1När de närmade sig Jerusalem och kom till byarna Betfage och Betania, som låg vid Olivberget, skickade Jesus iväg två av sina efterföljare2och sa: ”Gå in i byn därframme. Där inne kommer ni genast att hitta en ungåsna stå bunden, en som ingen har ridit på ännu. Ta den och kom hit med den.3Och om någon frågar vad ni håller på med så säg bara: ’Herren behöver den, men han kommer snart att lämna den tillbaka.’ ”4De två efterföljarna gav sig då iväg och hittade en ungåsna som stod bunden vid en port på bygatan. Och medan de höll på att lösgöra den,5sa några som stod där: ”Vad håller ni på med? Tänker ni ta åsnan?”6Men efterföljarna svarade som Jesus hade sagt, och då lät man dem ta den.7De ledde sedan åsnan till Jesus, och hans efterföljare la sina mantlar på den och Jesus satte sig på den och red iväg mot staden.8Många människor bredde ut sina mantlar som en matta framför honom, och andra strödde ut gröna kvistar från träden runt omkring.[1]9Och både de som gick framför Jesus och de som gick efter, ropade: ”Vi hyllar dig![2]Vi ärar dig som är sänd av Herren!10Vi ärar dig som ska regera som vår förfader David gjorde! Alla i himlen hyllar dig!”11Så red han in i Jerusalem och gick till tempelområdet. Där vandrade han runt och tittade noga på allt, men eftersom det redan var sent på eftermiddagen gick han sedan tillbaka till Betania med sina tolv närmaste efterföljare.
Jesus rensar templet
12Nästa morgon, när de var på väg från Betania, blev Jesus hungrig.13Då fick han se att det lite längre bort fanns ett fikonträd med gröna blad, och han gick dit för att se om han kunde plocka några fikon på det. Men det fanns bara blad, eftersom det var alltför tidigt på året för att det skulle kunna finnas någon frukt.[3]14Då sa Jesus till trädet: ”Aldrig mer ska någon äta frukt från dig!” Och hans efterföljare hörde honom säga det.15När de kom fram till Jerusalem gick han in på tempelområdet och drev ut köpmännen och deras kunder. Han välte omkull borden för dem som växlade pengar och stånden för dem som sålde duvor,16och han stoppade alla som försökte bära varor över tempelplatsen.[4]17Sedan undervisade han dem och sa: ”Har inte Gud sagt i Skriften[5]: ’Mitt hus ska vara en plats där alla folk kan be?’ Men ni har låtit det bli ’ett tillhåll för tjuvar och banditer’.”18När översteprästerna och laglärarna[6] fick höra vad han gjort, började de göra upp planer på hur de skulle bli av med honom. Men de var rädda för honom, eftersom alla människor var så imponerade av hans undervisning.19På kvällen lämnade sedan Jesus och hans efterföljare staden.
Jesus förklarar att hans efterföljare kan be om vad som helst
20När de nästa morgon gick förbi fikonträdet igen, såg Jesus efterföljare att det hade vissnat ända från roten.21Då kom Petrus plötsligt ihåg vad Jesus hade sagt till trädet dagen innan och han utbrast: ”Mästare, har du sett? Fikonträdet som du förbannade har vissnat!”22Då sa Jesus till sina efterföljare: ”Ni måste lita på Gud helt och fullt.23Jag försäkrar er, att om ni verkligen tror av hela ert hjärta och inte tvivlar, så kan ni säga till det här berget: ’Upp med dig och kasta dig i havet’, och det kommer att bli så.24Ja, jag försäkrar er, att om ni bara tror, så kan ni be om vad som helst, och ni ska få det!25-26Men när ni ber till Gud ska ni först förlåta dem ni är arga på. Då ska också er Far i himlen förlåta er era synder.[7]”
De judiska ledarna ifrågasätter Jesus uppdrag
27Så kom de tillbaka till Jerusalem, och medan Jesus gick omkring på tempelplatsen kom översteprästerna och laglärarna[8] och folkets ledare fram till honom.28De krävde att få veta vad han hade för rätt att göra allt det han gjorde, och vem som hade gett honom det uppdraget.29”Det ska jag strax säga er”, sa Jesus, ”om ni bara svarar på en annan fråga först.30När Johannes döparen döpte, var det på Guds befallning eller inte? Svara mig på det!”31De började genast diskutera med varandra och sa: ”Om vi säger att det var på Guds befallning, så kommer han att fråga varför vi inte trodde på honom.32Men kan vi påstå att Gud inte hade sänt honom?” Nej, det vågade de inte, för då skulle folket ställa till besvär. Alla var ju övertygade om att Johannes hade varit en profet som framförde Guds budskap.33Därför svarade de till slut: ”Vi vet inte.”Då sa Jesus till dem: ”I så fall säger inte jag heller vem som har gett mig i uppdrag att göra det jag gör.”
Markus 11
English Standard Version
The Triumphal Entry
1Now when they drew near to Jerusalem, to Bethphage and Bethany, at the Mount of Olives, Jesus[1] sent two of his disciples (Sak 9:9; Sak 14:4; Matt 21:1; Matt 21:17; Matt 24:3; Matt 26:30; Mark 14:13; Luk 19:29; Luk 24:50; Joh 8:1; Joh 11:18; Joh 12:12; Apg 1:12)2and said to them, “Go into the village in front of you, and immediately as you enter it you will find a colt tied, on which no one has ever sat. Untie it and bring it. (Luk 23:53)3If anyone says to you, ‘Why are you doing this?’ say, ‘The Lord has need of it and will send it back here immediately.’”4And they went away and found a colt tied at a door outside in the street, and they untied it.5And some of those standing there said to them, “What are you doing, untying the colt?”6And they told them what Jesus had said, and they let them go.7And they brought the colt to Jesus and threw their cloaks on it, and he sat on it.8And many spread their cloaks on the road, and others spread leafy branches that they had cut from the fields. (2 Kung 9:13)9And those who went before and those who followed were shouting, “Hosanna! Blessed is he who comes in the name of the Lord! (Ps 118:25; Ps 118:26; Matt 23:39)10Blessed is the coming kingdom of our father David! Hosanna in the highest!” (Ps 148:1; Hes 37:24; Mark 11:9; Luk 1:32; Luk 2:14; Apg 2:29)11And he entered Jerusalem and went into the temple. And when he had looked around at everything, as it was already late, he went out to Bethany with the twelve. (Matt 21:10; Matt 21:17; Mark 11:19)
Jesus Curses the Fig Tree
12On the following day, when they came from Bethany, he was hungry. (Matt 4:2; Matt 21:18)13And seeing in the distance a fig tree in leaf, he went to see if he could find anything on it. When he came to it, he found nothing but leaves, for it was not the season for figs. (Mark 13:28; Luk 13:6)14And he said to it, “May no one ever eat fruit from you again.” And his disciples heard it.
Jesus Cleanses the Temple
15And they came to Jerusalem. And he entered the temple and began to drive out those who sold and those who bought in the temple, and he overturned the tables of the money-changers and the seats of those who sold pigeons. (2 Mos 30:13; 3 Mos 1:14; 3 Mos 5:7; 3 Mos 12:8; Matt 21:12; Luk 2:24; Luk 19:45; Joh 2:14)16And he would not allow anyone to carry anything through the temple.17And he was teaching them and saying to them, “Is it not written, ‘My house shall be called a house of prayer for all the nations’? But you have made it a den of robbers.” (Jes 56:7; Jer 7:11)18And the chief priests and the scribes heard it and were seeking a way to destroy him, for they feared him, because all the crowd was astonished at his teaching. (Matt 7:28; Matt 21:46)19And when evening came they[2] went out of the city. (Mark 11:11; Luk 21:37)
The Lesson from the Withered Fig Tree
20As they passed by in the morning, they saw the fig tree withered away to its roots. (Matt 21:19)21And Peter remembered and said to him, “Rabbi, look! The fig tree that you cursed has withered.” (Joh 1:38)22And Jesus answered them, “Have faith in God. (Ef 3:12; Fil 3:9)23Truly, I say to you, whoever says to this mountain, ‘Be taken up and thrown into the sea,’ and does not doubt in his heart, but believes that what he says will come to pass, it will be done for him. (Ps 46:2; Matt 17:20; Mark 16:17; Joh 14:12; Rom 4:20; Rom 14:23; 1 Kor 13:2; Jak 1:6; Upp 8:8)24Therefore I tell you, whatever you ask in prayer, believe that you have received[3] it, and it will be yours. (Jes 65:24; Matt 6:8; Matt 7:7; Mark 11:23)25And whenever you stand praying, forgive, if you have anything against anyone, so that your Father also who is in heaven may forgive you your trespasses.”[4] (Matt 5:23; Matt 6:5; Matt 6:14; Matt 6:15; Matt 7:11; Luk 18:11; Kol 3:13)
The Authority of Jesus Challenged
27And they came again to Jerusalem. And as he was walking in the temple, the chief priests and the scribes and the elders came to him, (Matt 21:23; Luk 20:1)28and they said to him, “By what authority are you doing these things, or who gave you this authority to do them?” (2 Mos 2:14; Joh 1:25; Apg 4:7)29Jesus said to them, “I will ask you one question; answer me, and I will tell you by what authority I do these things.30Was the baptism of John from heaven or from man? Answer me.” (Luk 15:18; Luk 15:21; Joh 3:27)31And they discussed it with one another, saying, “If we say, ‘From heaven,’ he will say, ‘Why then did you not believe him?’ (Matt 21:32; Luk 7:30)32But shall we say, ‘From man’?”—they were afraid of the people, for they all held that John really was a prophet. (Matt 11:9; Matt 14:5; Matt 21:46; Joh 5:35)33So they answered Jesus, “We do not know.” And Jesus said to them, “Neither will I tell you by what authority I do these things.”