Psalm 104:7 | Nya Levande Bibeln

Nya Levande Bibeln

Glädje över vad Gud har skapat

1-2 Jag välsignar Herren! Herre, min Gud, av hela hjärtat prisar jag dig! Du är klädd i ära, majestät och ljus! Som en tältduk har du spänt upp himlen. 3 Över molnen har du gjort dig din boning. Ja, molnen är dina vagnar. Du rider på vindens vingar. 4 Du gör vindarna till dina budbärare och blixtarna till dina tjänare! 5 Du har lagt en fast grund för jorden så att den aldrig kan rubbas. 6 Du bredde ut haven som en klädnad över den, och vattenmassorna stod över bergstopparna. 7-8 Du talade, och vid ljudet av din röst samlade sig vattnet till stora hav. Bergen blev till, och dalarna fick de djup som du bestämde. 9 Du satte en gräns för haven, för att de aldrig mer skulle översvämma jorden. 10 Du lät källor springa fram i dalarna, och bäckar vällde fram från bergen, 11 bäckar som ger djuren vatten att dricka. Där släcker vildåsnorna sin törst, 12 och på stränderna bygger fåglarna sina bon. Deras sång hörs från trädens grenar. 13 Du sänder regn över bergen, och jorden mättas med dina goda gåvor. 14 Det späda gräset växer upp på din befallning och ger mat åt boskapen. Det finns fruktträd, grönsaker och säd! 15 Det finns vin som gör människan glad, olivolja som får hennes ansikte att skina och bröd som ger henne styrka. 16 Herren planterade cedrarna på Libanons berg, som nu är stora och grönskande. 17 På deras grenar bygger fåglarna sina nästen, medan storkarna håller till bland barrträden. 18 Högt uppe i bergen finns det betesmarker för vildgetterna, och klippgrävlingarna finner skydd bland klipporna. 19 Du har skapat månen för att bestämma månadernas längd och solen vet timmen när den ska gå ner. 20 Du sänder natten och mörkret, då mängder av skogens djur kommer fram. 21 Då ryter de unga lejonen efter mat, men också de är beroende av dig, Gud. 22 Men när solen går upp drar de sig tillbaka till sina hålor för att vila sig. 23 Då går människan till sitt arbete, där hon arbetar tills kvällen kommer. 24 Herre, hur rikt och hur mångsidigt är inte ditt verk! Ja, i din vishet har du gjort alltsammans, och dina rikedomar översvämmar hela jorden. 25 Där finns det mäktiga havet. Det myllrar av liv av alla slag, av både stora och små djur. 26 Där stävar fartygen fram och där leker sjöodjuret. 27 Alla djur väntar på att du ska ge dem deras dagliga föda. 28 Du ger dem, och de samlar in. Du öppnar din hand för att mata dem, och de äter och blir mätta. 29 Men om du vänder dig bort ifrån dem så blir de förskräckta. Ja, när du tar deras livsande ifrån dem så dör de och blir åter jord. 30 Du sänder din Ande, och nytt liv uppstår på jorden. 31 Prisa Gud i evighet! Han själv känner glädje över allt vad han skapat! 32 Han behöver bara se på jorden så bävar den, och när han rör vid bergen börjar de ryka. 33 Jag vill sjunga till Herren, så länge jag lever. Jag vill prisa Gud till mitt sista andetag! 34 Jag hoppas att sång behagar honom, för han är källan till all min glädje. 35 Låt alla syndare gå under, alla som vägrar att lovprisa honom! Men jag vill lova Herren. Halleluja!