nu var sjutton år, vallade fåren med sina bröder. Som ung var han tillsammans med sönerna till sin fars bihustrur Bilha och Silpa. Det onda han hörde om dem, förde han vidare till sin far. 3 Israel älskade Josef mer än sina andra barn, eftersom Josef föddes på hans ålderdom. Han lät göra åt honom en hellång^[1] dräkt. 4 Hans bröder lade märke till hur deras far älskade Josef mer än sina andra söner, och de hatade honom för det. De kunde inte tala vänligt till honom. 5 En natt hade Josef en dröm. När han berättade den för sina bröder, hatade de honom ännu mer. 6 ”Hör här vad jag drömde”, sa han. 7 ”Vi var ute på åkern och band kärvar. Min kärve stod upp och era kärvar samlade sig runt omkring min och bugade sig djupt inför den.” 8 ”Jaså, du vill bli kung och regera över oss?” sa hans bröder till honom. Deras hat till honom tilltog både för drömmens skull och för vad han sagt. 9 Sedan hade han en annan dröm, som han också berättade för sina bröder. ”Hör här, jag har haft en dröm igen”, sa han. ”Solen och månen och elva stjärnor bugade sig djupt för mig.” 10 Han berättade denna dröm för sin far och för sina bröder. Men fadern tillrättavisade honom: ”Vad är det för en dröm? Skulle jag och din mor och dina bröder komma och buga oss inför dig?” 11 Bröderna blev avundsjuka på Josef, men Jakob kunde inte glömma vad Josef hade sagt. 12 En gång vallade Josefs bröder sin fars hjordar vid Shekem. 13 Då sa Israel till Josef: ”Dina bröder är som du vet i Shekem för att låta hjordarna beta där. Jag vill skicka dig till dem.” ”Ja, far”, svarade Josef. 14 Israel fortsatte: ”Gå och ta reda på hur de har det och hur det står till med djuren, och kom sedan tillbaka och rapportera för mig.” Så skickade Israel iväg honom från Hebrondalen. Väl framme i Shekem 15 fann en man honom medan han letade på fälten. ”Vem letar du efter?” frågade mannen. 16 ”Jag letar efter mina bröder och deras hjordar”, svarade Josef. ”Kan du tala om för mig var de är?” 17 ”Ja”, sa mannen till honom. ”De är inte här längre. Jag hörde dina bröder säga att de tänkte gå till Dotan.” Då fortsatte Josef till Dotan och hittade dem där. 18 När bröderna på avstånd såg att Josef var på väg till dem, bestämde de sig för att döda honom. 19 ”Här kommer drömmaren”, sa de till varandra. 20 ”Kom, så dödar vi honom och kastar honom i brunnen och säger att ett rovdjur har ätit upp honom. Sedan får vi se vad det blir av hans drömmar!” 21 När Ruben hörde detta, ville han rädda Josef ur deras händer. ”Nej, vi får inte döda honom”, sa han. 22 ”Spill inte blod”, fortsatte han. ”Kasta honom i stället i brunnen här i öknen, men rör honom inte.” Ruben tänkte nämligen rädda honom från de andra och låta honom återvända till sin far. 23 När Josef kom fram, drog de av honom hans vackra dräkt som han hade på sig 24 och tog honom och kastade honom i brunnen som var tom på vatten. 25 Sedan satte de sig ned för att äta. Då lade de märke till en karavan ismaeliter som kom från Gilead. Deras kameler var lastade med dragantgummi, balsam och myrra^[2] som de förde med sig till Egypten. 26 Juda sa till de andra: ”Varför skulle vi döda vår bror och tvingas dölja vårt brott? 27 Kom, vi säljer honom till ismaeliterna, så slipper vi bruka våld mot honom. Han är ju trots allt vår bror, av samma kött och blod som vi.” Bröderna höll med om detta. 28 När några midjanitiska^[3] köpmän kom förbi, drog de^[4] upp Josef ur brunnen och sålde honom till ismaeliterna för tjugo silverpengar^[5]. Köpmännen tog honom sedan med sig till Egypten. 29 När Ruben kom tillbaka till brunnen och såg att Josef inte var där, slet han sönder sina kläder. 30 Han gick tillbaka till sina bröder och sa: ”Pojken är borta! Vart ska jag nu ta vägen?^[6]” 31 Då tog de Josefs dräkt, dödade en bock och doppade dräkten i blodet. 32 Sedan skickade de dräkten till sin far och sa: ”Det här är vad vi hittat. Se efter om den är din sons dräkt.” 33 Fadern kände omedelbart igen den och sa: ”Ja, den tillhör min son. Ett rovdjur har ätit upp honom. Josef har blivit ihjälriven.” 34 Jakob rev sönder sina kläder och klädde sig i säcktyg och sörjde sin son länge. 35 Alla hans söner och döttrar kom för att trösta honom, men han lät sig inte tröstas. ”Jag kommer att dö av sorg över min son och gå i dödsriket med honom”, sa han och grät otröstligt över honom. 36 Framme i Egypten sålde midjaniterna Josef till Potifar, som var hovman hos farao och befälhavare för livgardet.

Nya Levande Bibeln

Josef säljs som slav

1 Jakob bosatte sig alltså på nytt i Kanaans land, där hans far hade bott. 2 Jakobs son Josef hade nu blivit sjutton år. Han arbetade tillsammans med sina halvbröder, Jakobs söner med Bilha och Silpa, med att vakta hjordarna, men inför sin far talade han illa om sina bröder. 3 Jakob älskade Josef mer än sina andra barn, eftersom Josef föddes på hans ålderdom. En dag gav Jakob honom en gåva, en mantel i granna färger. 4 Hans bröder lade naturligtvis märke till hur faderns favoriserade Josef och hatade därför denne. De sa inte ett vänligt ord till honom. 5 En natt hade Josef en dröm. När han berättade för sina bröder om alla detaljerna i den, gjorde detta bara att de hatade honom ännu mer. 6 "Hör här", sa han stolt. 7 "Vi var ute på åkern och band kärvar. Min kärve stod upp och era kärvar samlade sig runt omkring min och bugade sig djupt inför den!" 8 "Jaså, du vill regera över oss?" hånade hans bröder honom. Deras hat till honom tilltog både för drömmens och för hans högfärdiga attityds skull. 9 Sedan hade han en annan dröm, som han också berättade för sina bröder. "Lyssna till min senaste dröm", skröt han. "Solen och månen och elva stjärnor bugade sig djupt för mig!" 10 Den här gången berättade han inte bara drömmen för sina bröder utan också för sin far. Men fadern tillrättavisade honom: "Skulle jag och din mor och dina bröder komma och buga oss inför dig?" 11 Bröderna blev avundsjuka på Josef, men Jakob funderade mycket över det som hade hänt. 12 En dag tog Josefs bröder de hjordar som tillhörde Jakob och ledde dem till Sikem för att låta dem beta där. 13-14 Några dagar senare kallade fadern på Josef och sa till honom: "Dina bröder är i Sikem för att låta hjordarna beta där. Gå och ta reda på hur de har det och hur det står till med djuren, och kom sedan tillbaka och rapportera för mig.""Javisst", svarade Josef, "det ska jag göra". Han gav sig alltså av till Sikem från hemmet i Hebrondalen. 15 En man lade märke till honom när han kommit fram och vandrade omkring på fälten."Vem letar du efter?" frågade han. 16 "Jag letar efter mina bröder och deras hjordar", svarade Josef. "Har du sett dem?" 17 "Ja", sa mannen till honom. "De är inte här längre. Jag hörde att dina bröder sa att de tänkte gå till Dotan." Då fortsatte Josef till Dotan och hittade dem där. 18 När de kände igen honom på avstånd och såg att han var på väg till dem, bestämde de sig för att döda honom. 19-20 "Här kommer mästerdrömmaren", sa de till varandra. "Kom, så dödar vi honom och kastar honom i brunnen och säger till far att ett rovdjur har ätit upp honom. Sedan får vi se vad det blir av hans drömmar!" 21-22 Men Ruben ville skona Josefs liv. "Vi dödar honom inte", sa han. "Vi ska inte utgjuta blod. Vi kastar honom i stället levande i brunnen här. På så sätt kommer han att dö utan att vi rör vid honom." Ruben tänkte dra upp honom igen och låta honom återvända till fadern. 23 När Josef kom fram drog de av honom hans vackra mantel 24 och kastade honom i brunnen som var tom på vatten. 25 Sedan satte de sig ned för att äta kvällsmat. Plötsligt lade de märke till en rad kameler som kom mot dem på avstånd. Det var ismaelitiska köpmän, som hämtade gummi, kryddor och örter från Gilead till Egypten. 26-27 "Titta", sa Juda till de andra. "Här kommer några ismaeliter. Vi säljer Josef till dem. Varför ska vi döda honom och få dåligt samvete? Låt oss inte bli skyldiga till hans död, för han är ju ändå vår bror!" Bröderna höll med om detta. 28 När köpmännen kom förbi drog bröderna därför upp Josef ur brunnen och sålde honom till dem för tjugo silverpengar. Köpmännen tog honom sedan med sig till Egypten. 29 Lite senare kom Ruben tillbaka. Han hade inte varit där hela tiden. När han såg att Josef var försvunnen, slet han sönder sina kläder i sorg och förtvivlan. 30 "Pojken är borta. Vart ska jag nu ta vägen?" grät han inför sina bröder. 31 Då dödade de en get och stänkte blodet på Josefs mantel 32 och tog den till sin far och bad honom se efter om han kände igen den."Vi hittade den här på åkern", sa de till honom. "Visst är det väl Josefs mantel?" 33 Fadern kände omedelbart igen den."Ja", snyftade han. "Den tillhör min son. Ett rovdjur har ätit upp honom. Josef har säkert blivit sliten i stycken." 34 Jakob rev sönder sina kläder och klädde sig i säcktyg och sörjde sin son i flera veckor. 35 Alla i familjen försökte trösta honom, men de hade ingen större framgång."Jag kommer att dö av sorg över min son", sa Jakob och bröt samman i gråt. 36 Framme i Egypten sålde köpmännen Josef till Potifar, en officer hos Farao, kungen i Egypten. Potifar var kapten över palatsvakten och riksbödel.