1-2En dag började Mirjam och Aron att kritisera Mose därför att hans hustru kom från Etiopien. De sa: "Är det bara genom Mose som Herren har talat? Har han inte talat genom oss också?"Herren hörde dem,3-4och reagerade omedelbart och kallade dem alla tre till tabernaklet. Mose var faktiskt den mest ödmjuka och anspråkslösa människa man kunde tänka sig.5Herren steg ner till dem i molnet och ställde sig vid ingången till tabernaklet. "Kom fram hit, Aron och Mirjam!" sa han. De steg då fram,6och Herren sa till dem: "Det är genom syner och drömmar som jag talar till er människor, till och med om det är fråga om profeter.7-8Men det är inte på det sättet som jag talar med min tjänare Mose. Han har förtroende här i mitt hus, och med honom talar jag ansikte mot ansikte, i klartext och inte i gåtor! Hur vågar ni då kritisera honom?"9De hade verkligen lyckats väcka Herrens vrede. När han lämnade dem10och molnet flyttade sig från tabernaklet, upptäckte Mirjam plötsligt att hon var alldeles vit som av spetälska. Aron fick se vad som hänt11och ropade förtvivlat till Mose: "Straffa oss inte för den synd vi begått! Det var vansinnigt, det vi gjorde.12-14Låt henne inte vara som en levande död, som en som är född vanställd."13"Herre, jag ber dig, gör henne frisk igen!" ropade då Mose till Gud. 14Och Herren sa till Mose: "Om hennes far hade spottat henne i ansiktet skulle hon ju ha varit oren i sju dagar. Låt henne nu hålla sig utanför lägret i sju dagar, och sedan kan hon få komma tillbaka."15Mirjam blev alltså utestängd från lägret och visade sig inte på sju dagar. Folket väntade med att gå vidare, tills hon kom tillbaka. Sedan lämnade de Haserot och slog läger i öknen Paran.