1När Sara var 127 år gammal,2dog hon i Kirjat-Arba, nuvarande Hebron, i Kanaans land. Abraham kom för att sörja Sara och begråta henne.3Sedan lämnade han den döda och sa till hettiterna:4”Jag bor här som gäst och främling hos er. Låt mig få köpa ett stycke mark som jag kan ha som gravplats, där jag kan begrava min döda.”5Männen svarade:6”Hör nu herre, du är en Guds furste här bland oss. Begrav din döda i den bästa av våra gravar. Ingen av oss ska vägra dig sin gravplats. Du kan begrava din döda i vilken som helst av dem.”7Då böjde sig Abraham djupt inför landets folk, hettiterna,8och sa: ”Om ni nu vill tillåta mig att begrava min döda här, så hör på mig och tala med Efron, Sochars son,9om han vill sälja grottan i Makpela, som ligger vid slutet av hans åker. Jag ska naturligtvis betala fullt pris för den, och så får jag en egen familjegrav bland er.”10Hettiten Efron satt där bland alla de andra och nu svarade han Abraham medan de andra hörde på inför alla som kommit till stadsporten[1]:11”Min herre, hör på mig! Jag ger dig både åkern och grottan. Med folket som vittnen ger jag den härmed till dig. Gå och begrav din döda.”12Abraham bugade sig än en gång inför landets folk13och svarade Efron medan alla lyssnade: ”Nej, låt mig köpa den av dig. Låt mig få betala det fulla priset för åkern, och sedan ska jag begrava min döda.”14Efron svarade Abraham:15”Hör, herre! Ett land värt 400 siklar[2] silver – vad betyder det för dig och mig? Gå du och begrav din döda.”16Då tog Abraham fasta på Efrons ord och vägde upp det pris Efron hade nämnt inför hettiterna – 400 siklar silver, enligt gängse affärspraxis.17Efrons åker i Makpela, nära Mamre, grottan i änden på åkern och alla träden på åkern, blev så18Abrahams egendom där vid stadsporten i närvaro av hettiterna.19Och Abraham begravde sedan sin hustru Sara i grottan i Makpela, nära Mamre, i Hebron i Kanaans land.20Så köpte Abraham åt sig åkern och grottan av hettiterna som begravningsplats.
1.Mose 23
Nya Levande Bibeln
Abraham begraver Sara
1-2När Sara var 127 år gammal, dog hon i Kanaans land. Där sörjde och grät Abraham över henne.3Därefter reste han sig från den döda och sa till Hets män:4"Jag är gäst i ett främmande land och har inte någon plats att begrava min hustru på. Sälj ett stycke mark till mig för detta ändamål."5-6Männen svarade: "Naturligtvis ska vi göra det, för du är en ärad Guds hövding ibland oss. Det är en förmån för oss att låta dig få välja ut den bästa av våra gravar, så att du kan begrava henne där."7Då böjde sig Abraham djupt inför dem och sa:8"Eftersom ni ser på den här saken på det sättet, så var snälla och fråga Efron, Sohars son,9om han vill sälja grottan i Makpela, som ligger vid slutet av hans åker. Jag ska naturligtvis betala fullt pris för den, det pris som ni kommer överens om, och på så sätt ska platsen alltid vara vår familjegrav."10Efron satt där bland alla de andra, och nu svarade han Abraham medan de hörde på och inför stadens alla invånare:11"Abraham, hör på mig! Jag ska ge dig grottan och åkern utan någon betalning. I folkets närvaro ger jag den härmed till dig. Gå och begrav din hustru."12Abraham bugade sig än en gång inför Hets män13och svarade Efron medan alla lyssnade: "Nej, låt mig köpa den av dig. Låt mig få betala det fulla priset för åkern, och sedan ska jag begrava min hustru."14-15"Landet är värt 400 silverstycken", sa Efron, "men vad betyder väl en sådan summa vänner emellan? Gå du och begrav din hustru."16Då betalade Abraham det pris Efron hade föreslagit - 400 silverstycken, som man offentligt hade kommit överens om.17-18Detta är landet han köpte: Efrons åker i Makpela, nära Mamre, och grottan i änden på åkern, och alla träden på åkern. Detta blev hans egendom, genom den överenskommelse som träffades vid stadsporten i närvaro av Hets män.19Och Abraham begravde Sara i grottan vid åkern som kontraktsenligt hade överlåtits av Hets män till honom som begravningsplats.