1När kung Jabin i Hasor fick höra vad som hade hänt skickade han ett meddelande med en kallelse till kung Jobab i Madon, kungarna i Simron och Aksaf,2och till kungarna i de norra bergsbygderna, i Araba, söder om Kinarot, och vidare till kungarna på låglandet och kungarna i Dors bergstrakter västerut.3Han meddelade också kananeerna, både österut och västerut, amoreerna, hetiterna, perisseerna, jebuseerna i bergsbygden och hiveerna nedanför Hermon i Mispalandet.4Alla svarade på kallelsen genom att mobilisera sina arméer, och de slog sig samman för att krossa Israel. Deras stora gemensamma armé, med en lång rad hästar och vagnar, fyllde hela området vid Meroms källor så långt man kunde se,5där de hade slagit läger vid källorna.6"Du ska inte vara rädd för dem", sa Herren till Josua. "I morgon vid den här tiden kommer de att vara döda allesammans! Skär av hälsenorna på deras hästar och bränn upp deras vagnar!"7Josua och hans folk anföll dem plötsligt där vid Meroms källor.8Herren överlämnade hela den stora armén i israeliternas hand och de förföljde den ända bort till Stora Sidon, till en plats som kallades Misrefot-Maim, och vidare till Mispadalen, tills det inte fanns en enda överlevande kvar.9Josua och hans män gjorde som Herren gett befallning om; de skar av hälsenorna på hästarna och brände upp alla vagnar.10På vägen tillbaka intog Josua Hasor och dödade dess kung. (Hasor hade en gång varit huvudstad för alla de nämnda rikena.)11Alla i staden dödades, och hela staden sattes i brand.12Josua intog därefter alla de övriga kungastäderna och dödade alla deras invånare, precis som Mose långt tidigare hade gett befallning om.13Men Josua brände inte upp någon av de städer som låg på höjderna, förutom Hasor.14Boskapen och allt som kunde tas som byte från dessa städer fick israeliterna behålla, men allt folket dödades.15Herren hade nämligen talat om för sin tjänare Mose att de skulle göra så, och Mose hade vidarebefordrat denna befallning till Josua, som gjorde precis det han blivit tillsagd att göra. Han var mycket noga med att följa alla de föreskrifter som Herren hade gett Mose.
Hela landet under Israels kontroll
16Josua intog alltså hela landet, bergsbygden, Negev och hela landet Gosen, låglandet och hedmarken och även Israels bergsbygd och dess lågland.17Israels område sträckte sig nu hela vägen från berget Halak, som höjer sig mot Seir, ända till Baal-Gad i Libanondalen nedanför berget Hermon. Josua dödade alla kungarna i dessa områden.18Under en lång tid krigade Josua mot alla dessa kungar.19Inget folk fick något fredsfördrag med undantag av hiveerna i Gibeon. Alla de övriga utrotades.20Herren fick nämligen de fientliga kungarna att vilja strida mot Israel i stället för att be det om fred, och därför blev de dödade, precis som Herren hade sagt till Mose.21Under denna tid utrotade Josua alla anakiterna, som bodde i bergsbygderna vid Hebron, Debir, Anab, i hela Juda bergsbygd och i hela Israels bergsbygd. Han dödade dem alla och utplånade deras städer.22Ingen av dem blev kvar i Israels barns land, med undantag för några som fortfarande fanns kvar i Gasa, Gat och Asdod.23Josua intog alltså hela landet, precis som Herren hade sagt till Mose, och han gav det åt Israels barn som arv, och det delades mellan stammarna. Efter alla dessa krig fick landet äntligen fred.
Josua 11
English Standard Version
Conquests in Northern Canaan
1When Jabin, king of Hazor, heard of this, he sent to Jobab king of Madon, and to the king of Shimron, and to the king of Achshaph, (Jos 10:3)2and to the kings who were in the northern hill country, and in the Arabah south of Chinneroth, and in the lowland, and in Naphoth-dor on the west, (4 Mos 34:11; 5 Mos 1:1; Jos 3:16; Jos 12:3; Jos 12:23; Jos 13:27; Jos 17:11; Jos 19:35; Dom 1:27)3to the Canaanites in the east and the west, the Amorites, the Hittites, the Perizzites, and the Jebusites in the hill country, and the Hivites under Hermon in the land of Mizpah. (1 Mos 31:49; 5 Mos 3:8; Jos 11:8; Jos 15:63; Dom 3:3)4And they came out with all their troops, a great horde, in number like the sand that is on the seashore, with very many horses and chariots. (1 Mos 22:17; 1 Mos 32:12; Dom 7:12; 1 Sam 13:5)5And all these kings joined their forces and came and encamped together at the waters of Merom to fight against Israel.6And the Lord said to Joshua, “Do not be afraid of them, for tomorrow at this time I will give over all of them, slain, to Israel. You shall hamstring their horses and burn their chariots with fire.” (1 Mos 49:6; 5 Mos 20:1; Jos 10:8; Jos 11:9; Jos 17:16; Dom 1:19; Dom 4:3; 2 Sam 8:4; 1 Krön 18:4)7So Joshua and all his warriors came suddenly against them by the waters of Merom and fell upon them. (Jos 10:9)8And the Lord gave them into the hand of Israel, who struck them and chased them as far as Great Sidon and Misrephoth-maim, and eastward as far as the Valley of Mizpeh. And they struck them until he left none remaining. (Jos 11:3; Jos 13:6; Jos 19:28)9And Joshua did to them just as the Lord said to him: he hamstrung their horses and burned their chariots with fire. (Jos 11:6)10And Joshua turned back at that time and captured Hazor and struck its king with the sword, for Hazor formerly was the head of all those kingdoms. (Dom 4:2)11And they struck with the sword all who were in it, devoting them to destruction;[1] there was none left that breathed. And he burned Hazor with fire. (Jos 10:40)12And all the cities of those kings, and all their kings, Joshua captured, and struck them with the edge of the sword, devoting them to destruction, just as Moses the servant of the Lord had commanded. (5 Mos 20:16)13But none of the cities that stood on mounds did Israel burn, except Hazor alone; that Joshua burned.14And all the spoil of these cities and the livestock, the people of Israel took for their plunder. But every person they struck with the edge of the sword until they had destroyed them, and they did not leave any who breathed.15Just as the Lord had commanded Moses his servant, so Moses commanded Joshua, and so Joshua did. He left nothing undone of all that the Lord had commanded Moses. (2 Mos 34:11; 5 Mos 7:2; Jos 1:7)16So Joshua took all that land, the hill country and all the Negeb and all the land of Goshen and the lowland and the Arabah and the hill country of Israel and its lowland (Jos 10:41; Jos 11:2; Jos 11:21; Jos 12:8; Jos 15:51)17from Mount Halak, which rises toward Seir, as far as Baal-gad in the Valley of Lebanon below Mount Hermon. And he captured all their kings and struck them and put them to death. (5 Mos 7:24; Jos 11:3; Jos 12:7; Jos 13:5)18Joshua made war a long time with all those kings. (Jos 14:7; Jos 14:10)19There was not a city that made peace with the people of Israel except the Hivites, the inhabitants of Gibeon. They took them all in battle. (Jos 9:3; Jos 9:7)20For it was the Lord’s doing to harden their hearts that they should come against Israel in battle, in order that they should be devoted to destruction and should receive no mercy but be destroyed, just as the Lord commanded Moses. (2 Mos 4:21; 5 Mos 20:16)21And Joshua came at that time and cut off the Anakim from the hill country, from Hebron, from Debir, from Anab, and from all the hill country of Judah, and from all the hill country of Israel. Joshua devoted them to destruction with their cities. (4 Mos 13:22; 5 Mos 1:28; Jos 15:13)22There was none of the Anakim left in the land of the people of Israel. Only in Gaza, in Gath, and in Ashdod did some remain. (1 Sam 17:4)23So Joshua took the whole land, according to all that the Lord had spoken to Moses. And Joshua gave it for an inheritance to Israel according to their tribal allotments. And the land had rest from war. (4 Mos 26:52; 4 Mos 34:2; Jos 12:7; Jos 18:10)