1Vid den tiden samlade filisteerna sin armé för ännu ett krig mot Israel."Jag hoppas du förstår att du och dina män måste hjälpa oss i striden", sa kung Akis till David.2"Gärna", sa David. "Ni ska nog få se vad vi duger till.""Bra, då får ni bli min personliga livvakt och ansvara för mitt liv", svarade Akis.3Under tiden hade Samuel dött, och hela Israel hade sörjt honom. Han begravdes i sin hemstad Rama. Kung Saul hade samtidigt drivit bort alla medier och trollkarlar ur Israel.4Filisteerna slog nu upp sitt läger vid Sunem, och Saul och Israels arméer var vid Gilboa.5-6När Saul såg filisteernas mäktiga armé blev han fruktansvärt rädd och frågade Herren om råd. Men Herren vägrade att svara honom. Varken genom drömmar eller urim eller genom profeterna fick han något besked.7-8Saul bad då sina rådgivare att försöka leta reda på ett medium, som han kunde fråga till råds. När han fick veta att det fanns en sådan kvinna i En-Dor förklädde Saul sig genom att ta på sig vanliga enkla kläder i stället för att klä sig i sin kungliga mantel. På natten gick han så tillsammans med två av sina män till kvinnans hem."Jag måste få tala med en död mans ande", bad han. "Kan du hjälpa mig?"9"Försöker du döda mig?" frågade kvinnan. "Du vet väl att Saul har gjort sig av med alla medier och spåkvinnor. Du spionerar på mig."10Men Saul svor en högtidlig ed, att han inte skulle förråda henne.11Slutligen sa kvinnan: "Nå, vem är det du vill jag ska mana fram?""Profeten Samuel", svarade Saul.12När kvinnan såg Samuel, skrek hon: "Du har lurat mig, du är Saul!"13"Var inte rädd", sa kungen till henne. "Vad ser du?""Jag ser en ande som kommer upp ur jorden", sa hon.14"Hur ser han ut?""Det är en gammal man, klädd i mantel."Saul förstod att det var Samuel och bugade sig djupt inför honom.15"Varför har du stört mig genom att föra mig tillbaka?" frågade Samuel."Därför att jag är i stora svårigheter", svarade Saul. "Filisteerna strider mot oss, och Gud har lämnat mig och vill inte svara mig vare sig genom profeter eller drömmar. Därför har jag kallat på dig, för att fråga dig vad jag ska göra."16Men Samuel svarade: "Varför frågar du mig nu, när Herren har lämnat dig och blivit din fiende?17Han har gjort precis vad han sa att han skulle göra. Han har tagit riket ifrån dig och gett det till en av dina män, till David.18Allt detta har kommit över dig därför att du inte lydde Herrens befallningar när han var vred på Amalek.19Dessutom kommer hela Israels armé att bli jagad på flykten och bli besegrad av filisteerna i morgon, och du och dina söner ska komma och vara här med mig."20Saul föll raklång till marken, förlamad av fruktan på grund av Samuels ord. Han var alldeles slut, för han hade inte ätit på hela dagen.21När kvinnan såg vilket tillstånd han var i, sa hon: "Herre, jag lydde din befallning med risk för mitt liv.22Lyssna nu till mig och ät lite mat, så att du får nya krafter och orkar återvända hem."23Saul vägrade, men männen som var med honom vädjade då också till honom. Till sist gav han med sig och reste sig upp och satte sig på sängen.24Kvinnan, som hade en gödkalv, skyndade sig ut för att slakta den. Sedan gjorde hon en deg och bakade osyrat bröd.25Hon betjänade kungen och hans män, och de åt innan de försvann i natten.