1Tre år senare sa Herren till Elia: "Gå och tala om för kung Ahab att Herren snart ska låta det regna igen!"2Elia gav sig iväg för att tala med kungen. Under tiden hade hungersnöden blivit mycket svår i Samaria.3-4Den man som hade hand om alla affärer i Ahabs hushåll hette Obadja, en man som mycket hängivet följde Herren. En gång, när drottning Isebel hade försökt döda alla Herrens profeter, hade Obadja gömt hundra av dem i två grottor, femtio i varje, och försett dem med mat och vatten.5För att försöka rädda sina djur hade kungen sagt till Obadja: "Vi måste söka vid varje bäck och vattendrag för att hitta gräs, så att vi åtminstone kan rädda några av mina hästar och mulåsnor. Vi går åt var sitt håll och söker igenom hela landet."6De gjorde så och gav sig av.7Plötsligt fick Obadja se Elia komma gående, och så snart han kände igen honom föll han ner för honom."Är det verkligen du, min herre Elia?" frågade han.8"Ja, det är det", svarade Elia. "Nu ska du gå och tala om för kungen att jag är här."9Men Obadja protesterade. "Vad har jag gjort för ont, eftersom du sänder mig i döden?10Ja, jag svär inför Gud att kungen har sökt hos varje folk och i varje kungarike för att få tag på dig. Och varje gång han fick beskedet att man inte visste var du fanns, tvingade han deras kungar att svära på att det var sant.11Och nu säger du att jag ska gå och tala om för honom att du är här!12Men så snart jag har gått härifrån, så kanske Herrens Ande för bort dig, ingen vet vart, och när sedan Ahab kommer och du inte är här dödar han mig. Varför ska detta hända mig, som har tjänat Herren i hela mitt liv?13Förresten, har ingen talat om för dig hur drottning Isebel försökte döda Herrens profeter, och hur jag då gömde hundra av dem i två grottor och gav dem mat och vatten?14Och nu vill du att jag ska gå och tala om för kungen att du är här! Om jag gör det är jag dödens!"15"Jag svär inför Herren, härskarornas Gud, i vars närhet jag nu står, att jag i dag personligen ska infinna mig hos Ahab", försäkrade Elia.
Elia utmanar baalsprofeterna
16Obadja gick då och berättade för Ahab att Elia hade kommit, och Ahab gick ut för att träffa honom.17"Jaså, där är du, du som dragit denna fruktansvärda olycka över Israel?" utbrast Ahab när han fick se profeten.18"Du talar om dig själv", svarade Elia. "Du och din familj har ju vägrat att lyda Herren och i stället tillbett Baal.19Samla nu allt folk i Israel på berget Karmel, tillsammans med Baals 45 profeter och Aserans 400 profeter, som Isebel försörjer."20Ahab sammankallade hela folket med alla profeterna på berget Karmel.21Där höll Elia ett tal till dem. "Hur länge ska ni fortsätta att vingla mellan olika åsikter?" frågade han folket. "Om Herren är Gud, följ då honom! Men om Baal är det, ska ni naturligtvis följa honom!22Jag är den ende av Herrens profeter som finns kvar, men Baal har 450 profeter", fortsatte Elia.23"Nu ska ni skaffa fram två tjurar. Baals profeter kan få välja vilken de vill ha, och sedan ska de stycka den och lägga den på veden på sitt altare, men utan att tända eld på veden. Jag ska göra i ordning den andra tjuren och lägga den på veden på Herrens altare, utan att tända eld på veden.24Om ni ber till er gud, så ska jag be till Herren, min Gud, och den som svarar med eld och tänder veden, är den sanne Guden!"Man gick med på Elias förslag.25Då vände sig Elia till Baals profeter. "Ni kan få pröva först, för ni är så många", sa han. "Välj en av tjurarna och gör den i ordning. Sedan kan ni börja anropa er gud, men ni får inte tända eld på veden."26De gjorde i ordning en av tjurarna, lade den på altaret och ropade sedan hela förmiddagen på Baal: "Baal, hör oss, hör oss!" Men de fick inget svar, och då började de att dansa runt altaret.27Vid middagstid började Elia driva med dem."Ni måste nog ropa ännu högre, för att väcka er guds uppmärksamet", retades han. "Han kanske är upptagen med annat eller är ute och reser! Han kanske rentav ligger och sover, så att ni måste väcka honom!"28Då ropade de ännu högre, och som deras sed var skar de sig med knivar och svärd så att de blödde.29De höll på hela eftermiddagen tills det var hög tid att bära fram kvällsoffret, men ingen svarade dem och ingen röst hördes.30"Kom nu hit till mig", ropade plötsligt Elia till folket. Alla trängdes omkring honom medan han byggde upp altaret som hade varit nerrivet.31Han tog tolv stenar, en för var och en av Israels stammar,32och av dem byggde han altaret. Han grävde därefter ett dike runt om det, en och en halv meter brett.33Sedan lade han ved på altaret, styckade tjuren och placerade den på veden."Fyll fyra hinkar med vatten och häll det över köttstyckena och veden", befallde Elia.34När de hade gjort det, bad han dem att upprepa proceduren."Ni ska göra det ännu en gång", sa han. När de för tredje gången gjorde som han sa35rann vattnet ner över altaret och fyllde diket.36När det var dags för kvällsoffret gick Elia fram till altaret och bad. "Herre, Abrahams, Isaks och Israels Gud, bevisa i dag att du är Gud i Israel och att jag är din tjänare, som har gjort allt detta på din befallning!37Herre, svara mig, svara mig, så att alla förstår att du är Gud och att du vill föra dem tillbaka till dig!"38Då kom plötsligt en flammande eld ner från himlen som brände upp tjuren, veden, stenarna och jorden och till och med torkade upp allt vattnet i diket.39När folket såg vad som hände, föll de ner med sina ansikten mot marken och ropade: "Herren är Gud! Herren är Gud!"40Då sa Elia åt dem att ta Baals profeter till fånga. "Låt inte en enda av dem komma undan", befallde han. De grep dem allesammans, och Elia såg till att de fördes ner till bäcken Kison och dödades där.
Elia ber om regn
41Sedan sa Elia till Ahab: "Gå nu och ät och drick! Jag hör nämligen en väldig regnstorm komma!"42Ahab började förbereda en fest. Men Elia gick upp på toppen av berget Karmel och böjde sig ner mot marken med huvudet mellan sina knän43och sa till sin tjänare: "Gå och se ut över havet!"Han gjorde så och kom tillbaka till Elia och sa: "Jag såg ingenting." Sju gånger fick han samma order av Elia: "Gå tillbaka!"44När han återvände för sjunde gången, berättade han att han hade sett ett litet moln komma upp över havet, men det var inte större än en manshand."Skynda dig och säg till Ahab att han tar sin vagn och ger sig iväg nerför berget genast, annars kommer regnet att hindra honom", ropade Elia.45Och mycket riktigt! Snart förmörkades himlen av moln och det blev ett häftigt skyfall. Ahab gav sig hastigt av till Jisreel,46och Herren gav Elia sådan kraft att han med manteln uppfäst runt midjan kunde springa framför Ahabs vagn ända fram till stadsporten.