1.Mose 18 | nuBibeln :: ERF Bibleserver

nuBibeln

Herren visar sig för Abraham

1 HERREN visade sig för Abraham i eklunden vid Mamre. När Abraham satt i tältöppningen under den hetaste tiden på dagen, 2 tittade han upp och fick se tre män som stod mitt framför honom. Han skyndade sig då från tältöppningen för att möta dem och hälsade dem genom att buga sig med ansiktet mot marken. 3 ”Herre”, sa han, ”om du ser välvilligt på mig, gå inte förbi din tjänare. 4 Låt mig hämta vatten så att ni kan tvätta era fötter och sedan vila er under trädet, 5 och låt mig ta fram en bit mat som ni kan styrka er med innan ni fortsätter er resa – när ni nu ändå har stannat till hos er tjänare.” De svarade: ”Det låter bra. Gör som du har sagt!” 6 Då skyndade sig Abraham till tältet och sa till Sara: ”Skynda dig, ta tre mått^[1] av det bästa mjölet och baka några brödkakor!” 7 Sedan sprang han ut till hjorden, valde ut en fin spädkalv och gav till en tjänare som skyndade sig att tillaga den. 8 Sedan dukade han fram tjockmjölk^[2] och mjölk och den tillredda kalven och medan männen åt, stod han bredvid dem under trädet. 9 ”Var är din hustru Sara?” frågade de. ”I tältet”, svarade Abraham. 10 Då sa han^[3]: ”Nästa år vid den här tiden kommer jag tillbaka igen, och då ska Sara ha en son.” Sara hörde detta där hon stod och lyssnade i tältöppningen bakom honom. 11 Men Abraham och Sara var båda mycket gamla, och Sara hade passerat den fruktsamma åldern. 12 Därför skrattade Sara tyst för sig själv: ”Skulle en vissnad kvinna i min ålder kunna känna lust? Min herre är också gammal.” 13 Då frågade HERREN Abraham: ”Varför skrattade Sara? Varför sa hon att hon är för gammal för att få barn? 14 Finns det något som är omöjligt för HERREN? Nästa år vid den här tiden ska jag komma tillbaka till dig igen, och då ska Sara ha en son.” 15 Men Sara blev rädd och sa: ”Jag skrattade inte!” ”Jo, det gjorde du visst!” svarade Herren. 16 Sedan reste männen sig upp och vände sig mot Sodom, och Abraham gick med dem ett stycke på vägen. 17 ”Varför skulle jag dölja min plan för Abraham?” tänkte HERREN. 18 ”Abraham ska ju bli ett stort och mäktigt folk, och genom honom ska alla jordens folk bli välsignade. 19 Jag har utvalt honom för att leda sina barn och sin släkt på HERRENS väg och göra vad som är rättfärdigt och riktigt. Då ska HERREN uppfylla vad han lovat Abraham.”

Sodom och Gomorra

20 Och HERREN sa: ”Klagoropet över Sodom och Gomorra är starkt, och de syndar mycket svårt. 21 Jag är på väg ner för att se efter om rapporterna verkligen är sanna. Om ryktet inte är sant, måste jag få veta det.” 22 Männen gick vidare mot Sodom, medan Abraham blev kvar hos HERREN.^[4] 23 Då steg Abraham fram till honom och frågade: ”Kommer du verkligen att förinta den rättfärdige tillsammans med den onde? 24 Tänk om det finns femtio rättfärdiga människor i staden! Kommer du att förgöra staden och inte förlåta den för deras skull? 25 Det skulle inte vara rätt! Du vill väl inte döda de rättfärdiga tillsammans med de onda? Då skulle du ju behandla rättfärdiga och onda precis på samma sätt! Så skulle du väl inte vilja göra? Är inte du, som är hela jordens domare, rättvis?” 26 HERREN svarade: ”Om det finns femtio rättfärdiga där, så ska jag förlåta hela staden för deras skull.” 27 Då talade Abraham igen: ”Eftersom jag redan har börjat tala till dig, Herre, kan jag lika gärna fortsätta, även om jag bara är stoft och aska. 28 Tänk om det bara finns fyrtiofem? Kommer du då att förgöra staden därför att det fattas fem?” Han sa: ”Jag ska inte förgöra den, om jag hittar fyrtiofem.” 29 Då gick Abraham ännu längre och sa: ”Tänk om det bara finns fyrtio?” Han svarade: ”Jag ska inte göra det, om det finns fyrtio.” 30 ”Bli inte arg, Herre”, bad Abraham, ”utan låt mig fortsätta. Tänk om det bara finns trettio där?” Han svarade: ”Jag ska inte göra det, om jag finner trettio där.” 31 Då sa Abraham: ”Eftersom jag har vågat tala till Herren, vad om det bara finns tjugo?” Han svarade: ”Då ska jag inte förgöra den, för dessa tjugos skull.” 32 Slutligen sa Abraham: ”Bli inte vred, Herre, jag ska bara öppna munnen en gång till: tänk om det bara finns tio?” Och han sa: ”För dessa tio personers skull ska jag inte förgöra staden.” 33 När HERREN hade slutat sitt samtal med Abraham, fortsatte han sin vandring och Abraham återvände hem.

Nya Levande Bibeln

Abraham får ett viktigt besök

1 Herren visade sig ännu en gång för Abraham, medan denne bodde i eklunden vid Mamre. En varm sommareftermiddag när Abraham satt i tältöppningen 2 lade han plötsligt märke till tre män som kom emot honom. Han skyndade sig för att möta dem och välkomna dem. 3-4 "Mina herrar", sa han. "Gå inte längre. Stanna här och vila er i skuggan under träden, medan jag hämtar vatten för att tvätta era fötter 5 och en bit mat för att styrka er med. Stanna här ett tag innan ni fortsätter er resa."De svarade: "Det låter bra. Gör som du har sagt." 6 Då sprang Abraham tillbaka till tältet och sa till Sara: "Skynda dig att baka några brödkakor. Använd det bästa mjölet och se till att det räcker åt alla tre!" 7 Sedan sprang han ut till hjorden, valde ut en fet kalv och sa till en tjänare att skynda sig att slakta den. 8 Utan dröjsmål dukade han sedan fram ost och mjölk och den stekta kalven, och medan männen åt stod han bredvid dem under träden. 9 "Var är din fru Sara?" frågade de."I tältet", svarade Abraham. 10 Då sa Herren, för det var han: "Nästa år ska jag ge dig och Sara en son!" (Sara lyssnade i tältöppningen bakom honom.) 11 Men Abraham och Sara var båda mycket gamla, och Sara hade för länge sedan passerat den ålder då hon fortfarande kunde få barn. 12 Därför skrattade Sara tyst för sig själv: "Skulle en kvinna vid min ålder kunna få barn och det med en man så gammal som min?" 13 Då frågade Gud Abraham: "Varför skrattade Sara? Varför sa hon att hon är för gammal att få barn? 14 Finns det något som är omöjligt för Gud? Nästa år ska jag komma igen och verkligen se till att Sara har en son, precis som jag har sagt till dig." 15 Men Sara vågade inte erkänna sitt misstag utan ljög och sa: "Jag skrattade inte!""Jo, det gjorde du visst!" svarade Herren. 16 Sedan reste männen sig upp från måltiden och började gå mot Sodom, och Abraham gick med dem ett stycke på vägen. 17 "Hur skulle jag kunna dölja min plan för dig Abraham?" frågade Gud. 18 "Du ska ju bli ett mäktigt folk och en källa till välsignelse för alla jordens folk. 19 Jag har utvalt dig för att leda din familj på rätt väg i lydnad för mig. När de gör vad som är rätt och riktigt kan jag ge dig vad jag lovat dig."

Abraham ber för Sodom

20 Och Herren fortsatte: 21 "Jag har hört att folket i Sodom och Gomorra är mycket syndigt, och att allt de gör är vidrigt. Jag ska gå dit för att se efter om rapporterna verkligen är sanna. Om inte ryktet är sant så får jag veta det." 22-23 De andra två gick därefter mot Sodom, medan Herren stannade kvar hos Abraham en stund. Då steg Abraham fram till honom och frågade: "Kommer du ändå att döda både onda och goda utan urskillning? 24 Tänk om det finns femtio gudfruktiga människor i staden! Kommer du att förgöra den och inte rädda den för deras skull? 25 Det skulle inte vara rätt! Du vill väl inte döda de gudfruktiga tillsammans med de onda? Då skulle du ju behandla gudfruktiga och onda precis på samma sätt! Så skulle du väl inte vilja göra? Är inte du, som är hela jordens domare, rättvis?" 26 Gud svarade: "Om det finns femtio gudfruktiga där, så ska jag rädda hela staden för deras skull." 27 Då talade Abraham igen: "Eftersom jag redan har börjat tala till dig kan jag lika gärna fortsätta, även om jag bara är stoft och aska. 28 Tänk om det bara finns fyrtiofem? Kommer du då att förgöra staden därför att det fattas fem?"Gud sa: "Jag ska inte förgöra den om jag hittar fyrtiofem gudfruktiga." 29 Då gick Abraham ännu längre och sa: "Tänk om det bara finns fyrtio?"Gud svarade: "Jag ska inte förgöra staden om det finns fyrtio rättfärdiga." 30 "Bli inte arg på mig", bad Abraham "utan låt mig fortsätta. Tänk om det bara finns trettio rättfärdiga där?"Gud svarade: "Jag ska inte göra det, om det finns trettio där." 31 Då sa Abraham: "Eftersom jag har vågat tala till Gud, så kan jag lika gärna fortsätta. Tänk om det bara finns tjugo rättfärdiga?"Gud svarade: "Då ska jag inte förgöra den, för dessa tjugos skull." 32 Slutligen sa Abraham: "Bli inte vred, Herre, jag ska bara öppna munnen en gång till: Tänk om det bara finns tio?"Och Gud sa: "För dessa tio personers skull ska jag inte förgöra staden." 33 När Herren hade slutat sitt samtal med Abraham fortsatte han sin vandring, och Abraham återvände till sitt tält.