Registrera dig gratis

Lukas 11

Nya Levande Bibeln



1 En gång hade Jesus stannat på ett ställe för att be, och när han hade slutat kom en av hans efterföljare fram till honom och sa: ”Herre, lär oss att be, precis som Johannes döparen lärde sina efterföljare att be.” 2 Då sa Jesus: ”Så här ska ni säga: Far i himlen, vi ber att du ska bli ärad. Kom och regera bland oss. 3 Ge oss den mat vi behöver, dag för dag, 4 och förlåt oss att vi har syndat mot dig, för vi förlåter själva alla dem som gör fel mot oss. Och låt oss inte utsättas för frestelser.” 5-6 Sedan fortsatte Jesus att undervisa om bön genom att berätta olika bilder. Han sa: ”Tänk dig att du går till en vän mitt i natten och knackar på hos honom och säger: ’Kan du låna mig tre brödkakor. En av mina vänner har just kommit på besök, och jag har inget att bjuda honom på.’ 7 Då kanske vännen svarar inifrån huset: ’Stör mig inte! Dörren är redan låst och vi har gått och lagt oss. Barnen kan vakna om jag går upp. Jag kan inte hjälpa dig den här gången.’ 8 Men om du bara fortsätter att knacka, så försäkrar jag dig att han kommer att stiga upp och ge dig allt du behöver, kanske inte för att du är hans vän, men för att han ska slippa att skämma ut sig[1]. 9 Det är likadant med bönen: Be, så ska ni få. Sök, så ska ni finna. Knacka och dörren ska öppnas. 10 För alla som ber, de får, och alla som söker, de finner. Och för var och en som knackar ska dörren öppnas. 11-12 Du som är pappa, inte ger du väl ditt barn en orm när det ber om en fisk, eller en skorpion när det ber om ett ägg? Naturligtvis inte! 13 Men om nu ni, som är onda och hårdhjärtade, har förstånd att ge goda gåvor till era barn, skulle då inte er Far i himlen ge sin heliga Ande till dem som ber honom om det?” 



14 En annan gång befriade Jesus en man från en ond ande som hade gjort honom stum. Och när den onda anden for ut, började mannen tala. Folk blev alldeles häpna, 15 men några sa: ”Han driver ut de onda andarna med hjälp av Satan[2], de onda andarnas kung!” 16 Några andra krävde att han skulle ge dem ett tecken från Gud som bevis på att han handlade med hjälp av Guds kraft. 17 Men Jesus förstod vad de var ute efter, och sa därför: ”Ni vet ju att ett rike, där man strider mot varandra, snart går under och ligger öde. 18 Om det alltså är sant som ni säger, att Satan ger mig kraft att driva ut de onda andarna, då strider han ju mot sig själv. Hur ska han då kunna fortsätta att styra sitt rike? 19 Och om jag driver ut de onda andarna med hjälp av Satan, vilken kraft använder då era egna anhängare när de driver ut dem? Kanske de kan svara på era anklagelser! 20 Men om det är med Guds kraft jag driver ut de onda andarna, då har ju Gud börjat regera bland er.[3] 21 Så här är det: Satan är som en stark man som bevakar sitt hus med hjälp av vapen, och ingen kan stjäla något från honom. 22 Det är först om någon starkare dyker upp och besegrar honom och tar vapnen ifrån honom som man kan ta hans ägodelar. 23 Den som inte är för mig är emot mig, och den som inte hjälper mig i mitt arbete, han motarbetar mig.” 24 Sedan förklarade Jesus: ”När en ond ande drivs ut ur en människa, irrar den oroligt omkring i öknen och letar efter ett nytt offer. Hittar den då ingen säger den: ’Jag vänder tillbaka till den människa jag kom ifrån.’ 25 Och när den gör det och finner hennes hjärta rent och iordningställt, 26 letar den reda på sju andar till, ännu värre än den själv. Tillsammans tar de sedan kontrollen över människan, och hon får det långt värre än hon hade det förut.” 27 Medan han talade ropade en kvinna i folkmassan: ”Lycklig är den kvinna som har fått föda och amma dig.” 28 Men han svarade: ”Säg istället: Lyckliga är de som får höra Guds budskap och tar vara på det.” 



29 Från alla håll trängde sig nu folk på, och Jesus talade till dem och sa: ”Detta släkte är ett ont släkte som inte vill tro. De kräver ett tecken, men det enda tecken de ska få se är det som hände med Jona.[4] 30 Det Jona fick vara med om bevisade för Nineves invånare att Gud hade sänt honom. På samma sätt ska det som jag, Människosonen[5], får gå igenom, bevisa för detta släkte att Gud har sänt mig. 31 Söderns drottning[6] ska på domens dag träda fram som vittne mot detta släkte och döma det, för hon kom från ett avlägset land för att lyssna till Salomos vishet. Men här finns en som är större än Salomo, och ni vägrar att tro på honom. 32 Också invånarna i Nineve ska på domens dag uppstå från de döda tillsammans med er och döma er, för de övergav sitt onda levnadssätt och vände sig till Gud när de hörde Jona framföra Guds budskap. Men här finns en som är större än Jona, och ni vägrar att tro på honom. 



33 När man tänder en lampa gömmer man den inte i ett hörn eller täcker över den, utan man ställer den så att alla som kommer in kan se ljuset. 34 Ditt öga är kroppens lampa. Om ditt öga är friskt, släpper det in ljuset. Men om ditt öga är förstört stänger det ute ljuset, så att det blir mörkt i ditt inre. 35 Se därför till att det ljus du tror dig ha, inte i själva verket är mörker. 36 Om allt inom dig är ljus och ingen del ligger i mörker, kommer ditt inre att bada i ljus, som när en lampa låter sitt sken flöda över dig.”[7] 



37-38 Medan Jesus höll på att tala till folket, passade en av fariseerna[8] på att bjuda hem honom på mat, och Jesus följde med. Men när han kom in slog han sig ner vid bordet utan att först ha tvättat sig, som den judiska seden kräver. Detta förvånade farisén mycket. 39 Då vände sig Herren Jesus till honom och sa: ”På utsidan är ni fariseer lika fläckfria som de bägare och fat ni rengör så noga innan ni dricker och äter ur dem. Men inom er är ni fulla av girighet och ondska. 40 Förstår ni då inte att Gud har skapat både utsidan och insidan? 41 Nej, ta det som finns i era bägare och på era fat och ge till de fattiga, så ska också ert inre bli rent inför Gud. 42 Olycka ska drabba er fariseer! Ni ger Gud en tiondel[9] av minsta lilla kryddväxt, som mynta och vinruta, och av alla grönsaker, men ni struntar fullständigt i att älska Gud och vara rättvisa mot människor. Visst ska ni ge Gud en tiondel av allt, men glöm inte det som är allra viktigast. 43 Olycka ska drabba er fariseer, som älskar att sitta på främsta raden i gudstjänsterna, och bli hälsade med respekt på torgen! 44 Olycka ska drabba er, för ni är som omarkerade gravar, som människor trampar på utan att märka något.[10] Utan att veta om det, kommer människorna i kontakt med er ondska.” 45 ”Mästare”, sa en man i samlingen, en av de laglärda[11], ”när du talar så där förolämpar du oss också.” 46 ”Ja, olycka ska drabba er laglärda också”, sa Jesus, ”för ni ställer omöjliga krav på människorna, men gör inget för att hjälpa dem att uppfylla det ni kräver. 47 Olycka ska drabba er som reser gravmonument över profeterna som framförde Guds budskap,[12] över dessa som era förfäder mördade! 48 Ni håller med era förfäder om att det de gjorde var rätt, och ni skulle själva ha gjort detsamma. De dödade profeterna, och ni bygger gravar över dem. 49 Därför har Gud i sin vishet sagt: ’Jag ska sända dem profeter som framför mitt budskap, och andra som är mina sändebud. Några ska de döda och andra ska de förfölja.’ 50 Men därför ska också detta släkte få stå till svars för morden på alla de profeter som dödats sedan världens skapelse, 51 ända från Abel till Sakarja, han som blev mördad mellan altaret och templet.[13] Ja, jag säger er att detta släkte som inte vill tro ska ställas till svars för allt detta. 52 Olycka ska drabba er laglärda, som genom er undervisning stänger människor ute från sanningen om Gud. Ni har själva inte förstått den sanning som kan rädda er, och ni hindrar andra från att lära känna den.” 53 Fariseerna och laglärarna blev rasande, och när han gick därifrån började de överösa honom med besvärliga frågor 54 för att få honom att säga något som de kunde arrestera honom för. 

Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®
Used by permission. All rights reserved worldwide.

Lukas 11

English Standard Version



1 Now Jesus[1] was praying in a certain place, and when he finished, one of his disciples said to him, “Lord, teach us to pray, as John taught his disciples.” (Luk 5:33) 2 And he said to them, “When you pray, say: “Father, hallowed be your name. Your kingdom come. (Jes 29:23; Matt 3:2; Matt 4:17; Matt 6:9; Luk 1:49; Joh 17:6; Joh 20:17; 1 Pet 1:17; 1 Pet 3:15) 3 Give us each day our daily bread,[2] (Ords 30:8; Matt 6:34) 4 and forgive us our sins, for we ourselves forgive everyone who is indebted to us. And lead us not into temptation.” (Matt 26:41; Mark 14:38; Luk 7:48; Luk 22:40; Luk 22:46; 1 Kor 10:13) 5 And he said to them, “Which of you who has a friend will go to him at midnight and say to him, ‘Friend, lend me three loaves, 6 for a friend of mine has arrived on a journey, and I have nothing to set before him’; 7 and he will answer from within, ‘Do not bother me; the door is now shut, and my children are with me in bed. I cannot get up and give you anything’? 8 I tell you, though he will not get up and give him anything because he is his friend, yet because of his impudence[3] he will rise and give him whatever he needs. (Luk 18:1) 9 And I tell you, ask, and it will be given to you; seek, and you will find; knock, and it will be opened to you. (1 Krön 28:9; 2 Krön 15:2; Ords 8:17; Jes 55:6; Jer 29:13; Matt 7:7; Matt 18:19; Matt 21:22; Mark 11:24; Joh 14:13; Joh 15:7; Joh 15:16; Joh 16:23; Jak 1:5; Jak 1:17; 1 Joh 3:22; 1 Joh 5:14; Upp 3:20) 10 For everyone who asks receives, and the one who seeks finds, and to the one who knocks it will be opened. 11 What father among you, if his son asks for[4] a fish, will instead of a fish give him a serpent; 12 or if he asks for an egg, will give him a scorpion? 13 If you then, who are evil, know how to give good gifts to your children, how much more will the heavenly Father give the Holy Spirit to those who ask him!” (1 Mos 6:5; 1 Mos 8:21; Matt 12:34; Joh 4:10; Apg 2:38) 



14 Now he was casting out a demon that was mute. When the demon had gone out, the mute man spoke, and the people marveled. (Matt 9:32; Matt 12:22) 15 But some of them said, “He casts out demons by Beelzebul, the prince of demons,” (Matt 10:25) 16 while others, to test him, kept seeking from him a sign from heaven. (Joh 8:6) 17 But he, knowing their thoughts, said to them, “Every kingdom divided against itself is laid waste, and a divided household falls. (Matt 9:4; Matt 12:25; Mark 3:23) 18 And if Satan also is divided against himself, how will his kingdom stand? For you say that I cast out demons by Beelzebul. 19 And if I cast out demons by Beelzebul, by whom do your sons cast them out? Therefore they will be your judges. (2 Kung 2:7; Apg 19:13) 20 But if it is by the finger of God that I cast out demons, then the kingdom of God has come upon you. (2 Mos 8:19; 2 Mos 31:18; 5 Mos 9:10; Ps 8:3; Matt 19:24; Matt 21:31; Matt 21:43; Luk 17:21) 21 When a strong man, fully armed, guards his own palace, his goods are safe; 22 but when one stronger than he attacks him and overcomes him, he takes away his armor in which he trusted and divides his spoil. (Jes 49:24; Jes 53:12; Joh 16:33; Ef 6:11) 23 Whoever is not with me is against me, and whoever does not gather with me scatters. (Matt 12:30; Mark 9:40; Luk 9:50) 



24 “When the unclean spirit has gone out of a person, it passes through waterless places seeking rest, and finding none it says, ‘I will return to my house from which I came.’ (Ps 63:1; Jer 2:6; Matt 12:43) 25 And when it comes, it finds the house swept and put in order. 26 Then it goes and brings seven other spirits more evil than itself, and they enter and dwell there. And the last state of that person is worse than the first.” (Joh 5:14; 2 Pet 2:20) 



27 As he said these things, a woman in the crowd raised her voice and said to him, “Blessed is the womb that bore you, and the breasts at which you nursed!” (2 Krön 9:7; Luk 1:48; Luk 12:13) 28 But he said, “Blessed rather are those who hear the word of God and keep it!” (3 Mos 22:31; Luk 8:21; Jak 1:22; Upp 1:3; Upp 22:7) 



29 When the crowds were increasing, he began to say, “This generation is an evil generation. It seeks for a sign, but no sign will be given to it except the sign of Jonah. (Matt 12:38; Matt 12:39; Mark 8:11; Luk 11:16; Luk 12:1) 30 For as Jonah became a sign to the people of Nineveh, so will the Son of Man be to this generation. (Jon 1:17) 31 The queen of the South will rise up at the judgment with the men of this generation and condemn them, for she came from the ends of the earth to hear the wisdom of Solomon, and behold, something greater than Solomon is here. (1 Kung 10:1; 2 Krön 9:1; Jer 3:11; Hes 16:51; Matt 12:6; Rom 2:27; Heb 11:7) 32 The men of Nineveh will rise up at the judgment with this generation and condemn it, for they repented at the preaching of Jonah, and behold, something greater than Jonah is here. (Jon 1:2; Jon 3:5; Luk 11:31) 



33 “No one after lighting a lamp puts it in a cellar or under a basket, but on a stand, so that those who enter may see the light. (Matt 5:15; Mark 4:21; Luk 8:16) 34 Your eye is the lamp of your body. When your eye is healthy, your whole body is full of light, but when it is bad, your body is full of darkness. (5 Mos 15:9; Matt 6:22) 35 Therefore be careful lest the light in you be darkness. (Luk 11:34) 36 If then your whole body is full of light, having no part dark, it will be wholly bright, as when a lamp with its rays gives you light.” (Matt 5:16) 



37 While Jesus[5] was speaking, a Pharisee asked him to dine with him, so he went in and reclined at table. (Luk 7:36; Luk 14:1) 38 The Pharisee was astonished to see that he did not first wash before dinner. (Matt 15:2; Mark 7:3) 39 And the Lord said to him, “Now you Pharisees cleanse the outside of the cup and of the dish, but inside you are full of greed and wickedness. (Matt 23:25; Luk 16:14; Luk 20:47) 40 You fools! Did not he who made the outside make the inside also? (Luk 11:39; Luk 12:20) 41 But give as alms those things that are within, and behold, everything is clean for you. (Dan 4:27; Luk 12:33; Luk 16:9; Tit 1:15) 42 “But woe to you Pharisees! For you tithe mint and rue and every herb, and neglect justice and the love of God. These you ought to have done, without neglecting the others. (5 Mos 14:22; 1 Sam 15:22; Ps 33:5; Jer 5:1; Mik 6:8; Sak 7:9; Matt 23:23; Luk 18:12; 1 Joh 3:17) 43 Woe to you Pharisees! For you love the best seat in the synagogues and greetings in the marketplaces. (Matt 23:6; Mark 12:38; Luk 14:7; Luk 20:46) 44 Woe to you! For you are like unmarked graves, and people walk over them without knowing it.” (Matt 23:27) 45 One of the lawyers answered him, “Teacher, in saying these things you insult us also.” (Luk 7:30; Luk 11:46; Luk 11:52) 46 And he said, “Woe to you lawyers also! For you load people with burdens hard to bear, and you yourselves do not touch the burdens with one of your fingers. (Matt 11:28; Matt 23:4; Luk 11:45; Luk 11:52; Apg 15:10) 47 Woe to you! For you build the tombs of the prophets whom your fathers killed. (Matt 23:29) 48 So you are witnesses and you consent to the deeds of your fathers, for they killed them, and you build their tombs. (Matt 23:31; Apg 7:51; Rom 1:32) 49 Therefore also the Wisdom of God said, ‘I will send them prophets and apostles, some of whom they will kill and persecute,’ (Ords 8:12; Ords 8:22; Ords 8:30; Matt 11:19; Matt 21:35; Matt 23:34; Luk 7:35; Apg 13:1; 1 Kor 1:24; 1 Kor 1:30; 1 Kor 12:28; Kol 2:3; 1 Thess 2:15) 50 so that the blood of all the prophets, shed from the foundation of the world, may be charged against this generation, (1 Mos 42:22; 2 Krön 24:22; Hes 3:18; Matt 13:35; Upp 18:24) 51 from the blood of Abel to the blood of Zechariah, who perished between the altar and the sanctuary. Yes, I tell you, it will be required of this generation. (1 Mos 4:4; 1 Mos 4:8; 2 Mos 40:6; 2 Kung 16:14; 2 Krön 24:20; Hes 40:47; Luk 11:50; Heb 11:4; 1 Joh 3:12) 52 Woe to you lawyers! For you have taken away the key of knowledge. You did not enter yourselves, and you hindered those who were entering.” (Mal 2:7; Matt 5:20; Matt 21:31; Matt 23:13; Luk 7:30; Luk 11:45; Rom 2:20) 53 As he went away from there, the scribes and the Pharisees began to press him hard and to provoke him to speak about many things, 54 lying in wait for him, to catch him in something he might say. (Jes 29:21; Matt 22:15; Mark 3:2; Mark 12:13; Luk 20:20; Joh 8:6) 

The ESV® Bible (The Holy Bible, English Standard Version®) copyright ©2001 by Crossway Bibles, a publishing ministry of Good News Publishers. ESV® Text Edition: 2016. The ESV® text has been reproduced in cooperation with and by permission of Good News Publishers. Unauthorized reproduction of this publication is prohibited. All rights reserved.

The ESV® Bible (The Holy Bible, English Standard Version®) is adapted from the Revised Standard Version of the Bible, copyright Division of Christian Education of the National Council of the Churches of Christ in the U.S.A. All rights reserved.