1Mycket tidigt på söndagsmorgonen, medan solen höll på att gå upp, gick kvinnorna till graven med oljan som de hade gjort i ordning.2Där fick de se att stenen som hade täckt öppningen var bortrullad,3och när de gick in i graven kunde de inte hitta Herren Jesus kropp.4Kvinnorna stod där helt förvirrade och visste inte vad de skulle tro. Då visade sig plötsligt två män i skinande vita kläder för dem.5Kvinnorna blev förskräckta och bugade sig djupt, men männen frågade dem: ”Varför letar ni bland de döda efter honom som lever?6Han är inte här. Han har blivit levande igen. Kommer ni inte ihåg vad han sa till er då han fortfarande var i Galileen:7att han, Människosonen[1], måste överlämnas till onda människor och avrättas på ett kors, men att han på den tredje dagen skulle uppstå från de döda igen?”8Då kom de ihåg att Jesus hade sagt detta,9och de skyndade iväg för att berätta för Jesus elva närmaste efterföljare och för alla de andra vad som hade hänt.10Kvinnorna som gått till graven var Maria från Magdala, och Johanna och Maria, Jakobs mamma, och flera andra. Alla berättade de samma sak för de elva som Jesus hade utsett till sina sändebud[2],11men männen tyckte det lät som tomt prat och trodde inte på det.12Men Petrus sprang i alla fall iväg till graven för att se efter, och när han böjde sig ned och tittade in såg han inget annat än linnesvepningen. Och han gick därifrån förundrad över det som hade hänt.
Två av Jesus efterföljare på väg till Emmaus
13Samma dag var två av Jesus efterföljare på väg till byn Emmaus, som ligger drygt en mil från Jerusalem.14De gick och samtalade med varandra om allt som hade hänt de senaste dagarna.15Och plötsligt, medan de gick där och pratade, kom Jesus själv och började gå bredvid dem.16Men fast de såg honom var det något som hindrade dem från att känna igen honom.17”Vad är det ni går här och diskuterar så intensivt?” undrade han. Då stannade de och tittade på honom med sorg i blicken,18och en av dem, som hette Kleopas, svarade: ”Du måste vara den ende som har varit i Jerusalem och inte har hört vad som hänt där de senaste dagarna.”19”Vad är det som har hänt?” undrade han.”Det här med Jesus från Nasaret”, sa de. ”Han var en profet som var fantastisk på att framföra Guds budskap. Och han gjorde stora under genom Guds kraft och var högt älskad av både Gud och människor.20Men översteprästerna och medlemmarna i det judiska rådet[3] arresterade honom och överlämnade honom till romarna, som dömde honom till döden och spikade fast honom på ett kors.21Och vi som hoppades att han var den som skulle befria Israel! Idag är det tredje dagen[4] sedan allt detta hände,22och nu är vi helt uppskakade. Några av kvinnorna i vår grupp gick nämligen ut till graven tidigt i morse,23och när de kom tillbaka berättade de att Jesus kropp inte längre fanns där. De hade sett änglar, som sa till dem att han lever!24Några i gruppen rusade därför dit för att se efter, och faktum är att kroppen var borta, precis som kvinnorna hade sagt. Men Jesus såg de inte.”25Då sa Jesus till dem: ”Tänk vad lite ni förstår! Och hur svårt ni har för att tro på det som Gud har förutsagt genom profeterna[5].26Har han inte förklarat att Messias, den utlovade kungen, måste gå igenom detta lidande och efter det bli ärad och upphöjd?”27Sedan citerade han stycke efter stycke ur det som Moses och alla profeterna skrivit,[6] och förklarade vad Gud sagt om honom i alla böckerna i Skriften.28Vid det laget var de nästan framme i byn Emmaus, och det såg ut som om Jesus tänkte gå vidare.29Men de hejdade honom och bad ivrigt: ”Stanna här hos oss över natten. Det börjar ju redan bli mörkt.” Så Jesus följde med dem hem.30När de sedan slagit sig ner för att äta, tog han brödet och tackade Gud för det, bröt det i bitar och räckte det till dem.31Då plötsligt öppnades deras ögon och de kände igen honom. Men i samma stund var han försvunnen.32De sa till varandra: ”Visst kändes det som en eld som brann inom oss när han talade med oss på vägen och förklarade Skriften för oss?”33Och utan att förlora någon tid skyndade de tillbaka till Jerusalem, där Jesus elva närmaste efterföljare och de andra som följde honom var samlade.34Dessa tog emot dem med orden: ”Herren har verkligen uppstått! Han har visat sig för Petrus!”35Då berättade de två efterföljarna från Emmaus hur Jesus hade visat sig för dem på vägen, och hur de hade känt igen honom då han bröt brödet.
Jesus visar sig för sina efterföljare
36Medan de fortfarande höll på att berätta stod Jesus plötsligt där mitt ibland dem och sa: ”Frid över er alla.”37Men de blev fruktansvärt rädda allihop, och trodde att det var ett spöke.38”Varför är ni rädda?” frågade Jesus. ”Varför tvivlar ni på att det är jag?39Se på mina händer och mina fötter! Ni kan själva se att det är jag. Känn på mig! Om jag var en ande så skulle jag ju inte ha någon kropp.”40Och medan han talade visade han dem sina händer och fötter.41Men fortfarande stod de där tvivlande, fyllda av både glädje och förvåning. Då frågade han dem: ”Har ni något att äta?”42Och de gav honom en bit stekt fisk,43som han åt medan de såg på.44Sedan sa han till sina efterföljare: ”Kommer ni inte ihåg att jag förklarade medan jag fortfarande var hos er, att allt som Gud förutsagt om mig i Skriften, både i Moses lag, hos profeterna och i psalmerna,[7] måste bli verklighet?”45-46Sedan hjälpte han dem att förstå Skriften. Han sa: ”Detta är vad Gud har förutsagt: ’Messias, den utlovade kungen, ska lida och dö och sedan bli levande igen på den tredje[8] dagen.47Och genom att han tar människornas straff, ska var och en som ångrar sin synd och tror på honom få förlåtelse. Detta erbjudande ska spridas till alla folk, med början i Jerusalem.’48Ni ska berätta för andra om allt detta.49Och jag ska sända Guds Ande till er, precis som min Far i himlen lovade. Men stanna här i Jerusalem tills Anden kommer och fyller er med kraft från Gud.”
Jesus far upp till himlen
50Sedan tog Jesus med sig sina efterföljare ut ur staden och bort mot byn Betania, och där sträckte han upp händerna mot himlen och bad Gud att ge dem allt gott.51Och medan han bad för dem, lämnade han dem och togs upp till himlen.52Jesus efterföljare föll då ner och tillbad honom och återvände sedan till Jerusalem fyllda av en stor glädje.53Och de var ständigt i templet och hyllade Gud.
Lukas 24
English Standard Version
The Resurrection
1But on the first day of the week, at early dawn, they went to the tomb, taking the spices they had prepared. (Matt 28:1; Mark 16:1; Luk 23:56; Joh 20:1)2And they found the stone rolled away from the tomb, (Matt 27:60; Mark 15:46)3but when they went in they did not find the body of the Lord Jesus.4While they were perplexed about this, behold, two men stood by them in dazzling apparel. (Joh 20:12; Apg 1:10; Apg 10:30)5And as they were frightened and bowed their faces to the ground, the men said to them, “Why do you seek the living among the dead? (Luk 24:37)6He is not here, but has risen. Remember how he told you, while he was still in Galilee, (Matt 17:22; Mark 9:30; Luk 9:22; Luk 9:44; Luk 24:44)7that the Son of Man must be delivered into the hands of sinful men and be crucified and on the third day rise.” (Matt 20:19; Luk 9:22; Luk 13:33; Luk 24:6)8And they remembered his words, (Joh 2:22; Joh 12:1)9and returning from the tomb they told all these things to the eleven and to all the rest. (Joh 20:18)10Now it was Mary Magdalene and Joanna and Mary the mother of James and the other women with them who told these things to the apostles, (Matt 27:56; Mark 15:40; Luk 8:3)11but these words seemed to them an idle tale, and they did not believe them. (Mark 16:11; Mark 16:16)12But Peter rose and ran to the tomb; stooping and looking in, he saw the linen cloths by themselves; and he went home marveling at what had happened. (Joh 19:40; Joh 20:3)
On the Road to Emmaus
13That very day two of them were going to a village named Emmaus, about seven miles[1] from Jerusalem, (Mark 16:12)14and they were talking with each other about all these things that had happened.15While they were talking and discussing together, Jesus himself drew near and went with them.16But their eyes were kept from recognizing him. (Luk 9:45; Luk 18:34; Luk 24:31; Joh 20:14; Joh 21:4)17And he said to them, “What is this conversation that you are holding with each other as you walk?” And they stood still, looking sad.18Then one of them, named Cleopas, answered him, “Are you the only visitor to Jerusalem who does not know the things that have happened there in these days?”19And he said to them, “What things?” And they said to him, “Concerning Jesus of Nazareth, a man who was a prophet mighty in deed and word before God and all the people, (Matt 21:11; Apg 2:22; Apg 7:22)20and how our chief priests and rulers delivered him up to be condemned to death, and crucified him. (Luk 23:13; Luk 23:35; Joh 3:1; Joh 7:26; Joh 7:48; Joh 12:42; Apg 2:23; Apg 3:17; Apg 4:5; Apg 4:8; Apg 5:30; Apg 13:27; 1 Kor 2:8; 1 Thess 2:15)21But we had hoped that he was the one to redeem Israel. Yes, and besides all this, it is now the third day since these things happened. (Luk 1:68; Luk 24:7; 1 Pet 1:18)22Moreover, some women of our company amazed us. They were at the tomb early in the morning, (Luk 24:1)23and when they did not find his body, they came back saying that they had even seen a vision of angels, who said that he was alive. (Luk 24:3; Luk 24:4; Luk 24:9)24Some of those who were with us went to the tomb and found it just as the women had said, but him they did not see.” (Luk 24:12; Joh 20:3)25And he said to them, “O foolish ones, and slow of heart to believe all that the prophets have spoken!26Was it not necessary that the Christ should suffer these things and enter into his glory?” (Matt 1:17; Luk 9:26; Luk 24:7; Luk 24:44; Luk 24:46; Apg 3:18; Heb 2:10; Heb 12:2; 1 Pet 1:11)27And beginning with Moses and all the Prophets, he interpreted to them in all the Scriptures the things concerning himself. (1 Mos 3:15; 1 Mos 12:3; 1 Mos 22:18; 4 Mos 21:9; 4 Mos 24:17; 2 Sam 7:12; Jes 7:14; Jes 9:6; Jes 50:6; Jes 52:13; Jes 61:1; Jer 23:5; Dan 7:13; Dan 9:24; Mik 5:2; Sak 6:12; Sak 9:9; Sak 12:10; Sak 13:7; Joh 1:45; Joh 5:46; Apg 8:35; Apg 13:27)28So they drew near to the village to which they were going. He acted as if he were going farther, (Mark 6:48)29but they urged him strongly, saying, “Stay with us, for it is toward evening and the day is now far spent.” So he went in to stay with them. (Luk 9:12)30When he was at table with them, he took the bread and blessed and broke it and gave it to them. (Matt 14:19)31And their eyes were opened, and they recognized him. And he vanished from their sight. (Luk 4:30; Luk 24:16)32They said to each other, “Did not our hearts burn within us while he talked to us on the road, while he opened to us the Scriptures?” (Ps 39:3; Luk 24:45)33And they rose that same hour and returned to Jerusalem. And they found the eleven and those who were with them gathered together, (Mark 16:13; Apg 1:14; Apg 17:3)34saying, “The Lord has risen indeed, and has appeared to Simon!” (1 Kor 15:5)35Then they told what had happened on the road, and how he was known to them in the breaking of the bread. (Luk 24:30; Apg 2:42)