1Sedan Nebukadnessar, kungen i Babylon, hade tagit Jojakims son Jekonja, kungen i Juda, till fånga och fört bort honom som slav till Babylon tillsammans med furstarna i Juda och de skickligaste yrkesmännen, snickarna och smederna, gav Herren mig den här synen. Jag fick se två korgar med fikon stå framför templet i Jerusalem.2I den ena korgen fanns det färska, nyskördade fikon. I den andra låg det skämda och mögliga fikon, alltför ruttna att äta.3Då frågade Herren: "Vad är det du ser, Jeremia?"Jag svarade: "Fikon, några utsökta och några ruttna."4-5Då sa Herren: "De goda fikonen representerar dem som sänts i landsflykt till Babylon.6Jag ska se till att de blir väl behandlade och leda dem tillbaka hit. Jag ska plantera dem och inte dra upp dem igen.7Jag ska ge dem hjärtan som känner mig. De ska vara mitt folk och jag ska vara deras Gud, för de ska med stor glädje återvända till mig.8Men de ruttna fikonen representerar Sidkia, Judas kung, och hans ämbetsmän och alla andra från Jerusalem, som lämnats kvar här i landet, och dem som bor i Egypten. Jag ska behandla dem som ruttna fikon, som något fullständigt oanvändbart.9De ska vara motbjudande för alla folk på jorden, och de ska hånas och förbannas vart jag än tvingar dem att bege sig.10Jag ska låta dem drabbas av massakrer, hungersnöd och sjukdomar, tills de är utrotade från landet Israel, som jag gav dem och deras förfäder."