1Det fanns inte någon kung i Israel vid den här tiden. Daniterna försökte fortfarande hitta en plats att slå sig ner på, för de hade ännu inte lyckats driva bort dem som bodde i det land som skulle vara deras.2De valde ut fem tappra män från Sorga och Estaol att spionera på landet där de skulle bo. De representerade varje släkt i stammen. När de kom till Efraims bergsbygd stannade de i Mikas hem över natten.3De lade märke till den unge prästens dialekt och tog honom avsides och frågade: "Vad gör du här? Varför har du kommit hit?"4Då berättade han för dem om sin överenskommelse med Mika och att han var dennes personlige präst.5"Då kan du väl fråga Gud om vår resa kommer att lyckas", bad de honom.6"Ja", svarade prästen. "Allt är i sin ordning. Herren kommer att ta hand om er."7De fem männen fortsatte och kom till Lais, där de lade märke till hur trygga alla verkade vara. Människorna där uppträdde precis som de lugna och säkra sidonierna. Dessutom var de rika. De var inte alls beredda på att bli anfallna, utan de levde lugnt och fredligt, och det fanns ingen stam i grannskapet som var tillräckligt stark för att anfalla dem. De bodde långt från Sidon och hade mycket liten eller ingen kontakt med grannstäderna.8De fem spionerna återvände så småningom till sitt folk i Sorga och Estaol."Nå, hur var det? Vad säger ni?" frågade man dem.9-10Männen svarade: "Låt oss gå till anfall. Vi har sett landet, och det är bara för oss att inta det. Det finns gott om plats, och det är en underbar trakt. Folket är inte heller berett på att försvara sig. Kom nu, och låt oss gå dit! Det är Gud som gett oss det!"11Sexhundra beväpnade män ur Dans stam drog ut från Sorga och Estaol.12De slog läger vid Kirjat-Jearim i Juda, och den platsen kallas än i dag för Dans läger.13Sedan fortsatte de till Efraims bergsbygd. När de skulle gå förbi Mikas hem,14berättade de fem spionerna för de övriga: "Det finns en efod därinne, en del husgudar och många försilvrade avgudar. Det är ju självklart vad vi ska göra!"15-16De fem spionerna gick fram till huset, och medan alla de beväpnade männen stod utanför porten hälsade de på den unge prästen.17Sedan gick de fram och lade beslag på avbilderna, efoden och husgudarna.18"Vad gör ni?" frågade den unge prästen, när han såg dem bära ut avgudabilderna.19"Var tyst och följ med oss", sa de. "Bli präst åt oss i stället. Är det inte bättre för dig att vara präst åt en hel stam i Israel än åt bara en enda man i hans privata hus?"20Den unge prästen blev då mycket glad åt att få följa med dem, och han tog med efoden, husguden och den snidade avgudabilden.21De fortsatte sedan sin vandring med barnen, boskapen och de mest värdefulla ägodelarna främst i kolonnen.22När de hunnit en bit på väg från Mikas hem, kom Mika och hans grannar efter dem23och ropade till dem att stanna."Vad menar du med att förfölja oss på det här sättet?" frågade daniterna.24"Vad menar ni med att fråga vad jag vill?" svarade Mika. "Ni har ju tagit med er alla mina avgudabilder och min präst, och jag har ingenting kvar!"25"Vi vill inte höra ett ord till från dig", svarade männen. "Annars kan det hända att någon ilsknar till och dödar er allesammans."26De fortsatte sin färd, och när Mika såg att de var alldeles för många för att han skulle kunna göra något åt det, vände han om hem.27De nådde snart fram till Lais med Mikas präst och avgudar. De dödade det intet ont anande folket och brände sedan ner staden.28Ingen kom för att hjälpa invånarna i staden, för de bodde alldeles för långt borta från Sidon, och de hade inte kontakt med några av sina grannar. Detta utspelades i dalen nära Bet-Rehob. Dans män byggde upp staden igen och bosatte sig där.29Staden fick namnet Dan efter deras förfader, Israels son, men ursprungligen hette den Lais.30De satte upp avgudabilden och utvalde Jonatan, Gersoms son och Moses sonson, att tillsammans med sina söner bli deras präster,31och Mikas avgudastaty tillbads av Dans stam så länge tabernaklet var kvar i Silo.