Psalm 49

Nya Levande Bibeln

1-2 Lyssna allesammans!3 Både stora och små, rika och fattiga, alla innevånare på jorden. Jag har något viktigt att säga er.4 Mina ord är visa och tänkvärda,5 för från Gud tar jag emot vishet. Genom att spela på min harpa ska jag förklara dem.6 Varför ska jag vara rädd när svårigheter kommer och fiender omger mig?7 De litar helt på sin rikedom och skryter om hur mycket de äger.8 Men ingen kan någonsin betala för någon annans liv, och ingen kan köpa någon fri från döden.9-10 Ett människoliv kan inte betalas med pengar. Inte ens världens alla rikedomar skulle räcka till för det. Ingen lever här för evigt och ingen kan komma undan graven.11 Du rike! Du stolte! Du vise! Du måste dö, som alla de andra! Du lever inte längre än dumma och oförståndiga människor. Du måste lämna din rikedom till andra.12 Du uppkallar dina gods och gårdar efter dig själv, precis som om de skulle vara dina för alltid, och som om du skulle kunna leva där i evighet.13 Men rikedom och anseende håller ingen människa vid liv. Hon måste dö, precis som djuren.14 Så går det för dessa som bara tänker på sitt eget, och låter höra talas om sig.15 Som en fårhjord förs de aningslösa till dödsriket, och döden är deras herde. Deras kroppar förmultnar i graven och deras boningar har tjänat ut. Redan nästa dag träder rättfärdiga människor in i deras ställe.16 Men jag för min del vet att Gud ska befria min själ från dödens makt.17 Låt dig inte imponeras när du ser en stenrik man göra sitt hus ännu praktfullare,18 för när han dör kan han inte ta någonting med sig! Inget han samlat ihop följer honom i graven.19 Även om en människa säger sig ha levt lyckligt hela livet, och världen högljutt applåderar hennes framgång,20 så dör hon ändå till slut som alla andra och går in i ett evigt mörker.21 Rikedom och anseende håller ingen människa vid liv. Hon måste dö, precis som djuren.

Psalm 49

English Standard Version

1 To the choirmaster. A Psalm of the Sons of Korah. Hear this, all peoples! Give ear, all inhabitants of the world, (Ps 42:1; Ps 78:1; Jes 1:2; Mik 1:2)2 both low and high, rich and poor together! (Ps 62:9)3 My mouth shall speak wisdom; the meditation of my heart shall be understanding. (Ords 1:20; Ords 9:1)4 I will incline my ear to a proverb; I will solve my riddle to the music of the lyre. (4 Mos 12:8; Ps 78:2; Ords 1:6; Matt 13:35)5 Why should I fear in times of trouble, when the iniquity of those who cheat me surrounds me, (Ps 37:1; Ps 94:13)6 those who trust in their wealth and boast of the abundance of their riches? (Job 31:24; Ps 52:7; Ords 11:28; Mark 10:24)7 Truly no man can ransom another, or give to God the price of his life, (Job 33:24; Matt 16:26; Matt 25:9)8 for the ransom of their life is costly and can never suffice, (Job 36:18)9 that he should live on forever and never see the pit. (Ps 16:10; Ps 89:48)10 For he sees that even the wise die; the fool and the stupid alike must perish and leave their wealth to others. (Ps 39:6; Ps 73:22; Ps 92:6; Ps 94:8; Ords 30:2; Pred 2:16)11 Their graves are their homes forever,[1] their dwelling places to all generations, though they called lands by their own names. (1 Mos 4:17; Ps 5:9; Ps 10:6; Ps 64:6)12 Man in his pomp will not remain; he is like the beasts that perish. (Ps 39:5; Ps 49:20; Ps 82:7; Pred 3:19)13 This is the path of those who have foolish confidence; yet after them people approve of their boasts.[2] (Luk 12:20)14 Like sheep they are appointed for Sheol; death shall be their shepherd, and the upright shall rule over them in the morning. Their form shall be consumed in Sheol, with no place to dwell. (Job 24:19; Ps 39:11; Dan 7:22; Mal 4:3; Luk 22:30; 1 Kor 6:2; Upp 2:26; Upp 20:4)15 But God will ransom my soul from the power of Sheol, for he will receive me. (1 Mos 5:24; Ps 16:11; Ps 17:15; Ps 73:24; Dan 12:2; Hos 13:14)16 Be not afraid when a man becomes rich, when the glory of his house increases.17 For when he dies he will carry nothing away; his glory will not go down after him. (Job 27:19; 1 Tim 6:7)18 For though, while he lives, he counts himself blessed —and though you get praise when you do well for yourself— (5 Mos 29:19; Ps 10:3; Ps 36:2; Luk 12:19)19 his soul will go to the generation of his fathers, who will never again see light. (1 Mos 15:15; Job 33:30; Ps 56:13)20 Man in his pomp yet without understanding is like the beasts that perish. (Ps 49:12)