1Men i dag hånas jag av unga män, vars fäder jag inte skulle ha satt högre än mina fårhundar.2Vad har jag för nytta av deras styrka när de saknar livskraft?3De är märkta av hunger och har drivits ut i öknar och vildmarker.4Där ute lever de av gräs och rötter,5utstötta från samhällets gemenskap som tjuvar.6Nu bor de i klyftor och grottor i bergen.7De strövar som djur bland buskarna och tränger sig samman i snåren för att få skydd.8De har drivits ut ur landet, namnlösa och utan någonstans att bo.9Deras söner är det som nu hånar mig och gör mig till åtlöje!10De föraktar mig och vill inte komma i närheten av mig, och de drar sig inte för att spotta mig i ansiktet.11Nu när Gud har gjort mig försvarslös, som en pilbåge utan bågsträng, passar de på att förödmjuka mig.12De attackerar mig och lägger fällor för mig.13De hindrar mig på vägen och lyckas utan hjälp från andra.14De kommer över mig från alla håll. De rusar på mig när jag är värnlös, och hela min tillvaro ligger i ruiner.15Numera lever jag i skräck, utan värdighet och trygghet.16Livet rinner sakta ur mig, och varje dag är ett lidande.17Mina nätter är fyllda av smärta och gnagande oro.18Hela natten igenom kastar jag mig av och an.19Gud har mig i sitt grepp, och han tvingar mig ner i smutsen och lämnar mig där.20Jag ropar till dig, Gud, men du svarar mig inte. Jag står framför dig, men du vill inte ens se åt mitt håll.21Du har blivit grym mot mig och förföljer mig med stor makt och styrka.22Du kastar in mig i virvelvinden och låter stormen slita i mig.23Jag vet att din avsikt är att ta livet av mig.24Ändå väntade jag mig att någon skulle fånga upp mig i fallet. Jag hoppades på räddning och att någon skulle fatta min utsträckta hand.25Jag grät över dem som hade problem! Jag var bekymrad för dem som behövde hjälp!26Därför förväntade jag mig omtanke, men jag har bara mött elakhet. Jag har väntat på ljus, men mörker härskar.27Oron mal i mitt inre, och varje dag är en plåga.28-29Jag är mörk i skinnet, men inte av solens strålar. Jag reser mig upp och ropar på hjälp. Men jag kunde lika gärna låta bli, för man lägger inte mer märke till mina rop än till schakalers och ugglors.30Min hy är utan glans och flagnar av, min kropp hettar av feber.31Jag är nedstämd och ur mig kommer bara klagan.