1 Samuelsboken 25 | Nya Levande Bibeln

Nya Levande Bibeln

Nabal förolämpar David

1 Strax därefter dog Samuel. Hela Israel sörjde och man begravde honom i hans familjegrav i Rama. David begav sig sedan till Parans öken. 2 I Maon fanns då en rik man som ägde en fårfarm i byn Karmel. Han hade tre tusen får och tusen getter. Eftersom det var dags att klippa fåren, var han hemma på gården. 3 Han hette Nabal, och hans hustru, en vacker och intelligent kvinna, hette Abigail. Men mannen, en ättling till Kaleb, var rå och elak. 4 När David hörde att Nabal höll på att klippa sina får, 5 skickade han tio av sina män till Karmel för att säga: 6 "Måtte Gud ge dig och din familj framgång och föröka allt du äger. 7 Jag har fått höra att du klipper dina får. Under den tid dina herdar har bott ibland oss, har vi aldrig skadat dem eller stulit något från dem medan de har varit vid Karmel. 8 Fråga dem, så får du reda på att jag talar sanning. Jag hoppas att du kan belöna dem på något sätt nu när de kommer till dig." 9 Davids meddelande överlämnades till Nabal, och man väntade på hans svar. 10 "Vem är den där David?" frågade han. "Vem tror han att han är egentligen, den där Isais son? Det finns massor av tjänare nu för tiden, som rymmer från sina herrar. 11 Skulle jag ta mitt bröd och mitt vatten och köttet från mina slaktade djur, som jag har gjort i ordning åt mina fårklippare, och ge det till några som jag inte ens vet varifrån de kommer?" 12 Davids budbärare gick då tillbaka och berättade vad Nabal hade sagt. 13 "Ta på er svärden!" sa David och spände på sig sitt eget. David gav sig sedan av 400 man, medan 200 stannade kvar för att vakta lägret. 14 Under tiden gick en av Nabals män och berättade för Abigail vad som hade hänt: "David skickade hit sina män från öknen för att tala med vår husbonde, men han förolämpade och hånade dem. 15-16 Men Davids män var mycket vänliga mot oss, och de har aldrig gjort oss något illa. Faktum är att de dag och natt skyddade både oss och fåren, och ingen stal något från oss under hela tiden de var tillsammans med oss. 17 Det är bäst att du så fort som möjligt tänker ut något, för annars kommer det att gå illa för vår husbonde och för hela hans familj. Han är tyvärr så envis att han inte lyssnar på någon." 18 Då skyndade sig Abigail att samla ihop tvåhundra brödkakor, två tunnor vin, fem tillagade får, två säckar rostat vete, etthundra russinkakor och tvåhundra fikonkakor och lastade dem på åsnor. 19 "Skynda er i förväg, så ska jag följa efter", sa hon, men hon berättade inte för sin make vad hon tänkte göra. 20 När hon kom ridande på sin åsna utför en brant stig, fick hon se David och hans män komma emot henne från andra sidan av en ravin. 21 David hade sagt till sig själv: "Vi har absolut inget för att vi hjälpt den här mannen. Vi skyddade hans hjordar i öknen, så att inget djur skulle gå förlorat eller bli stulet, men han har lönat mig med ont för gott. Det enda jag har fått för mina besvär är förolämpningar. 22 Jag kommer inte att låta en enda av hans män få överleva till i morgon."

Abigail ber för Nabals liv

23 När Abigail såg David, steg hon snabbt av åsnan och bugade sig djupt inför honom. 24 "Herre, jag tar på mig hela skulden i det här fallet", sa hon. "Var snäll och hör på mig! 25 Nabal är en dåre, precis som hans namn säger, så bry er inte om vad han har sagt! Jag såg aldrig budbärarna du skickade. 26 Men eftersom Herren ännu inte har låtit dig få hämnd, så ber jag vid hans namn att Guds förbannelse ska drabba Nabal liksom alla dina fiender. 27 Här är en gåva, som jag har fört med mig till dig och dina män. 28 Förlåt mig att jag tog mig friheten att komma ut på det här sättet. Herren kommer helt säkert att belöna dig med ett rike som aldrig ska vackla, eftersom du kämpar för honom. Låt ingen få anledning att anklaga dig för något under din livstid. 29 Du kommer alltid att vara trygg under Herrens beskydd, även när man är ute för att döda dig. Ja, du är lika säker som om du låg i hans hand, och dina fiender kommer han att kasta undan som stenar ur en slunga! 30-31 Och när Herren har utfört allt det goda som han har lovat dig, och har gjort dig till kung i Israel, så ska du inte behöva bära på en mördares dåliga samvete eller vara som en som tagit lagen i egna händer! Och glöm inte mig, när Herren har gjort dessa stora ting för dig!" 32 David svarade Abigail: "Välsignad vare Herren, Israels Gud, som har skickat hit dig för att möta mig i dag! 33 Och tacka Gud för att du är så klok och förståndig! Du är välsignad, eftersom du hindrade mig från att mörda din man och hämnas på honom. 34 Herren, Israels Gud, har hindrat mig från att skada dig. Om du inte hade kommit hit ut för att möta mig, så skulle inte någon av Nabals män varit vid liv i morgon bitti." 35 Sedan tog David emot hennes gåvor och sa till henne att återvända hem utan fruktan, för han tänkte inte hämnas på hennes make. 36 När hon kom hem, såg hon att Nabal hade ordnat till en stor fest. Han var mycket berusad, och därför berättade hon inte för honom om mötet med David förrän följande morgon. 37-38 Då hade han nyktrat till, men när han fick veta vad som hade hänt, drabbades han av hjärnblödning och blev helt förlamad. Tio dagar senare slog Herren honom igen, och då dog han. 39 När David hörde att Nabal var död, sa han: "Prisad vare Herren! Gud har själv straffat Nabal och skonat mig från att bli inblandad. Nabal har fått sitt straff."David sände genast budbärare till Abigail för att be henne bli hans hustru. 40 När de kom fram till Karmel och framförde sitt ärende, 41 svarade hon genast ja. 42 Hon gjorde sig i ordning, tog fem tjänsteflickor med sig och satte sig på sin åsna. De följde sedan med männen tillbaka till David, och hon blev så hans hustru. 43 David gifte sig även med Ahinoam från Jisreel. 44 Men under tiden hade kung Saul tvingat sin dotter Mikal att gifta sig med en annan man från Gallim som hette Palti och var son till Lais.