Ieremia 39

Noua Traducere Românească

1 În al nouălea an al lui Zedechia, regele lui Iuda, în luna a zecea, Nebucadnețar, împăratul Babilonului, a venit împotriva Ierusalimului cu toată armata sa și l‑a asediat, (2 Re 25:1; Ier 52:4)2 iar în al unsprezecelea an al lui Zedechia, în ziua a noua a lunii a patra, a pătruns în cetate.3 Atunci, toți conducătorii împăratului Babilonului au venit și s‑au așezat lângă Poarta din Mijloc. Erau: Nergal-Șarețer, Samgar-Nebo, Sarsechim, care era Rab‑Saris[1], Nergal-Sarețer, care era Rab‑Mag[2], și toți ceilalți conducători ai împăratului Babilonului.4 Când Zedechia, regele lui Iuda, și toți războinicii lui i‑au văzut, au fugit. Ei au ieșit din cetate în timpul nopții pe drumul grădinii regelui, prin poarta dintre cele două ziduri, și au luat‑o pe drumul spre Araba[3].5 Armata caldeenilor i‑a urmărit însă și l‑a ajuns pe Zedechia în câmpiile Ierihonului. L‑au capturat și l‑au dus la Nebucadnețar, împăratul Babilonului, la Ribla, în țara Hamatului. Acesta a rostit o sentință împotriva lui.6 Acolo, la Ribla, împăratul Babilonului i‑a înjunghiat pe fiii lui Zedechia înaintea ochilor lui. De asemenea, i‑a înjunghiat și pe toți nobilii lui Iuda,7 după care i‑a scos ochii lui Zedechia și l‑a legat cu lanțuri de bronz ca să‑l ducă în Babilon.8 Caldeenii au dat foc atât palatului regelui cât și caselor poporului și au dărâmat zidurile Ierusalimului.9 Nebuzaradan, căpetenia gărzilor, a dus în captivitate în Babilon poporul care mai rămăsese în cetate, împreună cu toți cei care i se predaseră și cu toată rămășița poporului.10 Însă Nebuzaradan, căpetenia gărzilor, i‑a lăsat în țara lui Iuda pe unii dintre cei mai săraci din popor, care nu aveau nimic. Tot atunci el le‑a dat vii și ogoare.11 Nebucadnețar, împăratul Babilonului, i‑a dat următoarea poruncă lui Nebuzaradan, căpetenia gărzilor, cu privire la Ieremia, zicând:12 „Ia‑l și poartă‑i de grijă! Să nu‑i faci niciun rău, ci fă‑i tot ceea ce‑ți va cere!“13 Astfel Nebuzaradan, căpetenia gărzilor, Nebușazban, care era Rab‑Saris, Nergal-Șarețer, care era Rab‑Mag, și toți ceilalți conducători ai împăratului Babilonului,14 au trimis să‑l aducă pe Ieremia din curtea temniței și l‑au încredințat lui Ghedalia, fiul lui Ahikam, fiul lui Șafan, ca să‑l ducă înapoi acasă. Și Ieremia a rămas în mijlocul poporului.15 Cuvântul DOMNULUI îi vorbise astfel lui Ieremia atunci când era închis în curtea temniței:16 „Du‑te și spune‑i cușitului[4] Ebed-Melek astfel: «Așa vorbește DOMNUL Oștirilor, Dumnezeul lui Israel: ‘Iată, voi împlini cuvintele pe care le‑am rostit împotriva cetății acesteia și voi aduce asupra ei nenorocirea și nu bunăstarea. În ziua aceea, ele se vor împlini înaintea ochilor tăi. (Ier 13:23)17 Pe tine însă te voi scăpa în ziua aceea, zice DOMNUL, și nu te voi da în mâinile celor de care ți‑e frică.18 Eu te voi scăpa și nu vei cădea lovit de sabie. Prada ta va fi însăși viața ta, pentru că te‑ai încrezut în Mine, zice DOMNUL.’»“

Ieremia 39

nuBibeln

1 Det var i den tionde månaden under kung Sidkias nionde regeringsår, som kung Nebukadnessar och hela hans armé drog mot Jerusalem och belägrade det.2 I Sidkias elfte regeringsår, på den nionde dagen i fjärde månaden, stormades stadsmuren.3 Den babyloniske kungens furstar kom in och satte sig i Mittporten: Nergalsareser, Samgar, Nebusarsekim, överste hovmannen, Nergalsareser, överste magern, och alla den babyloniske kungens furstar.[1]4 När judakungen Sidkia och hans soldater såg dem, flydde de och lämnade staden under natten, genom den kungliga trädgården och porten mellan de två murarna. Man tog vägen mot Jordandalen.5 Men den kaldeiska armén förföljde dem och tog Sidkia till fånga på Jerikoslätten. De grep honom och förde honom till Nebukadnessar, kungen av Babylonien, som var i Rivla i Hamat, där denne dömde honom.6 Den babyloniske kungen lät avrätta Sidkias söner i Rivla inför hans ögon, likaså lät den babyloniske kungen avrätta alla de förnäma männen i Juda.7 Sedan lät han sticka ut ögonen på Sidkia och band honom med kopparkedjor och förde bort honom till Babylon.8 Kaldéerna brände ner kungapalatset och folkets hus och rev ner Jerusalems murar.9 Resten av folket som var kvar i staden och de deserterade fördes bort till Babylonien av Nebusaradan, befälhavaren för livgardet, likaså återstoden av befolkningen.[2]10 Nebusaradan, befälhavaren för livgardet, lämnade kvar i Juda land bara några av de allra fattigaste, som ingenting hade, och gav dem nu vingårdar och åkrar.11 Nebukadnessar, kungen av Babylonien, gav Nebusaradan, befälhavaren för livgardet, följande befallning angående Jeremia:12 ”Ta väl vara på honom, vaka över honom och gör honom inget ont. Ge honom vad han vill ha.”13 Nebusaradan, befälhavaren för livgardet, och Nebushasban, överste hovmannen, Nergalsareser, överste magern[3], och den babyloniske kungens alla övriga ämbetsmän14 skickade då efter Jeremia och lät hämta honom från vaktgården. De överlämnade honom till Gedalja, son till Achikam och sonson till Shafan, för att denne skulle föra hem honom[4]. Han fick bo bland folket.15 HERRENS ord kom till Jeremia medan han ännu var kvar som fånge på vaktgården:16 ”Gå och säg till nubiern Eved-Melek: ’Så säger härskarornas HERRE, Israels Gud: Jag ska låta det gå i uppfyllelse som jag talat mot denna stad, till dess olycka, inte lycka, och det ska ske inför dina ögon på den dagen.17 Men dig ska jag rädda den dagen, säger HERREN. Du ska inte överlämnas åt dem du är rädd för.18 Jag ska låta dig komma undan, du ska inte falla för svärd utan får behålla livet, därför att du förtröstade på mig, säger HERREN.’ ”