Registrera dig gratis

Lukas 22

Nya Levande Bibeln



1 Nu närmade sig påskhögtiden[1]. 2 Och översteprästerna och laglärarna[2] sökte fortfarande efter ett sätt att bli av med Jesus. Men de ville döda honom i hemlighet, eftersom de var rädda för folkets reaktion. 



3 Då for Satan in i Judas Iskariot, som var en av Jesus tolv närmaste efterföljare. 4 Judas gick till översteprästerna och officerarna vid tempelvakten för att diskutera med dem hur han skulle kunna överlämna Jesus åt dem. 5 De blev mycket glada och erbjöd honom en summa pengar, 6 som han genast accepterade. Och från den stunden sökte han efter ett tillfälle att i hemlighet förråda Jesus. 



7 Så kom den första dagen i påskhögtiden[3], den dag när påsklammet skulle slaktas. 8 Då skickade Jesus iväg sina båda efterföljare Petrus och Johannes och sa: ”Gå och gör i ordning påskmåltiden, så att vi kan äta tillsammans.” 9 ”Var vill du att vi ska göra det?” frågade de. 10 Han svarade: ”När ni kommer in i Jerusalem, stöter ni genast på en man som bär på en vattenkruka. Följ efter honom till det hus som han går in i 11 och säg till mannen som äger huset: ’Vår Mästare undrar var salen är, där han kan äta påskmåltiden tillsammans med sina efterföljare.’ 12 Han kommer då att ta med er en trappa upp till ett stort rum där det redan är dukat. Gör i ordning måltiden där.” 13 Då gick de iväg och fann att allt var precis som Jesus hade sagt, och de ordnade med påskmåltiden. 



14 När det sedan var dags att äta påskmåltiden, slog sig Jesus och hans tolv sändebud ner vid bordet. 15 Och han sa till dem: ”Jag har längtat så mycket efter att få äta den här påskmåltiden med er innan mitt lidande börjar. 16 För jag säger er nu att jag inte kommer att äta den igen förrän vi ska fira den fullkomliga påsken i Guds nya värld.[4]” 17 Sedan tog han en bägare vin, och när han hade tackat Gud för vinet, sa han: ”Ta det här och dela det mellan er. 18 Jag försäkrar er, att från och med nu ska jag inte dricka vin igen, förrän Gud regerar i sin nya värld.[5]” 19 Efter det tog han ett bröd, och när han hade tackat Gud för det, bröt han det i bitar och gav det till dem och sa: ”Detta är min kropp som ska offras för er. Fira denna måltid till minne av mitt lidande och min död.” 20 Efter måltiden tog han på samma sätt bägaren med vinet och sa: ”Denna bägare är det nya förbundet mellan Gud och människor – ett förbund som ingås genom att mitt blod offras för er. 21 Men här vid bordet finns en man som kommer att förråda mig, trots att han äter tillsammans med mig.[6] 22 För jag, Människosonen[7], måste dö. Det är en del av Guds plan. Men olycka ska drabba den människa som förråder mig!” 23 Då började hans efterföljare fråga varandra vem som skulle kunna göra något sådant. 



24 Efter en stund gick hans efterföljare istället över till att diskutera vem av dem som kunde anses vara mest betydelsefull. 25 Då sa Jesus till dem: ”I den här världen uppträder kungar och makthavare som tyranner, och vill ändå hyllas som ’folkets beskyddare’! 26 Men så får det inte vara bland er. Den av er som vill vara mest betydelsefull ska vara lägst av alla, och den som vill vara ledare ska vara de andras tjänare. 27 I den här världen räknas den som äter vid bordet som större än den som tjänar vid bordet. Men följ mitt exempel. Jag är här hos er som en tjänare. 28-29 Men en dag ska ni som har varit trogna mot mig under dessa svåra dagar, få samma kungliga makt av mig som jag har fått av min Far i himlen. 30 Och då ska ni få äta och dricka vid mitt bord i min nya värld[8], och ni ska få sitta på troner och döma Israels tolv stammar. 



31 Simon, min vän, Satan har begärt att få pröva er, för att se om er tro är äkta.[9] 32 Men jag har bett för dig att du inte helt ska tappa tron. Och när du har ångrat dig och vänt om till mig igen, styrk då tron hos dina bröder.” 33 Simon Petrus svarade: ”Herre, jag är beredd att både gå i fängelse och dö för dig.” 34 Men Jesus sa: ”Petrus, jag säger dig, att innan tuppen hinner gala imorgon bitti, kommer du tre gånger att ha förnekat att du ens känner mig.” 35 Sedan frågade Jesus dem: ”När jag sände ut er, och ni varken hade pengar, packning eller extra kläder med er, saknade ni något då?””Nej, ingenting”, svarade de. 36 ”Men nu”, sa han, ”ska ni ta med er både pengar och packning. Och om ni inte har något svärd, så sälj era kläder och köp ett. 37 För jag försäkrar er, att de här orden i Skriften ska bli verklighet genom det som händer mig: ’Han räknades som en brottsling’[10]. Ja, allt som Gud har förutsagt om mig ska nu slutföras.” 38 ”Herre”, svarade de, ”vi har två svärd.””Det räcker”, sa Jesus. 



39 Jesus lämnade sedan staden tillsammans med sina efterföljare och gick som vanligt till Olivberget. 40 Där sa han till dem: ”Be till er Far i himlen så att frestelserna inte segrar över er.” 41 Själv gick han en liten bit längre bort och föll på knä och bad: 42 ”Far i himlen, om det är möjligt, så låt mig slippa det lidande som väntar. Men låt det bli som du vill, inte som jag vill.” 43 Då visade sig en ängel från himlen och gav honom ny kraft. 44 Men hans ångest blev allt större, och han bad så intensivt, att hans svett föll som blodsdroppar till marken. 45 Till slut reste han sig och gick tillbaka till sina efterföljare och såg att de hade somnat, utmattade av sorg. 46 Då sa han till dem: ”Hur kan ni sova nu! Res er upp och be att frestelserna inte segrar över er.” 



47 Medan Jesus fortfarande talade kom en stor folkhop dit ledd av Judas, en av Jesus tolv närmaste efterföljare. Judas gick fram till Jesus för att ge honom en hälsningskyss. 48 Men Jesus sa: ”Judas, hur kan du förråda mig, Människosonen[11], med en kyss?” 49 När Jesus andra efterföljare förstod vad som höll på att hända, frågade de: ”Herre, ska vi försvara oss? Vi har ju våra svärd!” 50 Och en av dem slog till mot översteprästens tjänare och högg av honom högra örat. 51 Men Jesus sa: ”Inget mer våld!” Och så rörde han vid mannens öra och helade honom. 52 Sedan vände sig Jesus till de överstepräster och officerare vid tempelvakten och folkets ledare som hade kommit dit för att gripa honom, och sa: ”Är jag en så farlig brottsling att ni var tvungna att beväpna er med svärd och klubbor för att gripa mig? 53 Varför arresterade ni mig inte på tempelplatsen? Dag efter dag var jag tillsammans med er där utan att ni rörde mig. Men nu är det dags för er att handla, nu har mörkrets makter fritt spelrum.” 



54 Då grep de Jesus och ledde honom till översteprästens hus, och Petrus följde med på avstånd. 55 Inne på gården gjorde folket upp en eld för att värma sig och satte sig runt den, och Petrus slog sig ner mitt ibland dem. 56 En tjänsteflicka la då märke till honom i eldskenet och började titta närmare på honom. Till slut sa hon: ”Den där mannen var också tillsammans med Jesus!” 57 Men Petrus protesterade och sa: ”Nej, jag känner inte den mannen.” 58 Efter en stund fick en annan syn på honom och sa: ”Du är också en av dem!””Nej, det är jag inte”, svarade Petrus. 59 Ungefär en timma senare var det en tredje som påstod: ”Jag är säker på att den där karln är en av Jesus efterföljare, han är ju från Galileen.” 60 Men Petrus sa: ”Vad pratar du om? Jag förstår inte vad du menar.” Och just när han sa det gol tuppen. 61 I samma stund vände sig Herren Jesus om och såg på Petrus, och då plötsligt kom Petrus ihåg vad Herren hade sagt till honom: ”Innan tuppen gal imorgon bitti ska du förneka mig tre gånger.” 62 Och han gick ut från gården och grät förtvivlat. 63-64 De män som bevakade Jesus började nu håna honom. De band för hans ögon och slog honom och sa: ”Visa att du är profet! Avslöja med Guds hjälp vem som slog dig.” 65 Och de förolämpade honom på alla möjliga sätt. 



66 Tidigt nästa morgon samlades det judiska rådet[12], det vill säga folkets ledare och översteprästerna och laglärarna. Och man lät hämta Jesus och ställde honom inför detta råd. 67 De frågade honom: ”Är du Messias, den utlovade kungen? Säg oss som det är!”Han svarade: ”Om jag säger ja, så kommer ni inte att tro mig, 68 och om jag börjar fråga er om något så kommer ni inte att svara. 69 Men från och med nu kommer jag, Människosonen[13], att sitta på Guds högra sida och regera tillsammans med honom som har all makt.” 70 Upprörda ropade de då allihop: ”Påstår du alltså att du är Guds Son?”Men Jesus svarade: ”Det är ni själva som kallar mig det.” 71 Då ropade de igen: ”Vi behöver inga flera vittnen. Nu har vi hört honom säga det själv.” 

Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®
Used by permission. All rights reserved worldwide.

Lukas 22

English Standard Version



1 Now the Feast of Unleavened Bread drew near, which is called the Passover. (Matt 26:2; Mark 14:1; Joh 6:4) 2 And the chief priests and the scribes were seeking how to put him to death, for they feared the people. (Matt 21:46; Joh 11:53) 



3 Then Satan entered into Judas called Iscariot, who was of the number of the twelve. (Matt 26:14; Matt 27:3; Mark 14:10; Luk 6:16; Joh 6:71; Joh 12:4; Joh 13:2; Joh 13:27; Joh 13:30; Apg 1:16; Apg 5:3) 4 He went away and conferred with the chief priests and officers how he might betray him to them. (Apg 4:1; Apg 5:24; Apg 5:26) 5 And they were glad, and agreed to give him money. 6 So he consented and sought an opportunity to betray him to them in the absence of a crowd. (Matt 20:18) 



7 Then came the day of Unleavened Bread, on which the Passover lamb had to be sacrificed. (2 Mos 12:18; Matt 26:17; Mark 14:12; 1 Kor 5:7) 8 So Jesus[1] sent Peter and John, saying, “Go and prepare the Passover for us, that we may eat it.” 9 They said to him, “Where will you have us prepare it?” 10 He said to them, “Behold, when you have entered the city, a man carrying a jar of water will meet you. Follow him into the house that he enters 11 and tell the master of the house, ‘The Teacher says to you, Where is the guest room, where I may eat the Passover with my disciples?’ (Luk 2:7; Joh 11:28) 12 And he will show you a large upper room furnished; prepare it there.” (Apg 1:13) 13 And they went and found it just as he had told them, and they prepared the Passover. (Luk 19:32) 



14 And when the hour came, he reclined at table, and the apostles with him. (Matt 26:20; Mark 14:17) 15 And he said to them, “I have earnestly desired to eat this Passover with you before I suffer. 16 For I tell you I will not eat it[2] until it is fulfilled in the kingdom of God.” (Luk 14:15; Luk 22:30; Upp 19:9) 17 And he took a cup, and when he had given thanks he said, “Take this, and divide it among yourselves. (Matt 15:36) 18 For I tell you that from now on I will not drink of the fruit of the vine until the kingdom of God comes.” (Matt 26:29; Mark 14:25; Luk 22:16) 19 And he took bread, and when he had given thanks, he broke it and gave it to them, saying, “This is my body, which is given for you. Do this in remembrance of me.” (Matt 26:26; Mark 14:22; Luk 22:17; Joh 6:53; 1 Kor 10:16; 1 Kor 11:23) 20 And likewise the cup after they had eaten, saying, “This cup that is poured out for you is the new covenant in my blood.[3] (2 Mos 24:8; Sak 9:11; Luk 22:19; 2 Kor 3:6; Heb 13:20) 21 But behold, the hand of him who betrays me is with me on the table. (Ps 41:9; Matt 26:21; Mark 14:18; Joh 13:18; Joh 13:21) 22 For the Son of Man goes as it has been determined, but woe to that man by whom he is betrayed!” (Apg 2:23) 23 And they began to question one another, which of them it could be who was going to do this. 



24 A dispute also arose among them, as to which of them was to be regarded as the greatest. (Mark 9:34; Luk 9:46) 25 And he said to them, “The kings of the Gentiles exercise lordship over them, and those in authority over them are called benefactors. (Matt 18:1; Matt 20:25; Mark 10:42; 1 Pet 5:3) 26 But not so with you. Rather, let the greatest among you become as the youngest, and the leader as one who serves. (Matt 23:11; Luk 9:48; Luk 22:25) 27 For who is the greater, one who reclines at table or one who serves? Is it not the one who reclines at table? But I am among you as the one who serves. (Matt 20:28; Luk 12:37) 28 “You are those who have stayed with me in my trials, (Heb 2:18; Heb 4:15) 29 and I assign to you, as my Father assigned to me, a kingdom, (Matt 25:34; Matt 28:18; Joh 17:18; Apg 14:22; 2 Tim 2:12; Upp 1:6) 30 that you may eat and drink at my table in my kingdom and sit on thrones judging the twelve tribes of Israel. (Matt 8:11; Matt 19:28; Luk 13:29; Luk 14:15; Luk 22:16; Apg 26:7; Jak 1:1; Upp 21:12) 



31 “Simon, Simon, behold, Satan demanded to have you,[4] that he might sift you like wheat, (Job 1:6; Job 2:1; Am 9:9; Joh 16:32; 1 Kor 5:5; 2 Kor 2:11; 1 Pet 5:8) 32 but I have prayed for you that your faith may not fail. And when you have turned again, strengthen your brothers.” (Ps 51:13; Joh 17:9; Joh 17:11; Joh 17:15; Joh 21:15) 33 Peter[5] said to him, “Lord, I am ready to go with you both to prison and to death.” (Joh 21:19; Apg 12:4) 34 Jesus[6] said, “I tell you, Peter, the rooster will not crow this day, until you deny three times that you know me.” (Matt 26:33; Mark 14:29; Joh 13:37) 



35 And he said to them, “When I sent you out with no moneybag or knapsack or sandals, did you lack anything?” They said, “Nothing.” (Matt 10:9; Mark 6:8; Luk 9:3; Luk 10:4) 36 He said to them, “But now let the one who has a moneybag take it, and likewise a knapsack. And let the one who has no sword sell his cloak and buy one. 37 For I tell you that this Scripture must be fulfilled in me: ‘And he was numbered with the transgressors.’ For what is written about me has its fulfillment.” (Jes 53:12; Matt 1:22; Luk 13:33; Joh 17:4; Joh 19:30; Apg 1:16) 38 And they said, “Look, Lord, here are two swords.” And he said to them, “It is enough.” (5 Mos 3:26; Mark 14:41; Luk 22:49) 



39 And he came out and went, as was his custom, to the Mount of Olives, and the disciples followed him. (Matt 21:1; Matt 26:30; Mark 14:26; Luk 21:37; Joh 18:1; Joh 18:2) 40 And when he came to the place, he said to them, “Pray that you may not enter into temptation.” (Matt 6:13; Matt 26:36; Mark 14:32; Joh 18:2; 1 Pet 4:7) 41 And he withdrew from them about a stone’s throw, and knelt down and prayed, (Apg 7:60) 42 saying, “Father, if you are willing, remove this cup from me. Nevertheless, not my will, but yours, be done.” (Matt 6:10; Matt 20:22; Heb 5:7) 43 And there appeared to him an angel from heaven, strengthening him. (Matt 4:11; Heb 1:14) 44 And being in agony he prayed more earnestly; and his sweat became like great drops of blood falling down to the ground.[7] (Luk 22:42) 45 And when he rose from prayer, he came to the disciples and found them sleeping for sorrow, 46 and he said to them, “Why are you sleeping? Rise and pray that you may not enter into temptation.” (Luk 22:40) 



47 While he was still speaking, there came a crowd, and the man called Judas, one of the twelve, was leading them. He drew near to Jesus to kiss him, (Matt 26:47; Mark 14:43; Luk 22:3; Joh 18:3) 48 but Jesus said to him, “Judas, would you betray the Son of Man with a kiss?” 49 And when those who were around him saw what would follow, they said, “Lord, shall we strike with the sword?” (Luk 22:38) 50 And one of them struck the servant[8] of the high priest and cut off his right ear. 51 But Jesus said, “No more of this!” And he touched his ear and healed him. 52 Then Jesus said to the chief priests and officers of the temple and elders, who had come out against him, “Have you come out as against a robber, with swords and clubs? (Luk 22:4) 53 When I was with you day after day in the temple, you did not lay hands on me. But this is your hour, and the power of darkness.” (Mark 14:35; Mark 14:41; Luk 2:46; Joh 8:2; Joh 12:27; Joh 16:4; Joh 18:20; Apg 26:18; Ef 6:12) 



54 Then they seized him and led him away, bringing him into the high priest’s house, and Peter was following at a distance. (Matt 26:57; Matt 26:58; Mark 14:53; Mark 14:54; Joh 18:15) 55 And when they had kindled a fire in the middle of the courtyard and sat down together, Peter sat down among them. (Matt 26:3; Matt 26:69; Mark 14:66; Joh 18:16; Joh 18:25) 56 Then a servant girl, seeing him as he sat in the light and looking closely at him, said, “This man also was with him.” 57 But he denied it, saying, “Woman, I do not know him.” 58 And a little later someone else saw him and said, “You also are one of them.” But Peter said, “Man, I am not.” 59 And after an interval of about an hour still another insisted, saying, “Certainly this man also was with him, for he too is a Galilean.” (Apg 12:15) 60 But Peter said, “Man, I do not know what you are talking about.” And immediately, while he was still speaking, the rooster crowed. 61 And the Lord turned and looked at Peter. And Peter remembered the saying of the Lord, how he had said to him, “Before the rooster crows today, you will deny me three times.” (Mark 10:21; Luk 22:34; Apg 3:13) 62 And he went out and wept bitterly. 



63 Now the men who were holding Jesus in custody were mocking him as they beat him. (Matt 26:67; Mark 14:65; Joh 18:22) 64 They also blindfolded him and kept asking him, “Prophesy! Who is it that struck you?” (Luk 7:39; Luk 22:63) 65 And they said many other things against him, blaspheming him. (Matt 27:39) 



66 When day came, the assembly of the elders of the people gathered together, both chief priests and scribes. And they led him away to their council, and they said, (Matt 5:22; Matt 26:63; Matt 27:1; Mark 14:61; Mark 15:1; Luk 22:67; Joh 18:19; Joh 18:28; Apg 22:5) 67 “If you are the Christ, tell us.” But he said to them, “If I tell you, you will not believe, (Matt 1:17; Joh 10:24) 68 and if I ask you, you will not answer. 69 But from now on the Son of Man shall be seated at the right hand of the power of God.” (Mark 16:19; Apg 7:56; Heb 1:3) 70 So they all said, “Are you the Son of God, then?” And he said to them, “You say that I am.” (Matt 14:33; Matt 26:25; Matt 27:11; Mark 15:2; Luk 23:3) 71 Then they said, “What further testimony do we need? We have heard it ourselves from his own lips.” 

The ESV® Bible (The Holy Bible, English Standard Version®) copyright ©2001 by Crossway Bibles, a publishing ministry of Good News Publishers. ESV® Text Edition: 2016. The ESV® text has been reproduced in cooperation with and by permission of Good News Publishers. Unauthorized reproduction of this publication is prohibited. All rights reserved.

The ESV® Bible (The Holy Bible, English Standard Version®) is adapted from the Revised Standard Version of the Bible, copyright Division of Christian Education of the National Council of the Churches of Christ in the U.S.A. All rights reserved.