1Men i sjunde månaden kom Ismael, Netanjas son och Elisamas sonson, som var av kunglig släkt och en av de förnämsta hovmännen, till Mispa i sällskap med tio män. Gedalja inbjöd dem att äta med honom.2Mitt under måltiden rusade plötsligt Ismael och hans män upp, drog sina svärd och dödade Gedalja.3Sedan gick de ut och dödade alla judiska ämbetsmän och babyloniska soldater som var i Mispa tillsammans med Gedalja.4Nästa dag, innan folket fått reda på vad som hänt,5kom åttio män till Mispa från Sikem, Silo och Samaria för att tillbe i Herrens tempel. De hade rakat av sig skägget, rivit sönder sina kläder och ristat in märken på sina kroppar. De hade med sig spisoffer och rökelse, som de skulle bära fram i Herrens hus.6Ismael gick ut ur staden för att möta dem och han grät högljutt när han kom emot dem. "Kom ska ni få se vad som har hänt med Gedalja", sa han.7När de hade kommit in i staden, dödade Ismael och hans män allesammans utom tio. De döda kropparna kastade de i en brunn.8De tio hade övertalat Ismael, att om han lät dem gå skulle han få deras förråd av vete, korn, olja och honung, som de hade gömt ute på landsbygden.9Brunnen, som Ismael hade kastat de döda kropparna i, var den stora brunn som kung Asa hade låtit göra, när han byggde fästningar i Mispa för att skydda sig mot Baesa, Israels kung. Den blev alldeles full av döda kroppar.10Ismael tog till fånga kvinnor från Sidkias hov, som fanns kvar i Jerusalem, och de personer som Nebusaradan, befälhavaren över vakten, hade lämnat under Gedaljas vård i Mispa. Han tog dem med sig, när han så småningom drog bort mot ammoniternas land.11Men när Johanan, Kareas son, och de andra gerillaledarna fick höra vad Ismael hade gjort,12samlade de alla sina män och gav sig iväg för att stoppa honom. De fick tag i honom vid den stora källan i Gibeon.13-14De som Ismael hade tagit till fånga ropade högt av glädje när de fick se Johanan och hans män och sprang för att möta dem.15Under tiden flydde Ismael med åtta av sina män in i ammoniternas land.16-17Johanan och hans män tog med sig alla de hade räddat, soldater, kvinnor, barn och hovmän till värdshuset i Kimham i närheten av Betlehem, för att förbereda sin vidare flykt till Egypten.18De var nämligen rädda för vad babylonierna skulle göra när de nåddes av nyheten om att Ismael hade dödat Gedalja, som kungen i Babylon hade utsett till landshövding.