1Snart fick Moses svärfar Jetro, prästen i Midjan, höra talas om alla de underbara saker som Herren hade gjort för sitt folk och för Mose, och hur Herren hade fört dem ut ur Egypten.2Då tog Jetro med sig Moses hustru Sippora, som denne tidigare hade skickat hem,3och Moses söner Gersom och Elieser. Gersom betyder "främling", för Mose hade sagt vid hans födelse: "Jag har vandrat omkring i ett främmande land."4Elieser betyder "Gud är min hjälp". När han föddes sa Mose: "Mina förfäders Gud har varit min hjälpare och räddat mig undan Faraos svärd."5-6De hann upp israeliterna när Mose och folket hade slagit läger vid berget Sinai."Din svärfar Jetro har kommit för att hälsa på dig", sa man till Mose. "Han har med sig din fru och era två pojkar."7Då gick Mose ut för att träffa sin svärfar, och han hälsade mycket hjärtligt på honom. Sedan gick de in i Moses tält för att fortsätta samtalet.8Mose berättade för sin svärfar om allt som hade hänt och vad Herren hade gjort mot Farao och egyptierna för att befria Israel. Han berättade också om alla de problem som de stött på under vägen och om hur Herren hade hjälpt dem i allt.9Jetro blev mycket glad när han fick höra om allt som Herren hade gjort för Israel och hur han hade hjälpt dem att komma ut ur Egypten.10"Lovad vare Herren", sa Jetro, "han som har räddat er från egyptierna och Farao och bevarat Israel.11Nu förstår jag att Herren är större än alla andra gudar, eftersom han har kunnat befria sitt folk från de stolta och grymma egyptierna."12Jetro offrade till Gud, och sedan kom Aron och ledarna i Israel för att träffa honom, och allesammans deltog de i offermåltiden inför Gud.
Jetro ger Mose ett vist råd
13Dagen därpå satte sig Mose ner för att tjäna som folkets domare, och från morgonen ända till sena kvällen kom människor till honom för att lägga fram sina problem.14När Moses svärfar såg hur mycket av hans tid som gick åt till detta sa han: "Varför försöker du klara av allt det här själv? De får ju stå och vänta hela dagen på att få hjälp."15-16"Jo, därför att folket kommer till mig med sina delade meningar och vill veta vad som är Guds vilja", svarade Mose sin svärfar. "Jag är deras domare och avgör vem som har rätt och vem som har fel, och så undervisar jag dem om Guds lagar och tillämpar dem i deras fall."17"Det där är inte bra!" förklarade svärfadern.18"Du sliter ut dig själv, och folket blir uttröttat. Det är alldeles för mycket för dig att sköta själv.19-20Nu ska jag ge dig ett gott råd, och Herren kommer att välsigna dig: Du ska vara folkets representant inför Gud och lägga fram deras ärenden inför honom. Sedan ska du tala om hans svar för dem och undervisa dem om Guds lagar och vilka principer man ska följa i livet.21Sedan ska du försöka få tag i lämpliga män, som är ärliga och pålitliga och som inte tar emot mutor. Dem ska du utse till domare, somliga för tusen personer, andra för hundra, andra för femtio och andra för tio personer.22Låt dessa vara ansvariga domare för folket. Om det är något som är mycket betydelsefullt eller komplicerat, så kan de komma till dig med det, men alla mindre frågor ska de själva ta hand om. Det blir lättare för dig om ni hjälps åt.23Om du följer det här rådet, och Herren går med på det, kan du bättre klara av uppgiften att vara folkets ledare, och då kommer det också att vara frid och harmoni i lägret."24Mose lyssnade till sin svärfars råd och följde hans förslag.25Han valde ut dugliga män från hela Israel och satte dem till ledare över folket, över tusen, hundra, femtio eller tio.26De skulle alltid finnas till hands för att skipa rättvisa. De svårare fallen förde de fram inför Mose, men allt annat tog de själva hand om.27Moses svärfar återvände så småningom tillbaka till sitt land.