1Sex dagar senare tog Jesus med sig Petrus, Jakob och hans bror Johannes till toppen av ett högt berg, där de kunde vara för sig själva.2Där förvandlades hans utseende medan de såg på: hans ansikte lyste som solen, och hans kläder blev bländande vita.3Sedan fick de se Mose och Elia stå och tala med Jesus.[1]4Då sa Petrus till Jesus: ”Herre, det här är ett fantastiskt ställe att vara på. Om du vill kan jag bygga tre hyddor, en åt dig och en åt Mose och en åt Elia.”5Men just som han sa det sveptes de in i ett ljust moln och en röst från molnet sa: ”Detta är min älskade Son, han är min glädje. Lyssna på honom!”6När Jesus efterföljare hörde rösten blev de fruktansvärt rädda och kastade sig ner med ansiktet mot marken.7Men Jesus kom fram till dem och rörde vid dem. ”Res er upp”, sa han, ”och var inte rädda!”8Och när de såg upp igen, fanns ingen annan än Jesus där.9På väg ner från berget befallde Jesus dem: ”Berätta inte för någon om det ni har sett, förrän jag, Människosonen[2], har uppstått från de döda.”10Då frågade hans efterföljare honom: ”Varför påstår laglärarna[3] att Elia måste återvända innan Messias, den utlovade kungen, kommer?”11Jesus svarade: ”Laglärarna har rätt. Elia måste komma först och ställa allt till rätta.12Faktum är att han redan har kommit, men ingen kände igen honom, och de behandlade honom illa. På samma sätt ska de också låta mig, Människosonen, få lida.”13Då förstod hans efterföljare att han talade om Johannes döparen.
Jesus botar en pojke som är besatt av en ond ande
14När de hade kommit ner från berget och mötte folket igen, kom det fram en man och föll på knä för Jesus och sa:15”Herre, ha medlidande med min son! Han får svåra kramper och lider mycket. Han faller ofta i elden eller i vattnet.16Jag tog med honom till dina efterföljare, men de kunde inte bota honom.”17”Ni hopplösa människor som inte vill tro!” utbrast Jesus. ”Hur länge måste jag vara hos er? Hur länge måste jag stå ut med er? Ta hit pojken till mig.”18Sedan talade Jesus strängt till den onda anden i pojken, och anden lämnade pojken, och från den stunden var han frisk.19När Jesus och hans efterföljare var för sig själva igen, frågade de Jesus: ”Varför kunde inte vi driva ut den onda anden?”20-21”Därför att ni har så liten tro”, svarade Jesus. ”Jag försäkrar er, att om er tro bara var så stor som ett senapsfrö, kunde ni säga till det här berget: ’Flytta dig dit bort’, och det skulle göra det. Inget skulle vara omöjligt för er.”[4]
Jesus förutsäger för andra gången att han ska dö
22När de samlades igen i Galileen, sa Jesus till dem: ”Jag, Människosonen[5], ska bli förrådd och överlämnad till människorna,23och de kommer att döda mig. Men på den tredje[6] dagen ska jag uppstå från de döda igen.” Då blev hans efterföljare mycket sorgsna och bedrövade.
Petrus hittar ett mynt i munnen på en fisk
24När de återvänt till Kafarnaum, kom de män som tog upp tempelskatten fram till Petrus och frågade: ”Betalar inte er mästare någon tempelskatt?”25Petrus svarade: ”Jo, visst gör han det.”Sedan gick han in i huset för att tala med Jesus om detta. Men innan han fick en chans att säga något, frågade Jesus honom: ”Vad tror du, Simon[7]? Kräver kungarna på jorden tull och skatt av sitt eget folk eller av de främmande folk som de har erövrat?”26”Av främmande folk naturligtvis”, svarade Petrus.”Då slipper alltså de egna medborgarna att betala skatt”, sa Jesus.[8]27”Men vi ska inte ge dem något att anklaga oss för, så gå ner till stranden och kasta ut en metkrok och öppna munnen på den första fisk du får. Då kommer du att hitta ett silvermynt, som räcker till skatt för oss båda två. Ta det och betala männen.”[9]