1Noomi hade en rik släkting i Betlehem, som hette Boas.2En dag sa Rut till Noomi: "Kanske jag kunde gå ut på någon godhjärtad mans åker och plocka upp den säd, som hans skördemän lämnat.""Det är bra om du gör det, min kära dotter", svarade Noomi uppmuntrande.3Rut gav sig då av, och den åker hon råkade hamna på tillhörde just Boas, denne släkting till Noomis man.4-5Boas kom förbi efter ett besök i staden medan Rut var på åkern. När han hade hälsat på skördefolket, frågade han förmannen: "Vem är flickan där borta?"6"Det är flickan från Moabs land, som kom tillbaka hit med Noomi", svarade förmannen.7"I dag på morgonen bad hon mig att få plocka upp den säd som skördemännen lämnat efter sig, och hon har hållit på här hela dagen. Hon har bara vilat sig en liten stund där i skuggan."8-9Boas gick då bort till Rut och pratade med henne: "Du kan stanna kvar här, mitt barn, och plocka så länge du vill. Du behöver inte gå till någon annans åkrar. Stanna här med mitt tjänstefolk. Jag har sagt till mina män att lämna dig i fred. Blir du törstig kan du bara gå och dricka av vattnet som man bär ut hit."10-11Hon tackade honom mycket ödmjukt och frågade: "Hur kommer det sig att du är så vänlig mot mig? Du måste väl veta att jag är främling här.""Ja, det vet jag", svarade Boas. "Men jag vet också hur mycket gott du gjort mot din svärmor sedan din man dog, och hur du har lämnat dina föräldrar i ditt eget land och följt med henne hit för att bo bland främlingar.12Herren, Israels Gud, under vars vingar du tagit din tillflykt, ska välsigna dig för det."13"Tack", svarade hon. "Du är så vänlig mot mig, fast jag inte ens är en av dina arbetare."14När det var dags att äta ropade Boas på henne: "Kom hit och ät med oss. Ta av brödet och doppa det i vinet."Hon satte sig då ner och åt med hans skördefolk, och han gav henne mer mat än hon orkade äta.15När hon sedan gick tillbaka till sitt arbete, sa Boas till de unga männen att även låta henne få plocka ax bland kärvarna16och att de avsiktligt skulle lämna kvar ax, som hon kunde plocka utan att någon sa något om det.17Rut arbetade hela dagen, och på kvällen när hon tröskade det som hon plockat, blev det ungefär trettiofem liter.18Hon bar det till sin svärmor i staden och gav det till henne tillsammans med den mat som blivit över sedan hon själv hade ätit.19"O, vad mycket", utropade Noomi. "Var har du plockat allt detta i dag? Gud ska välsigna den som varit så vänlig mot dig!"Rut berättade då för henne vad hon hade varit med om och nämnde också att det var Boas som ägde åkern.20"Tack gode Gud för en sådan man! Gud har fortsatt att vara barmhärtig mot oss, på samma sätt som han var mot våra män medan de levde! Boas är ju också en av våra närmaste släktingar", konstaterade Noomi glatt.21"Ja", sa Rut. "Han har sagt åt mig att komma tillbaka, och jag får gå alldeles bakom skördemännen ända tills hela skörden är bärgad."22"Det är underbart!" utropade Noomi. "Gör nu som han sagt till dig. Stanna kvar där tillsammans med alla de andra flickorna under hela skördetiden. Du kommer att vara tryggare där än på någon annan åker!"23Och det gjorde Rut. Hon stannade kvar under hela kornskörden och sedan också under veteskörden, men hon fortsatte att bo hos sin svärmor.