Judecătorii 15

Noua Traducere Românească

1 După un timp, pe vremea seceratului grâului, Samson și‑a vizitat soția, având la el un ied. El a zis: – Vreau să intru în odaia soției mele. Dar tatăl ei nu l‑a lăsat să intre,2 ci i‑a zis: – M‑am gândit atunci și mi‑am zis că o urăști foarte mult, așa că am dat‑o prietenului tău[1]. Dar sora ei mai tânără este mai frumoasă decât ea. Te rog, ia‑o în locul ei! (Jud 14:20)3 Samson le‑a zis: – De data aceasta voi fi nevinovat față de filisteni când le voi face rău!4 Apoi Samson s‑a dus și a prins trei sute de vulpi. A luat niște torțe, a legat vulpile coadă de coadă și a pus câte o torță la mijloc, între două cozi.5 A aprins torțele și a dat drumul vulpilor în holdele filistenilor. În acest fel au ars atât căpițele, cât și holdele și livezile de măslini.6 Atunci filistenii au întrebat: – Cine a făcut fapta aceasta? Li s‑a răspuns: – Samson, ginerele timnitului, pentru că acesta i‑a luat soția și i‑a dat‑o prietenului său. Filistenii s‑au suit și au ars‑o pe ea și pe tatăl ei.7 Samson le‑a zis: „Pentru că ați făcut aceasta, nu mă voi opri până nu mă voi răzbuna pe voi!“8 Și i‑a lovit la picioare și la coapse[2]; a fost un mare măcel. Apoi el s‑a coborât și a locuit în grota din Stânca lui Etam.9 După aceea, filistenii s‑au suit și și‑au așezat tabăra în Iuda. Ei s‑au răspândit până la Lehi.10 Bărbații lui Iuda i‑au întrebat: – De ce v‑ați suit împotriva noastră? Ei le‑au răspuns: – Ne‑am suit ca să‑l legăm pe Samson și să‑i facem așa cum ne‑a făcut și el nouă.11 Atunci trei mii de bărbați ai lui Iuda au coborât la grota din Stânca lui Etam și l‑au întrebat pe Samson: – N‑ai știut că filistenii stăpânesc peste noi? De ce ne‑ai făcut una ca asta? El le‑a răspuns: – După cum mi‑au făcut ei mie, așa le‑am făcut și eu.12 Ei i‑au zis: – Am coborât să te legăm și să te dăm în mâinile filistenilor. Samson le‑a zis: – Jurați‑mi că nu‑mi veți lua viața.13 Ei i‑au răspuns, zicând: – Doar te vom lega și te vom da în mâinile lor, dar cu siguranță, nu te vom omorî. L‑au legat cu două funii noi și l‑au scos din stâncă.14 Când a ajuns la Lehi, filistenii i‑au ieșit înainte strigând. Atunci Duhul DOMNULUI a venit peste el și funiile pe care le avea la brațe s‑au făcut ca pânza arsă în foc, iar legăturile i‑au căzut de la mâini.15 A găsit o falcă de măgar, care nu era uscată încă, a luat‑o în mână și a ucis cu ea o mie de oameni.16 Apoi Samson a zis: „Cu o falcă de măgar, o grămadă, două grămezi[3]; cu o falcă de măgar am ucis o mie de oameni!“17 După ce a terminat de vorbit, a aruncat falca din mână. Locul acela a fost numit Ramat-Lehi[4].18 Fiindu‑i foarte sete, L‑a chemat pe DOMNUL și I‑a zis: „Tu ai dat prin mâna robului tău această mare victorie, iar acum să mor de sete și să cad în mâinile celor necircumciși?“19 Dumnezeu a despicat groapa[5] din Lehi și din ea a ieșit apă. El a băut și duhul lui și‑a revenit și s‑a înviorat. De aceea au pus acelui izvor numele En‑Hakkore[6]; el se află în Lehi și astăzi.20 Samson a judecat[7] Israelul timp de douăzeci de ani, în zilele filistenilor.

Judecătorii 15

nuBibeln

1 Lite senare, under veteskörden, tog Simson med sig en killing och gick för att besöka sin hustru, men hennes far ville inte släppa in honom till henne.2 ”Jag trodde att du hatade henne”, sa han. ”Därför lät jag henne gifta sig med din vän. Men hör här, hon har en yngre syster som ser ännu bättre ut. Henne kan du i stället gifta dig med.”3 Då sa Simson: ”Nu är jag oskyldig om jag gör upp med filistéerna!”4 Han fångade trehundra rävar, band ihop dem i svansarna två och två och band fast en fackla mellan varje par.5 Så tände han facklorna och släppte rävarna lösa bland filistéernas sädesfält. Fälten brändes ner fullständigt tillsammans med kärvar och sädesskylar och även vingårdar och olivplanteringar förstördes.6 När filistéerna frågade vem som hade gjort allt detta, blev svaret: ”Simson, timnitens svärson. Han har gjort det därför att hans svärfar gett hans hustru till hans vän.” Filistéerna tog då flickan och hennes far och brände dem levande.7 ”Därför att ni bär er åt så ska jag hämnas!” sa Simson till dem.8 Och han anföll dem ursinnigt och dödade många. Sedan lämnade han dem och bosatte sig i en grotta vid Etam.9 Filistéerna sände i sin tur ett stort uppbåd till Juda och de slog läger där och spred sig mot Lechi.10 ”Varför har ni kommit hit?” frågade då männen i Juda. ”För att ta Simson till fånga och göra med honom vad han har gjort mot oss”, svarade de.11 Då marscherade 3 000 män från Juda ner till Simson där han bodde i grottan vid Etam. ”Vad är det du har gjort?” frågade de honom. ”Vet du inte att det är filistéerna som råder över oss?” Men Simson svarade: ”Jag betalade bara tillbaka för vad de gjort mot mig!”12 ”Vi har kommit hit för att ta dig till fånga och föra dig till filistéerna”, sa männen till honom. ”Men ni måste svära att inte döda mig!” sa Simson.13 ”Ja”, svarade de. ”Vi ska bara binda dig och överlämna dig till filistéerna. Vi ska inte döda dig.” De band honom så med två nya rep och tog honom med sig från grottan.14 När de kom till Lechi och filistéerna fick syn på honom, ropade de av glädje. Men då kom HERRENS Ande över Simson och repen som han var bunden med slets av som svedda lintrådar och bojorna gled av hans händer.15 Sedan tog han upp benet av en färsk åsnekäke och med detta dödade han tusen man.16 Simson sa: ”Med en åsnas käke har jag slagit en skara, ja, två. Med en åsnas käke har jag dödat tusen.”17 Därefter slängde han käken ifrån sig. Sedan dess har den platsen kallats Käkbenshöjden.18 Men Simson hade blivit väldigt törstig, så han ropade till HERREN: ”Du har låtit din tjänare uppleva en stor räddning! Måste jag nu dö av törst och falla i dessa oomskurnas händer?”19 Då lät Gud vatten komma fram ur en fördjupning i marken i Lechi och Simson drack av det och kände sig styrkt. Den platsen kallas därför ”den ropandes källa” och källan finns där än i dag.20 Simson var Israels domare under tjugo år, men filistéerna fortsatte att härska i landet.