Registrera dig gratis

Lukas 6

Nya Levande Bibeln



1 En vilodag[1], när Jesus och hans efterföljare gick genom några sädesfält, ryckte hans efterföljare av ax, som de gnuggade mellan händerna för att kunna äta. 2 Men några av fariseerna[2] sa: ”Varför gör ni så där? Det är ju förbjudet i Moses lag att skörda på vilodagen.” 3 Då svarade Jesus dem: ”Har ni aldrig läst vad kung David gjorde när han och hans män blev hungriga?[3] 4 Han gick in i Guds hus och åt av det speciella bröd som bara prästerna får äta och delade sedan med sig till de andra. Det var också ett brott mot lagen.” 5 Sedan sa Jesus till fariseerna: ”Jag, Människosonen[4], har rätt att avgöra vad som är tillåtet på vilodagen.” 



6 En annan vilodag[5] undervisade han i synagogan, och då satt där en man med en vanställd högerhand. 7 Laglärarna[6] och fariseerna höll noga ögonen på Jesus. Skulle han våga bota mannens hand på vilodagen? I så fall skulle de få något att anklaga honom för. 8 Men Jesus förstod precis vad de tänkte. Därför sa han till mannen med den vanställda handen: ”Res dig upp och kom hit där alla kan se dig.” Och mannen gjorde som Jesus sa till honom. 9 Sedan vände Jesus sig till fariseerna och laglärarna och sa: ”Låt mig få fråga er en sak: Vad är tillåtet att göra på vilodagen enligt Moses lag[7]? Får man göra gott eller får man göra ont? Får man rädda liv eller får man döda någon?” 10 Han såg på dem en efter en och sa sedan till mannen: ”Räck fram din hand.” Och när mannen gjorde det, blev handen normal igen! 11 Men Jesus fiender blev rasande och började prata med varandra om hur de skulle kunna röja honom ur vägen. 



12 Några dagar senare gick Jesus upp på ett berg för att be, och han bad hela natten. 13 När det ljusnade kallade han sedan samman sina efterföljare och utsåg tolv av dem till att bli hans speciella sändebud[8]. 14 Det var: Simon, som han gav namnet Petrus, Simons bror Andreas, Jakob, Johannes, Filippos, Bartolomaios, 15 Matteus, Tomas, Alfaios son Jakob, Simon, som kallades ’den ivrige’[9], 16 Jakobs son Judasoch Judas Iskariot, han som senare förrådde Jesus. 



17 När Jesus hade kommit ner från berget tillsammans med sina tolv närmaste efterföljare, stannade de på en stor slätt. Där hade många av hans efterföljare samlats, och en stor folkmassa från hela Judeen och Jerusalem och från kustområdet vid Tyros och Sidon[10] 18 hade kommit för att höra honom och bli botade från sina sjukdomar. Jesus drev ut många onda andar, 19 och alla försökte röra vid honom, eftersom det gick ut kraft från honom som gjorde alla friska. Verklig lycka 20 Sedan vände han sig till sina efterföljare och sa: ”Lyckliga är ni som inser att ni är fattiga[11],för ni får vara Guds eget folk! 21 Lyckliga är ni som nu hungrar[12],för ni ska bli mättade. Lyckliga är ni som nu gråter, för ni ska få skratta. 22 Ja, ni är lyckliga när man hatar er och tar avstånd från er och hånar er och talar illa om er därför att ni är efterföljare till mig, Människosonen[13]. 23 Gläd er när det händer! Ja, dansa av glädje, för Gud ska belöna er. Kom ihåg att profeterna som förr i tiden framförde Guds budskap[14] blev lika illa behandlade av era förfäder. 24 Men olycka ska drabba er som är rika, för ni har redan fått ut er glädje. 25 Olycka ska drabba er som nu är mätta, ni ska få gå hungriga. Olycka ska drabba er som nu skrattar, ni ska få sörja och gråta. 26 Ja, olycka ska drabba er som man nu talar väl om. Kom ihåg att de profeter som förr i tiden framförde falska budskap om Gud blev lika väl behandlade av era förfäder. 



27 Men till er som vill lyssna säger jag: Älska era fiender. Gör gott mot dem som hatar er. 28 Be att Gud ska ge allt gott till dem som förbannar er, och be att han ska hjälpa dem som hånar er. 29 Slår någon dig på ena kinden, så vänd också fram den andra! Vill någon ta ditt ytterplagg, så låt honom få skjortan också. 30 Ge till alla som ber dig, och om någon tar det som är ditt, så kräv det inte tillbaka. 31 Behandla andra så som ni vill att de ska behandla er. 32 Om ni bara älskar dem som älskar er, är ni då värda särskilt beröm? Även onda människor älskar ju dem som ger kärlek tillbaka. 33 Och om ni gör gott mot dem som gör gott mot er, är det något så märkvärdigt med det? Det gör ju de onda människorna också! 34 Om ni lånar ut pengar till dem som kan betala tillbaka, är det något man bör tacka er för? Även onda människor lånar ju till sina vänner om de får igen pengarna. 35 Nej, älska era fiender och gör gott mot dem, och låna ut era pengar utan att oroa er för om ni får dem tillbaka. Då ska Gud belöna er, och ni handlar som äkta Guds barn, för han är själv god mot dem som är otacksamma och onda. 36 Visa samma medlidande med människor som er Far i himlen gör, han som har medlidande med alla. 



37 Döm inte andra, så ska ni själva inte bli dömda. Förklara ingen skyldig, så ska Gud inte förklara er skyldiga. Var beredda att förlåta, så ska ni få förlåtelse. 38 Om ni ger, kommer ni att få. Ja, ni kommer att få tillbaka mer än ni gav, i ett rågat mått, väl packat och skakat så att mycket får plats. För det mått ni använder då ni ger till andra, det kommer Gud att använda när han ger till er.” 39 Sedan förklarade Jesus detta genom att berätta två bilder. Han sa: ”Vad är det för mening med att en blind leder en annan blind? Båda kommer ju att falla i samma grop. 40 Och en efterföljare står inte över sin mästare, men när han har lärt sig allt, kan han bli lika duktig som sin mästare. 41 Varför hänger du upp dig på din medmänniskas små svagheter, när du inte erkänner din egen skuld som är mycket större? 42 Varför säger du till henne: ’Kom hit så ska jag öppna ögonen på dig så att du ser dina fel’, när du samtidigt är blind för din egen synd? Du falska människa som bara låtsas lyda Gud! Rätta först till dina egna fel! Sedan kan du se klart och försöka hjälpa din medmänniska. 



43 Ett bra träd kan aldrig bära dålig frukt, och ett dåligt träd kan aldrig bära bra frukt. 44 Trädet känns igen på den frukt det bär. Man hittar inte fikon på tistlar eller vindruvor på törnbuskar. 45 På samma sätt visar en god människas ord på den godhet som finns i hennes hjärta, medan en ond människas ord avslöjar den ondska som finns inom henne. Munnen talar ju vad hjärtat är fullt av. 



46 Varför kallar ni mig ’Herre’, när ni ändå inte lyder mig? 47 Den som kommer till mig och hör min undervisning och handlar efter den ‑ vem han liknar det ska jag berätta för er. 48 Han liknar en man som bygger ett hus och gräver så djupt att han kan lägga grunden på ett fast berg. När floden sedan svämmar över och vattnet vräker sig mot huset, står det kvar, eftersom det är byggt på säker grund. 49 Men den som hör och inte handlar, han liknar en man som bygger ett hus direkt på marken utan att gräva någon grund. Och när floden vräker sig mot huset, faller det genast ihop med ett stort brak.” 

Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®
Used by permission. All rights reserved worldwide.

Lukas 6

English Standard Version



1 On a Sabbath,[1] while he was going through the grainfields, his disciples plucked and ate some heads of grain, rubbing them in their hands. (5 Mos 23:25; Matt 12:1; Mark 2:23) 2 But some of the Pharisees said, “Why are you doing what is not lawful to do on the Sabbath?” (2 Mos 20:9; Matt 9:11) 3 And Jesus answered them, “Have you not read what David did when he was hungry, he and those who were with him: (1 Sam 21:1; Matt 21:16) 4 how he entered the house of God and took and ate the bread of the Presence, which is not lawful for any but the priests to eat, and also gave it to those with him?” (2 Mos 25:30; 3 Mos 24:5) 5 And he said to them, “The Son of Man is lord of the Sabbath.” (Luk 5:24) 



6 On another Sabbath, he entered the synagogue and was teaching, and a man was there whose right hand was withered. (Matt 12:9; Mark 3:1; Mark 6:2) 7 And the scribes and the Pharisees watched him, to see whether he would heal on the Sabbath, so that they might find a reason to accuse him. (Luk 11:54; Luk 14:1; Luk 20:20; Joh 8:6) 8 But he knew their thoughts, and he said to the man with the withered hand, “Come and stand here.” And he rose and stood there. (Matt 9:4) 9 And Jesus said to them, “I ask you, is it lawful on the Sabbath to do good or to do harm, to save life or to destroy it?” (Luk 14:3) 10 And after looking around at them all he said to him, “Stretch out your hand.” And he did so, and his hand was restored. (1 Kung 13:4; Mark 3:34; Mark 5:32; Mark 10:21; Mark 10:23) 11 But they were filled with fury and discussed with one another what they might do to Jesus. (2 Tim 3:9) 



12 In these days he went out to the mountain to pray, and all night he continued in prayer to God. (Matt 14:23) 13 And when day came, he called his disciples and chose from them twelve, whom he named apostles: (Matt 10:1; Matt 10:2; Mark 3:13; Mark 3:16; Mark 6:7; Mark 6:30; Luk 9:1; Joh 13:18; Apg 1:13) 14 Simon, whom he named Peter, and Andrew his brother, and James and John, and Philip, and Bartholomew, (Matt 4:18; Matt 4:21; Matt 16:18; Joh 1:42) 15 and Matthew, and Thomas, and James the son of Alphaeus, and Simon who was called the Zealot, (Matt 9:9; Apg 21:20) 16 and Judas the son of James, and Judas Iscariot, who became a traitor. (Joh 14:22) 



17 And he came down with them and stood on a level place, with a great crowd of his disciples and a great multitude of people from all Judea and Jerusalem and the seacoast of Tyre and Sidon, (Matt 4:25; Matt 5:1; Matt 11:21; Mark 3:7; Luk 6:12) 18 who came to hear him and to be healed of their diseases. And those who were troubled with unclean spirits were cured. (Matt 4:24) 19 And all the crowd sought to touch him, for power came out from him and healed them all. (Matt 14:36; Mark 3:10; Luk 8:46; Apg 5:15) 



20 And he lifted up his eyes on his disciples, and said: “Blessed are you who are poor, for yours is the kingdom of God. (Matt 5:3; Luk 12:32; Joh 6:5) 21 “Blessed are you who are hungry now, for you shall be satisfied. “Blessed are you who weep now, for you shall laugh. (Jes 25:8; Jes 57:18; Matt 5:4; Luk 1:53) 22 “Blessed are you when people hate you and when they exclude you and revile you and spurn your name as evil, on account of the Son of Man! (Matt 10:22; Joh 9:22; Joh 12:42; Joh 15:21; Joh 16:2; Heb 11:26; 1 Pet 4:14) 23 Rejoice in that day, and leap for joy, for behold, your reward is great in heaven; for so their fathers did to the prophets. (Matt 5:12; Matt 21:35) 



24 “But woe to you who are rich, for you have received your consolation. (Am 6:1; Matt 6:2; Luk 12:21; Luk 16:25; Jak 5:1) 25 “Woe to you who are full now, for you shall be hungry. “Woe to you who laugh now, for you shall mourn and weep. (Ords 14:13; Jes 65:13; Jes 65:14; Jak 4:9) 26 “Woe to you, when all people speak well of you, for so their fathers did to the false prophets. (Jes 30:10; Jer 5:31; Mik 2:11; Matt 7:15; Joh 15:19; Joh 17:14; Jak 4:4; 1 Joh 4:5) 



27 “But I say to you who hear, Love your enemies, do good to those who hate you, (Ords 25:21; Matt 5:44; Rom 12:20) 28 bless those who curse you, pray for those who abuse you. (Luk 6:27; 1 Pet 3:9) 29 To one who strikes you on the cheek, offer the other also, and from one who takes away your cloak do not withhold your tunic[2] either. (Jes 50:6; Klag 3:30; Matt 5:39; Matt 26:67; Rom 12:17) 30 Give to everyone who begs from you, and from one who takes away your goods do not demand them back. (Ps 37:21; Ords 21:26) 31 And as you wish that others would do to you, do so to them. (Matt 7:12) 32 “If you love those who love you, what benefit is that to you? For even sinners love those who love them. (Matt 5:46) 33 And if you do good to those who do good to you, what benefit is that to you? For even sinners do the same. 34 And if you lend to those from whom you expect to receive, what credit is that to you? Even sinners lend to sinners, to get back the same amount. (Ps 37:26; Ords 19:17; Matt 5:42; Luk 14:12) 35 But love your enemies, and do good, and lend, expecting nothing in return, and your reward will be great, and you will be sons of the Most High, for he is kind to the ungrateful and the evil. (Matt 5:45; Mark 5:7; Luk 1:32; Luk 6:27; Jak 1:5) 36 Be merciful, even as your Father is merciful. (Matt 5:7; Matt 5:48; Ef 5:1; Jak 3:17; Jak 5:11) 



37 “Judge not, and you will not be judged; condemn not, and you will not be condemned; forgive, and you will be forgiven; (Matt 6:14; Matt 7:1; Matt 18:23; Luk 6:41; Rom 14:13; 1 Kor 4:5; Jak 5:9) 38 give, and it will be given to you. Good measure, pressed down, shaken together, running over, will be put into your lap. For with the measure you use it will be measured back to you.” (Dom 1:7; Ps 79:12; Jes 65:6; Mark 4:24; 2 Kor 9:6) 39 He also told them a parable: “Can a blind man lead a blind man? Will they not both fall into a pit? (Matt 15:14) 40 A disciple is not above his teacher, but everyone when he is fully trained will be like his teacher. (Matt 10:24; 1 Kor 1:10; 2 Kor 13:11; 2 Tim 3:17; Heb 13:21; 1 Pet 5:10) 41 Why do you see the speck that is in your brother’s eye, but do not notice the log that is in your own eye? (Luk 6:37; Joh 8:7) 42 How can you say to your brother, ‘Brother, let me take out the speck that is in your eye,’ when you yourself do not see the log that is in your own eye? You hypocrite, first take the log out of your own eye, and then you will see clearly to take out the speck that is in your brother’s eye. 



43 “For no good tree bears bad fruit, nor again does a bad tree bear good fruit, (Matt 7:16; Matt 7:20) 44 for each tree is known by its own fruit. For figs are not gathered from thornbushes, nor are grapes picked from a bramble bush. (Matt 12:33) 45 The good person out of the good treasure of his heart produces good, and the evil person out of his evil treasure produces evil, for out of the abundance of the heart his mouth speaks. (Matt 5:37; Matt 12:34; Matt 12:35; Matt 13:52; Matt 15:18; Ef 4:29) 



46 “Why do you call me ‘Lord, Lord,’ and not do what I tell you? (Mal 1:6; Matt 7:21; Joh 13:13) 47 Everyone who comes to me and hears my words and does them, I will show you what he is like: (Matt 7:24) 48 he is like a man building a house, who dug deep and laid the foundation on the rock. And when a flood arose, the stream broke against that house and could not shake it, because it had been well built.[3] 49 But the one who hears and does not do them is like a man who built a house on the ground without a foundation. When the stream broke against it, immediately it fell, and the ruin of that house was great.” (Hes 13:10; Am 6:11) 

The ESV® Bible (The Holy Bible, English Standard Version®) copyright ©2001 by Crossway Bibles, a publishing ministry of Good News Publishers. ESV® Text Edition: 2016. The ESV® text has been reproduced in cooperation with and by permission of Good News Publishers. Unauthorized reproduction of this publication is prohibited. All rights reserved.

The ESV® Bible (The Holy Bible, English Standard Version®) is adapted from the Revised Standard Version of the Bible, copyright Division of Christian Education of the National Council of the Churches of Christ in the U.S.A. All rights reserved.