Registrera dig gratis

Josua 14

Nya Levande Bibeln



1-2 Resten av det intagna landet tilldelades de återstående nio och en halv stammarna i Israel. Man beslutade om vilka områden de olika stammarna skulle ha genom att dra lott inför Herren, och Herren gjorde så att lotten föll på det sätt han önskade, medan prästen Eleasar, Josua och stamledarna övervakade lottkastningen. 3-4 Mose hade redan gett landområden åt de två och en halv stammarna på östra sidan Jordan. Josefs stam hade blivit två separata stammar, nämligen Manasses och Efraims, och leviterna fick inte något land alls, förutom städerna som de skulle bo i och de kringliggande betesmarkerna för deras boskap. 5 Delningen av landet skedde alltså helt enligt de direktiv som Mose hade fått av Herren. 6 Under ledning av Kaleb kom en delegation från Juda stam till Josua i Gilgal."Kommer du ihåg vad Herren sa till Mose om dig och mig, när vi var vid Kades-Barnea?" frågade Kaleb Josua. 7 "Då var jag fyrtio år, och Mose hade sänt oss från Kades-Barnea för att spionera på Kanaans land. Jag rapporterade vad jag ansåg vara sanning, 8 men våra bröder som var med oss skrämde folket så att de inte vågade gå in i löfteslandet. Eftersom jag hade följt Herren min Gud 9 sa Mose till mig: 'Den del av landet som du just nu varit i ska tillhöra dig och dina efterkommande för all framtid.' 10 Som du ser har Herren under de fyrtiofem år som gått och medan Israel vandrade omkring i öknen låtit mig få leva och vara frisk, och i dag är jag åttiofem år. 11 Jag är lika stark nu som jag var när Mose skickade oss ut på detta uppdrag, och jag kan fortfarande leda folket och strida lika bra som jag kunde då! 12 Ge mig nu bergsbygden, som Herren lovade mig. Du kommer väl ihåg att vi då träffade på anakiterna, som bodde där i befästa städer, men om Herren är med mig ska jag driva ut dem ur landet." 13-14 Josua välsignade då Kaleb och gav honom Hebron som arv, därför att han hade följt Herren, Israels Gud. 15 (Tidigare hade Hebron kallats Kirjat-Arba efter en stor hjälte bland anakiterna.)I landet rådde sedan fred. 

Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®
Used by permission. All rights reserved worldwide.

Josua 14

English Standard Version



1 These are the inheritances that the people of Israel received in the land of Canaan, which Eleazar the priest and Joshua the son of Nun and the heads of the fathers’ houses of the tribes of the people of Israel gave them to inherit. (4 Mos 34:17; Jos 17:4; Jos 21:1) 2 Their inheritance was by lot, just as the Lord had commanded by the hand of Moses for the nine and one-half tribes. (4 Mos 26:56; 4 Mos 33:54; 4 Mos 34:13) 3 For Moses had given an inheritance to the two and one-half tribes beyond the Jordan, but to the Levites he gave no inheritance among them. (Jos 13:8; Jos 13:33) 4 For the people of Joseph were two tribes, Manasseh and Ephraim. And no portion was given to the Levites in the land, but only cities to dwell in, with their pasturelands for their livestock and their substance. (1 Mos 48:5; 1 Krön 5:1) 5 The people of Israel did as the Lord commanded Moses; they allotted the land. (4 Mos 35:1; Jos 21:2) 



6 Then the people of Judah came to Joshua at Gilgal. And Caleb the son of Jephunneh the Kenizzite said to him, “You know what the Lord said to Moses the man of God in Kadesh-barnea concerning you and me. (4 Mos 14:24; 4 Mos 14:30; 4 Mos 32:12; 5 Mos 1:36; 5 Mos 1:38; Jos 14:13; Jos 15:17) 7 I was forty years old when Moses the servant of the Lord sent me from Kadesh-barnea to spy out the land, and I brought him word again as it was in my heart. (4 Mos 13:6; 4 Mos 13:16; 4 Mos 13:30; 4 Mos 14:6) 8 But my brothers who went up with me made the heart of the people melt; yet I wholly followed the Lord my God. (4 Mos 13:31; 5 Mos 1:28) 9 And Moses swore on that day, saying, ‘Surely the land on which your foot has trodden shall be an inheritance for you and your children forever, because you have wholly followed the Lord my God.’ (4 Mos 14:24; 5 Mos 1:36; Jos 1:3) 10 And now, behold, the Lord has kept me alive, just as he said, these forty-five years since the time that the Lord spoke this word to Moses, while Israel walked in the wilderness. And now, behold, I am this day eighty-five years old. (4 Mos 14:30; Jos 14:7) 11 I am still as strong today as I was in the day that Moses sent me; my strength now is as my strength was then, for war and for going and coming. (5 Mos 31:2; 5 Mos 34:7) 12 So now give me this hill country of which the Lord spoke on that day, for you heard on that day how the Anakim were there, with great fortified cities. It may be that the Lord will be with me, and I shall drive them out just as the Lord said.” (4 Mos 13:28; 4 Mos 13:33) 13 Then Joshua blessed him, and he gave Hebron to Caleb the son of Jephunneh for an inheritance. (Jos 10:36; Jos 15:13; Jos 21:11; Jos 22:6; Dom 1:20; 1 Krön 6:55) 14 Therefore Hebron became the inheritance of Caleb the son of Jephunneh the Kenizzite to this day, because he wholly followed the Lord, the God of Israel. (Jos 14:8) 15 Now the name of Hebron formerly was Kiriath-arba.[1] (Arba[2] was the greatest man among the Anakim.) And the land had rest from war. (1 Mos 23:2; 1 Mos 35:27; Jos 10:36; Jos 11:23; Jos 14:13; Dom 1:10) 

The ESV® Bible (The Holy Bible, English Standard Version®) copyright ©2001 by Crossway Bibles, a publishing ministry of Good News Publishers. ESV® Text Edition: 2016. The ESV® text has been reproduced in cooperation with and by permission of Good News Publishers. Unauthorized reproduction of this publication is prohibited. All rights reserved.

The ESV® Bible (The Holy Bible, English Standard Version®) is adapted from the Revised Standard Version of the Bible, copyright Division of Christian Education of the National Council of the Churches of Christ in the U.S.A. All rights reserved.