1En dag undrade David om någon ur Sauls familj fortfarande levde. I så fall ville han göra något gott mot denne, eftersom han hade lovat Jonatan detta.2Då fick han höra talas om Siba, som hade tjänat Saul, och han sände genast bud efter honom."Är du Siba?" frågade kungen."Till er tjänst", svarade han.3Kungen frågade då: "Finns det någon ur Sauls familj i livet som jag på något sätt kan glädja och visa Guds godhet?""Ja", svarade Siba. "Jonatans halte son lever fortfarande."4"Var finns han?" frågade kungen."I Lo-Debar, i Makirs hus, han som är son till Ammiel", svarade Siba.5-6Kung David lät hämta Mefiboset, Jonatans son och Sauls sonson från Lo-Debar. När Mefiboset ställdes inför kungen var han rädd, och han hälsade på kungen i stor ödmjukhet och bugade sig djupt inför honom.7Men David sa: "Var inte rädd! Jag har bett dig komma hit, så att jag kan göra något för dig, eftersom jag gett ett löfte till din far Jonatan. Du ska få tillbaka allt det land som tillhörde din farfar Saul, och du ska bo här med mig i palatset!"8Mefiboset bugade sig djupt och utropade: "Men hur kan det vara möjligt att min kung skulle lägga märke till mig, så obetydlig som jag är?"9Kungen sände efter Sauls tjänare Siba och sa till honom: "Jag har gett din husbondes sonson allt som tillhörde Saul och hans familj.10-11Du och dina söner och tjänare ska bruka landet åt honom, så att han får mat till sin familj, men själv ska han bo här hos mig."Siba, som hade femton söner och tjugo tjänare, svarade: "Jag ska i allt göra som du har sagt."Från den dagen åt Mefiboset vid kung Davids bord, som en av hans söner.12Mefiboset hade en liten son, som hette Mika. Hela Sibas familj blev Mefibosets tjänare.13Själv flyttade han till Jerusalem för att bo i palatset. Detta var den man som var handikappad i båda sina fötter.