1Då sa Herren till mig: Gå bort och tala direkt till kungen i Juda och säg:2Lyssna till Herren, du kung av Juda på Davids tron. Låt dina tjänare och ditt folk också lyssna!3Herren säger: Var rättvis och handla rättfärdigt! Hjälp dem som är förtryckta! Sluta upp med era ogudaktiga gärningar! Bevaka främlingars, föräldralösas och änkors rätt. Sluta med att mörda oskyldiga!4Om ni upphör med alla dessa onda gärningar, ska jag hjälpa detta folk och än en gång ge det kungar på Davids tron.5Men om ni vägrar att ta varning lovar jag vid mitt eget namn, säger Herren, att det här palatset ska bli en ruinhög.6Detta är mitt budskap till palatset: Du är lika kär för mig som det fruktbara Gilead och de gröna skogarna i Libanon. Men jag ska ödelägga dig och tömma dig på människor.7Jag ska skicka en armé rustad till tänderna över dig. De ska riva ner dina cederpaneler och elda upp dem.8Folk från många olika länder ska gå förbi stadens ruiner och säga till varandra: "Varför lät Herren detta ske? Varför förstörde han en sådan mäktig stad?"9Och svaret kommer att bli: "Därför att folket som bodde här glömde Herren, sin Gud. Genom att tillbe avgudar kränkte de det förbund han ingått med dem."10Gråt inte över de döda! Gråt i stället över de fångar som man fört bort! De kommer aldrig att återvända för att se sitt fädernesland igen.11För Herren säger om Sallum, som efterträdde sin far Josia och blev bortförd i fångenskap:12Han kommer att dö i ett främmande land och aldrig mer få se sitt hemland.13Och ve dig, kung Jojakim, som låter slavar bygga ditt stora palats. När du inte betalar ut lön bygger du in orättvisa i väggarna och förtryck i dörrar och tak.14Du säger: "Jag ska bygga mig ett lyxpalats med väldiga rum och många fönster, klä det med cederpanel och inreda det i rött."15Men ett ståtligt palats gör inte någon till en stor kung! Varför regerade din far Josia så länge? Han var rättfärdig i allt vad han gjorde. Det var därför Gud välsignade honom.16Han var noga med att de fattiga och behövande blev rättvist behandlade, och därför gick det väl för honom. Visar inte detta att han visste vem jag är? säger Herren.17Men se på dig själv! Du är full av girighet, egoism och oärlighet. Du dödar den oskyldige, förtrycker den fattige och är obarmhärtig i din maktutövning.18Därför är detta Herrens befallning om kung Jojakim, som efterträdde sin far Josia på tronen: Hans familj ska inte sörja honom när han dör. Hans undersåtar ska inte bry sig om att han är död.19Han kommer att begravas som en död åsna, som släpats ut ur Jerusalem och kastats på sophögen bakom stadsporten!20Gråt, för dina bundsförvanter är borta! Leta efter dem i Libanon! Ropa på dem i Basan! Sök dem vid floden Jordans vadställen! De är borta allesammans. Det finns ingen kvar som kan hjälpa dig!21När du hade framgång varnade jag dig, men du svarade: "Låt mig vara i fred!" Sådan var du redan som barn, du har aldrig velat lyssna.22Och nu är alla dina bundsförvanter som bortblåsta. Alla dina vänner har förts bort som slavar. Till slut ska du inse din ogudaktighet och skämmas.23Det är skönt att bo i ett vackert palats som doftar av cedrar från Libanon. Men snart ska du ropa och jämra dig i ångest, som en kvinna när hon ska föda.24-25Beträffande dig, Konja, son till kung Jojakim av Juda, gäller detta: Även om du var signetringen på min högra hand, skulle jag dra dig av fingret och överlämna dig till dem som så gärna vill döda dig, till dem som du är så oerhört rädd för, nämligen Nebukadnessar, kungen i Babylon, och hans mäktiga armé.26Jag ska kasta ut dig och din mor från detta land och lämna er att dö i ett främmande land.27Du ska aldrig mer återvända till din längtans land.28Denne Konja är som ett värdelöst, krossat kärl. Han och hans barn ska drivas i landsflykt till fjärran länder.29O, land, land, land! Hör Herrens ord!30Herren säger: Räkna Konja som barnlös, för inget av hans barn ska någonsin sitta på Davids tron eller regera i Juda. Varken för honom själv eller hans barn ska det gå väl.