1När den kananeiske kungen i Arad i Negevöknen hörde att Israel kom längs vägen till Atarim anföll han dem och tog några av dem till fånga.2Då lovade Israels folk Herren att om han hjälpte dem att besegra kungen i Arad och hans folk, skulle de fullständigt förstöra alla hans städer.3Herren gick med på deras begäran och lät dem besegra kananeerna. Israel utrotade dem och förstörde deras städer. Efter detta kallades området Horma, som betyder förstörelse.
Kopparormen
4Sedan fortsatte de från berget Hor längs Röda havet för att gå runt Edoms land. Folket blev otåligt5och började protestera mot Gud och klaga inför Mose. "Varför har du lett oss ut ur Egypten så att vi måste dö här i öknen?" gnällde de. "Här finns ju ingenting att äta och ingenting att dricka, och vi avskyr detta smaklösa manna."6Då sände Herren giftiga ormar bland dem som straff, och många blev bitna och dog.7Folket kom då till Mose och sa: "Vi har syndat, för vi har talat illa om Herren och om dig. Be honom att ta bort ormarna."Då bad Mose för folket.8Herren svarade: "Gör en orm av koppar och fäst den på en stång. Den som blir biten behöver bara titta på den för att få leva."9Mose gjorde då en kopparorm, och när någon blev biten fick han leva bara han tittade på kopparormen.10Israel vandrade därefter vidare och slog läger vid Obot.11Sedan fortsatte de till Ije-Haabarim i öknen, inte långt från Moab som låg österut,12och därifrån vandrade de till Sereds dal, där de slog läger.13De fortsatte sedan över till andra sidan av floden Arnon, nära amoreernas gräns. (Floden Arnon är gränsen mellan moabiterna och amoreerna.14Detta omtalas i 'Boken om Herrens krig', där det står att floden Arnons dal och staden Vaheb15ligger mellan amoreerna och Moabs folk.)16Israel fortsatte till Beer, den källa där Herren sa till Mose: "Kalla samman folket, så ska jag ge det vatten."17-18Där sjöng folket denna sång: Flöda, du källa! Låt oss sjunga ditt lov! Låt oss sjunga om källan som grävdes och borrades av de förnämsta bland folket, av furstar med spira och stav .De lämnade öknen och drog vidare mot Mattana,19Nahaliel och Bamot.20Sedan fortsatte de till dalen vid Moabs högslätt, där man har utsikt över öknen från berget Pisga.
Israel besegrar kung Sihon
21Israel sände budbärare till kung Sihon, amoreernas kung.22"Låt oss vandra genom ert land", bad de. "Vi ska inte lämna huvudvägen förrän vi kommit bortom gränsen på andra sidan. Vi ska inte trampa ner era åkrar, röra era vingårdar eller dricka ert vatten."23Men kung Sihon inte bara vägrade dem detta. I stället mobiliserade han hela sin armé, anföll Israel i öknen och gav sig i strid med dem vid Jahas.24Men Israel besegrade dem och ockuperade deras land från floden Arnon till floden Jabbok, bort till ammoniternas gräns, där de hindrades av befästningar.25-26Israel intog alla amoreernas städer och bosatte sig i dem. En av dessa städer var Hesbon, kung Sihons huvudstad,27-30och detta har inspirerat diktarna att skriva:"Kom till Hesbon, kung Sihons huvudstad, för en låga har flammat uppoch den har förtärt staden Ar i Moaboch den som bodde på Arnons höjder. Ve dig, Moab! Förlorade är ni, Kemos folk. Hans söner har flytt och hans döttrar tagits till fångaav Sihon, amoreernas kung. Vi har segrat. Hesbon är ödelagt ända bort till Didon, ja, ända bort till Nofa och Medeba."31-32Israel bosatte sig för en tid i amoreernas land. Medan de var där sände Mose ut spejare att utforska Jasers område. Han anföll städerna och drev ut de amoreer som fanns där.33Sedan vände de sig mot staden Basan, och kung Og i Basan mötte dem med sin armé i Edrei.34Men Herren sa till Mose att inte vara rädd, för fienden var redan besegrad. "Det ska hända likadant med kung Og som det gjorde med kung Sihon i Hesbon", lovade Herren honom.35Så gick det också. Israel besegrade kung Og och dödade honom, hans söner och hela hans folk. Ingen enda överlevde, och Israel ockuperade landet.