1.Mose 13

nuBibeln

1 Abram begav sig alltså från Egypten med sin hustru och allt han ägde till Negev, och Lot följde med honom.2 Abram var nu mycket rik och ägde boskap, silver och guld.3 Han fortsatte sedan från lägerplats till lägerplats, från Negev mot Betel, till den plats där han förut hade slagit läger mellan Betel och Aj,4 och där han byggt ett altare. Där åkallade han nu HERREN igen.5 Också Lot, som förflyttade sig tillsammans med Abram, hade får och nötboskap och tält.6 Landet kunde inte försörja dem båda, för de hade så stora egendomar att de inte kunde stanna på samma plats tillsammans.7 Stridigheter uppstod mellan Abrams och Lots herdar. (Kanaanéerna och perisséerna bodde i landet vid den tiden.)8 Då sa Abram till Lot: ”Det får inte råda osämja mellan dig och mig och mellan våra herdar. Vi är ju nära släktingar.9 Är inte hela landet öppet för dig? Skilj dig ifrån mig! Går du åt vänster så går jag åt höger. Går du åt höger så går jag åt vänster.”10 Lot såg ut över Jordanslätten, som var väl bevattnad överallt. Hela området ända bort till Soar var som HERRENS trädgård eller som Egyptens land. Detta var innan HERREN hade förstört Sodom och Gomorra.11 Därför valde Lot hela Jordanslätten. Han gick österut, och på så sätt skildes de från varandra.12 Abram stannade nämligen i Kanaans land, medan Lot bodde bland städerna på slätten och slog läger på en plats nära staden Sodom.13 Människorna i Sodom var onda och syndade mycket mot HERREN.14 Efter det att Lot gått därifrån, sa HERREN till Abram: ”Se dig omkring, från din plats åt norr och söder, öster och väster.15 Hela detta land som du kan se ska jag ge till dig och dina ättlingar för all framtid.16 Jag ska ge dig många ättlingar, ja, som dammkornen som inte kan räknas ska inte heller dina ättlingar kunna räknas.17 Vandra nu omkring i landet, ty jag ska ge dig det.”18 Då flyttade Abram sitt tält till Mamres ekar nära Hebron och byggde där ett altare till HERREN.

1.Mose 13

Nya Levande Bibeln

1-2 De lämnade alltså Egypten och reste norrut till Negev, Abram, hans hustru och Lot med allt vad de ägde. Abram var mycket rik på boskap, silver och guld.3-4 Sedan fortsatte de norrut mot Betel, där han förut hade slagit läger mellan Betel och Ai till den plats där han hade byggt altaret. Där tillbad han Herren igen.5 Men Lot var också mycket rik. Han hade får och nötboskap och många tjänare.6 Landet kunde inte försörja både Abram och Lot med alla deras hjordar, det var alltför många djur för de betesmarker som fanns tillgängliga.7 Strider bröt därför ut mellan Abrams och Lots herdar, trots den fara de alla mötte från kananeernas och perisseernas stammar som bodde i landet.8 Då talade Abram med Lot om saken. "Dessa stridigheter mellan våra män måste sluta", sa han. "Vi kan inte klara oss om våra familjer är osams. Nära släktingar som vi måste hålla ihop!9 Jag ska säga dig vad vi ska göra. Välj ut den del av landet som du vill ha och så skiljs vi åt! Om du vill ha området österut, så ska jag stanna här i den västra delen. Vill du hellre ha området i väster så går jag österut.10 Lot tittade länge ut över de bördiga fälten runt Jordanfloden, som var väl bevattnade överallt (detta var innan Herren hade förstört Sodom och Gomorra). Hela området ända bort till Soar var som Edens trädgård eller som den vackra landsbygden i Egypten.11 Därför utvalde Lot detta område, Jordandalen, öster om dem. Han gick dit med sina hjordar och sina tjänare, och på så sätt skildes han och Abram.12 Abram stannade nämligen i Kanaans land, medan Lot bodde bland städerna på slätten och slog läger på en plats nära staden Sodom.13 Människorna i detta område var ovanligt onda och syndade mycket mot Herren.14 Efter det att Lot gått därifrån, sa Herren till Abram: "Se dig omkring,15 till dig och dina ättlingar ska jag ge landet i området du kan se i varje riktning.16 Jag ska ge dig många ättlingar, ja fler än dammkornen som inte kan räknas!17 Vandra nu omkring i hela området och utforska det land som jag ska ge dig."18 Då flyttade Abram sitt tält till Mamres ekar nära Hebron och byggde där ett altare till Herren.