1När David och hans män tre dagar senare kom hem till sin stad Siklag, fann de att amalekiterna hade plundrat staden, bränt ner den till grunden2och tagit med sig alla kvinnor och barn.3När de såg ruinerna och förstod vad som hade hänt deras familjer,4grät de tills de inte kunde gråta längre.5Davids båda hustrur Ahinoam och Abigail var också bland dem som hade tagits till fånga.6David blev allvarligt oroad, för på grund av den bittra sorgen över sina barn började hans män tala om att döda honom. Men David hämtade sin styrka hos Herren.7Han sa till prästen Ebjatar: "Hämta prästkläderna!" Ebjatar kom då fram med dem.8David frågade Herren: "Ska jag förfölja dem? Kommer jag att hinna upp dem?"Herren svarade: "Ja, sätt efter dem! Du och dina män kommer att kunna ta tillbaka allt som de har tagit ifrån er!"9-10David skyndade därför efter amalekiterna med sina 600 män, men när de kom fram till bäcken Besor var 200 av dem alltför utmattade för att gå vidare. De övriga fortsatte.11-12Under vägen fann de en egyptier på ett fält. De förde honom till David. Mannen hade inte ätit eller druckit på tre dygn, så de gav honom en bit av en fikonkaka, två russinkakor och lite vatten. Han åt och drack och kvicknade snart till.13"Vem är du och var kommer du ifrån?" frågade David honom. "Jag är egyptier, tjänare åt en amalekit", svarade han. "Min herre lämnade mig här för tre dagar sedan när jag blev sjuk.14Vi var på väg tillbaka från att ha plundrat kereteerna i Negev. Vi plundrade också Kalebs land, och det var vi som brände ner Siklag."15"Kan du tala om för mig vart de har tagit vägen?"frågade David. Den unge mannen svarade: "Om du svär vid Guds namn att du inte ska döda mig eller överlämna mig till min herre, så ska jag föra dig till dem."16Han ledde dem till amalekiterna, som hade spritt ut sig över ett stort område. De åt och drack och dansade av glädje över det stora byte de hade tagit från filisteerna och israeliterna.17David och hans män rusade in bland dem, och de kämpade hela natten och hela den påföljande dagen. Ingen amalekit kom undan, utom fyra hundra som flydde sin väg på kameler.18-19David fick tillbaka allt som amalekiterna hade tagit. Alla män fick tillbaka sina familjer och alla sina tillhörigheter, och David befriade sina två fruar.20Hans trupper ringade in alla får och kreatur och drev dem framför sig, och de sa till David: "Allt detta ska du ha som en personlig belöning."21När de kom fram till bäcken Besor och mötte de 200 som hade varit alltför utmattade för att gå vidare, hälsade David dem.22Men några bland Davids män var avundsjuka och sa: "De gick inte med oss, så de ska inte ha något av bytet. Ge dem bara tillbaka hustrur och barn och låt dem gå."23Men David sa: "Nej, mina bröder! Herren har bevarat oss och hjälpt oss att besegra fienden. Det är Herren som har gett oss allt tillbaka.24Tror ni någon kommer att lyssna till er, när ni talar på det sättet? Vi delar med varandra, och vi delar lika mellan dem som går till striden och dem som stannar kvar för att vakta utrustningen."25David stiftade i och med detta en lag för hela Israel, och den lagen gäller än i dag.26När David kom fram till Siklag översände han en del av bytet till de styrande i Juda med beskedet: "Det här är en gåva till er, som vi har tagit från Herrens fiender."27Gåvorna sändes till styresmännen på de platser och orter, där David och hans män hade bott under sina vandringar: Betel, södra Ramot, Jattir, Aroer, Sifamot, Estemoa, Rakal, jerameeliternas städer, kaineernas städer, Horma, Bor-Asan, Atak, Hebron och flera andra platser.