1Då sa Herren till mig: Inte ens om Mose och Samuel stod inför mig och vädjade om hjälp för dessa människor, skulle jag hjälpa dem! Låt dem försvinna ur min åsyn!2Och om de frågar dig: "Vart ska vi gå?", tala då om för dem att Herren säger: De som är bestämda att dö, till döden. De som ska dö genom svärd, till svärdet. De som är dömda att svälta, till hungersnöd. De som ska bli fångar, till fångenskap.3Jag ska låta domen drabba dem fyrfalt, säger Herren - svärd som dödar, hundar som sliter sönder och korpar och vilda djur som gör slut på det som finns kvar.4På grund av den ondska som bedrevs i Jerusalem av Manasse, Hiskias son och kung över Juda, ska jag straffa er så hårt att ert öde kommer att förskräcka världens alla folk.5Vem kommer att tycka synd om dig, Jerusalem? Vem kommer att gråta för din skull? Vem kommer att ens fråga efter dig?6Du har svikit mig och vänt mig ryggen. Därför har jag lyft mina händer mot dig. Jag är så trött på att alltid låta dig få ett nytt tillfälle.7Jag ska sålla dig som man sållar vete och ta från dig allt du håller kärt. Jag ska förgöra mitt eget folk därför att de vägrar att vända om till mig från sina ogudaktiga vägar.8Det ska finnas så många änkor att man inte kan räkna dem. Mitt på dagen ska jag låta död drabba ynglingar till deras mödrars stora sorg. Ångest och förskräckelse ska helt plötsligt komma över dem.9Även om en kvinna har sju söner ska de alla dö, och hennes liv kommer att sluta i vanära. De som överlever ska bli dödade i krig.10Då sa Jeremia: "Vilken olycka! Om jag ändå hade fått dö när jag blev född! Man hatar mig vart jag än kommer. Jag varken lånar eller lånar ut pengar, men ändå förbannar alla mig."11Men Herren svarade: "Jag ska styrka dig och hjälpa dig i nödens och olyckans tid. Jag ska få dina fiender på knä."12-13Kan en människa bryta sönder järn eller koppar från norr? Nej, och inte heller kan man bryta detta folks hårda vilja. På grund av alla dina synder mot mig ska jag därför överlämna dina rikedomar och skatter till fienden för plundring.14Jag ska låta dina fiender ta dig som slav till ett land där du aldrig tidigare har varit. Min vrede brinner som eld och ska förtära dig.15Då svarade Jeremia: "Herre, du vet att det är för din skull jag lider. De förföljer mig därför att jag har förkunnat ditt ord för dem. Låt dem inte döda mig! Rädda mig från deras klor och ge dem vad de förtjänar!16Det är dina ord som uppehåller mig. De är mat för min hungriga själ. De ger mitt sörjande hjärta glädje, och de uppmuntrar mig. Jag är stolt över att få bära ditt namn, Herre!17-18Jag har inte deltagit i folkets fester. Jag sitter ensam under ditt beskydd. Jag är verkligen upprörd över deras synder. Ändå har du övergett mig i mina svårigheter! Du har låtit deras förföljelse få fortsätta. Kommer de aldrig att upphöra att plåga mig? Din hjälp är lika osäker som en bäck bland bergen. Ibland är den som en flod och ibland alldeles uttorkad."19Herren svarade: "Om du ödmjukar dig och vänder om till mig ska jag ta dig tillbaka, och du får fortsätta att vara min tjänare. Om du använder din mun på rätt sätt ska du få vara min talesman. Låt dem lyssna till dig, men du får inte lyssna till dem.20De kommer att kämpa mot dig på samma sätt som en belägrande armé går till anfall mot höga stadsmurar. Men de kommer inte att kunna besegra dig, för jag är med dig för att beskydda och hjälpa dig", säger Herren.21"Ja, jag kommer verkligen att befria dig undan dessa onda människor och rädda dig undan deras obarmhärtiga händer."