Markus 3

Nya Levande Bibeln

1 En annan gång gick Jesus in i en synagoga[1], och där satt en man som hade en vanställd hand.2 Eftersom det var vilodag[2] höll fariseerna noga ögonen på honom. Skulle han våga bota mannens hand på vilodagen? I så fall skulle de få något att anklaga honom för.3 Men Jesus sa till mannen med den vanställda handen: ”Res dig upp och kom hit fram.”4 Sedan frågade han fariseerna: ”Vad är tillåtet att göra på vilodagen enligt Moses lag[3]? Får man göra gott eller får man göra ont? Får man rädda liv eller får man döda någon?” Men ingen ville svara honom.5 Då såg han på dem med vrede i blicken, djupt bedrövad över deras likgiltighet för människors nöd. Sedan sa han till mannen: ”Räck fram din hand.” Och då mannen gjorde det, blev handen normal igen!6 Men fariseerna lämnade synagogan och började genast göra upp planer tillsammans med kung Herodes anhängare[4] på hur de skulle få Jesus arresterad och dödad.7-8 Jesus och hans efterföljare drog sig nu tillbaka till stranden av Galileiska sjön, och massor av människor från Galileen, men också från Judeen, Jerusalem och Idumeen, från andra sidan Jordan och ända bortifrån Tyros och Sidon, följde honom. Ryktet om alla hans under hade spritt sig vida omkring, och folk strömmade nu till för att se vad som försiggick.9 Jesus bad sina efterföljare att skaffa fram en båt och ha den färdig, ifall folkmassan skulle tränga ut honom i vattnet.10 Många människor hade blivit botade den dagen, och de sjuka trängde därför på från alla håll för att röra vid honom.11 När de som var besatta av onda andar fick syn på honom, föll de ner vid hans fötter och ropade: ”Du är Guds Son!”12 Men Jesus förbjöd dem strängt att avslöja vem han var.13 Sedan gick Jesus upp på ett berg och tog med sig några som han hade valt ut. Och när de var samlade där runt honom,14 utsåg han tolv av dem till att följa honom och till att sändas ut för att tala till folket,15 och han gav dem makt att driva ut onda andar.[5]16 De tolv han utsåg var: Simon, som han gav namnet Petrus,17 Sebedaios söner Jakob och Johannes, som han kallade ”åsksönerna”,18 Andreas, Filippos, Bartolomaios, Matteus, Tomas, Alfaios son Jakob, Taddaios, Simon ’den ivrige’[6]19 och Judas Iskariot, som senare förrådde Jesus.20 När Jesus kom tillbaka till det hus där han bodde, började folk att samlas igen, och snart var huset så fullt att varken han eller hans efterföljare ens fick tid att äta.21 När hans familj fick höra det, gick de dit för att ta hand om honom. ”Han är galen!” sa de.22 Men laglärarna[7], som hade kommit från Jerusalem, sa: ”Han är besatt av Satan, de onda andarnas härskare. Det är därför som de onda andarna lyder honom.”23 Jesus kallade då till sig dessa män och förklarade genom att berätta bilder. Han sa: ”Hur kan Satan driva ut sina egna onda andar?24 Ett rike där man strider mot varandra går ju under.25 Och en familj där man strider mot varandra upphör snart att existera.26 Om Satan därför strider mot sig själv, då kan han inte fortsätta att styra sitt rike, utan det är snart ute med honom.27 Nej, så här är det: Satan är som en stark man, och vill man gå in i en stark mans hus och plundra honom på vad han äger, måste man först binda honom. Sedan kan man gå in och plundra hans hus.28 En sak vill jag att ni ska ha klart för er: Människor kan få förlåtelse för alla slags synder, till och med hädelse[8] mot Gud, hur mycket man än hädar.29 Men den som hädar Guds heliga Ande kan aldrig få förlåtelse. Det är en oförlåtlig synd.”30 Detta sa han därför att de påstod att han gjorde sina under genom Satans kraft och inte genom Guds Andes kraft.31-32 Nu kom Jesus mamma och hans bröder till det överfulla hus där han undervisade, och eftersom de inte själva kunde komma in, skickade de bud till honom och bad honom komma ut. De som satt runt Jesus sa då till honom: ”Din mamma och dina bröder står här utanför och vill träffa dig.”33 Men han svarade: ”Min mamma och mina bröder! Vilka är det?”34 Sedan såg han på dem som satt runt omkring honom och sa: ”Det här är min mamma och mina syskon.35 Var och en som gör Guds vilja är min bror och min syster och min mamma.”

Markus 3

English Standard Version

1 Again he entered the synagogue, and a man was there with a withered hand. (Matt 12:9; Mark 1:29; Luk 6:6)2 And they watched Jesus,[1] to see whether he would heal him on the Sabbath, so that they might accuse him. (Luk 11:54; Luk 14:1; Luk 20:20; Joh 8:6)3 And he said to the man with the withered hand, “Come here.”4 And he said to them, “Is it lawful on the Sabbath to do good or to do harm, to save life or to kill?” But they were silent. (Luk 14:3)5 And he looked around at them with anger, grieved at their hardness of heart, and said to the man, “Stretch out your hand.” He stretched it out, and his hand was restored. (1 Kung 13:4; Mark 3:34; Mark 5:32; Mark 6:52; Mark 10:21; Mark 10:23; Rom 11:25; Ef 4:18)6 The Pharisees went out and immediately held counsel with the Herodians against him, how to destroy him. (Matt 12:14; Matt 22:16; Mark 8:15; Mark 12:13)7 Jesus withdrew with his disciples to the sea, and a great crowd followed, from Galilee and Judea (Matt 4:25; Matt 12:15; Luk 6:17)8 and Jerusalem and Idumea and from beyond the Jordan and from around Tyre and Sidon. When the great crowd heard all that he was doing, they came to him. (Jes 34:5; Hes 35:15; Matt 11:21)9 And he told his disciples to have a boat ready for him because of the crowd, lest they crush him, (Mark 5:24; Mark 5:31; Mark 6:32; Mark 6:45; Mark 8:10)10 for he had healed many, so that all who had diseases pressed around him to touch him. (Matt 4:23; Matt 9:20; Matt 14:36; Mark 5:29; Mark 5:34; Mark 6:56; Luk 6:19)11 And whenever the unclean spirits saw him, they fell down before him and cried out, “You are the Son of God.” (Matt 14:33; Mark 1:26; Mark 1:34; Luk 4:41; Luk 8:28)12 And he strictly ordered them not to make him known. (Matt 12:16)13 And he went up on the mountain and called to him those whom he desired, and they came to him. (Matt 10:1; Mark 6:7; Luk 6:12; Luk 9:1; Joh 13:18; Joh 15:16; Joh 15:19)14 And he appointed twelve (whom he also named apostles) so that they might be with him and he might send them out to preach (Mark 3:13)15 and have authority to cast out demons. (Mark 3:13)16 He appointed the twelve: Simon (to whom he gave the name Peter); (Matt 10:2; Matt 16:18; Luk 6:14; Joh 1:42; Apg 1:13)17 James the son of Zebedee and John the brother of James (to whom he gave the name Boanerges, that is, Sons of Thunder); (Matt 4:21)18 Andrew, and Philip, and Bartholomew, and Matthew, and Thomas, and James the son of Alphaeus, and Thaddaeus, and Simon the Zealot,[2] (Matt 9:9)19 and Judas Iscariot, who betrayed him.20 Then he went home, and the crowd gathered again, so that they could not even eat. (Mark 6:31; Mark 7:17; Mark 9:28)21 And when his family heard it, they went out to seize him, for they were saying, “He is out of his mind.” (Mark 3:31; Joh 7:5; Joh 10:20; Apg 26:24; 2 Kor 5:13)22 And the scribes who came down from Jerusalem were saying, “He is possessed by Beelzebul,” and “by the prince of demons he casts out the demons.” (Matt 9:34; Matt 10:25; Matt 12:24; Matt 15:1; Mark 7:1; Luk 11:15; Joh 7:20)23 And he called them to him and said to them in parables, “How can Satan cast out Satan? (Matt 12:25; Luk 11:17)24 If a kingdom is divided against itself, that kingdom cannot stand.25 And if a house is divided against itself, that house will not be able to stand.26 And if Satan has risen up against himself and is divided, he cannot stand, but is coming to an end.27 But no one can enter a strong man’s house and plunder his goods, unless he first binds the strong man. Then indeed he may plunder his house. (Jes 49:24; Jes 53:12)28 “Truly, I say to you, all sins will be forgiven the children of man, and whatever blasphemies they utter, (Matt 12:31; Luk 12:10; Heb 6:4; Heb 10:26; 1 Joh 5:16)29 but whoever blasphemes against the Holy Spirit never has forgiveness, but is guilty of an eternal sin”— (Apg 7:51; Heb 10:29)30 for they were saying, “He has an unclean spirit.”31 And his mother and his brothers came, and standing outside they sent to him and called him. (Matt 12:46; Matt 13:55; Mark 6:3; Luk 8:19; Joh 2:12; Joh 7:3; Joh 7:5; Joh 7:10; Apg 1:14; 1 Kor 9:5; Gal 1:19)32 And a crowd was sitting around him, and they said to him, “Your mother and your brothers[3] are outside, seeking you.”33 And he answered them, “Who are my mother and my brothers?”34 And looking about at those who sat around him, he said, “Here are my mother and my brothers! (Mark 3:5)35 For whoever does the will of God, he is my brother and sister and mother.” (Matt 7:21; Luk 11:28; Joh 15:14; Heb 2:11)