1Tidigt på söndagsmorgonen, dagen efter vilodagen, medan det fortfarande var mörkt, kom Maria från Magdala till graven och upptäckte att stenen var bortrullad från ingången.2Hon sprang då genast därifrån och letade reda på Simon Petrus och den efterföljare som Jesus älskade[1] och sa: ”De har flyttat bort Herren Jesus från graven, och vi vet inte var de har lagt honom.”3-4Petrus och den andre efterföljaren sprang då iväg båda två till graven för att se efter. Men den andre efterföljaren sprang fortare än Petrus och kom dit först.5Han böjde sig ner och tittade in i graven och såg linnesvepningen ligga där, men han gick inte in.6Sedan kom Simon Petrus, och han gick in i graven. Han såg också linnesvepningen som låg där,7och dessutom den duk som hade täckt Jesus huvud. Den var hoprullad och låg för sig.8Då gick också den andre efterföljaren in, han som hade kommit först till graven. Och han såg och trodde,9för innan dess hade de inte förstått att Gud förutsagt i Skriften[2] att Jesus måste dö och bli levande igen.
Jesus visar sig för Maria från Magdala
10De båda efterföljarna gick sedan hem till sig.11Men Maria stod och grät utanför graven, och medan hon grät lutade hon sig in.12Då fick hon se två vitklädda änglar sitta där Jesus kropp hade legat, en vid huvudändan och en vid fotändan.13Och änglarna frågade henne: ”Varför gråter du?”Hon svarade: ”De har flyttat bort min Herre, och nu jag vet inte var de har lagt honom.”14När hon hade sagt detta, såg hon sig om och fick se att någon stod där. Men att det var Jesus märkte hon inte.15Jesus frågade henne: ”Varför gråter du? Vem letar du efter?” Men hon trodde att det var trädgårdsmästaren och därför svarade hon: ”Om det är du som har burit bort honom, så tala om för mig var du har lagt honom, så att jag kan hämta honom.”16Då sa Jesus till henne: ”Maria.” Och genast vände hon sig mot honom och utbrast: ”Rabbouni!” (det är arameiska[3] och betyder mästare).17Men Jesus sa: ”Håll inte fast vid mig, för jag har ännu inte återvänt till min Far i himlen. Men gå till mina bröder och säg till dem att jag ska återvända till min Far och er Far, min Gud och er Gud.”18Maria från Magdala gick då till Jesus efterföljare och talade om för dem att hon hade sett Herren Jesus, och hon berättade vad han hade sagt.
Jesus visar sig för sina efterföljare
19Detta hände på söndagen, den första dagen i veckan, och samma kväll samlades Jesus efterföljare bakom låsta dörrar av rädsla för de judiska ledarna. Då stod plötsligt Jesus mitt ibland dem och sa till dem: ”Frid åt er alla!”20Sedan visade han dem sina händer och sin sida. Och efterföljarnas glädje visste inga gränser när de fick se Herren Jesus.21Jesus sa till dem igen: ”Frid åt er alla. På samma sätt som min Far i himlen har sänt mig, sänder jag nu er.”22Sedan andades han på dem och sa: ”Ta emot Guds heliga Ande.[4]23Jag ger er i uppdrag att tala om för människor att Gud har förlåtit deras synder, men också att tala om när de inte har fått förlåtelse.[5]”
Jesus visar sig för Tomas
24En av Jesus närmaste efterföljare, Tomas, som kallades Tvillingen, hade inte varit med de andra när Jesus kom.25De andra efterföljarna sa till honom: ”Vi har sett Herren Jesus.” Men Tomas svarade: ”Om jag inte får se hålen efter spikarna i hans händer och får ta på såren med mina fingrar, och om jag inte får röra vid såret i hans sida med mina händer, så kan jag inte tro.”26Nästa söndag[6] var hans efterföljare samlade igen, och då var Tomas tillsammans med dem. Och trots att dörrarna var låsta, stod då Jesus plötsligt mitt ibland dem och sa: ”Frid åt er alla!”27Sedan sa han till Tomas: ”Här är mina händer. Ta på mina sår med dina fingrar. Se, här är min sida. Rör vid såret med dina händer. Tvivla nu inte längre, utan tro!”28Då utbrast Tomas: ”Min Herre och min Gud.”29Men Jesus sa till honom: ”Du tror därför att du har sett mig. Lyckliga är de som inte har sett mig men ändå tror.”
Bokens syfte
30Jesus efterföljare såg honom göra många andra under, förutom dem som är nedtecknade i den här boken.31Men dessa är nerskrivna för att ni ska tro att Jesus är Messias, den utlovade kungen och Guds Son, och för att ni ska få liv i gemenskap med honom genom att tro på honom.
Johannes 20
English Standard Version
The Resurrection
1Now on the first day of the week Mary Magdalene came to the tomb early, while it was still dark, and saw that the stone had been taken away from the tomb. (Matt 27:60; Matt 27:66; Matt 28:1; Matt 28:2; Mark 15:46; Mark 16:1; Mark 16:3; Luk 24:1; Luk 24:2)2So she ran and went to Simon Peter and the other disciple, the one whom Jesus loved, and said to them, “They have taken the Lord out of the tomb, and we do not know where they have laid him.” (Joh 13:23; Joh 20:13)3So Peter went out with the other disciple, and they were going toward the tomb. (Luk 24:12)4Both of them were running together, but the other disciple outran Peter and reached the tomb first.5And stooping to look in, he saw the linen cloths lying there, but he did not go in. (Joh 19:40)6Then Simon Peter came, following him, and went into the tomb. He saw the linen cloths lying there,7and the face cloth, which had been on Jesus’[1] head, not lying with the linen cloths but folded up in a place by itself. (Joh 11:44)8Then the other disciple, who had reached the tomb first, also went in, and he saw and believed; (Joh 20:4)9for as yet they did not understand the Scripture, that he must rise from the dead. (Ps 16:10; Matt 22:29; Luk 24:46; Apg 2:25; Apg 13:34; Apg 17:3; 1 Kor 15:4)10Then the disciples went back to their homes.
Jesus Appears to Mary Magdalene
11But Mary stood weeping outside the tomb, and as she wept she stooped to look into the tomb.12And she saw two angels in white, sitting where the body of Jesus had lain, one at the head and one at the feet. (Mark 16:5; Luk 24:4)13They said to her, “Woman, why are you weeping?” She said to them, “They have taken away my Lord, and I do not know where they have laid him.” (Joh 2:4; Joh 20:2; Joh 20:15)14Having said this, she turned around and saw Jesus standing, but she did not know that it was Jesus. (Matt 28:9; Mark 16:9; Luk 24:16; Luk 24:31; Joh 21:4)15Jesus said to her, “Woman, why are you weeping? Whom are you seeking?” Supposing him to be the gardener, she said to him, “Sir, if you have carried him away, tell me where you have laid him, and I will take him away.” (Joh 1:38; Joh 18:4; Joh 18:7; Joh 19:41; Joh 20:13)16Jesus said to her, “Mary.” She turned and said to him in Aramaic,[2] “Rabboni!” (which means Teacher). (Joh 1:38)17Jesus said to her, “Do not cling to me, for I have not yet ascended to the Father; but go to my brothers and say to them, ‘I am ascending to my Father and your Father, to my God and your God.’” (Matt 27:46; Matt 28:10; Mark 16:19; Joh 14:12; 1 Kor 3:23; Ef 1:17; Upp 3:2; Upp 3:12)18Mary Magdalene went and announced to the disciples, “I have seen the Lord”—and that he had said these things to her. (Matt 28:10; Mark 16:10; Luk 24:10; Luk 24:22)
Jesus Appears to the Disciples
19On the evening of that day, the first day of the week, the doors being locked where the disciples were for fear of the Jews,[3] Jesus came and stood among them and said to them, “Peace be with you.” (Luk 24:33; Luk 24:36; Joh 7:13; Joh 14:27; Joh 20:26; 1 Kor 15:5)20When he had said this, he showed them his hands and his side. Then the disciples were glad when they saw the Lord. (Luk 24:40; Joh 16:22)21Jesus said to them again, “Peace be with you. As the Father has sent me, even so I am sending you.” (Joh 3:17; Joh 13:20; Joh 17:18; Apg 1:2)22And when he had said this, he breathed on them and said to them, “Receive the Holy Spirit. (1 Mos 2:7; Joh 7:39; Apg 2:4)23If you forgive the sins of any, they are forgiven them; if you withhold forgiveness from any, it is withheld.” (Matt 16:19; Matt 18:18; 1 Kor 5:4)
Jesus and Thomas
24Now Thomas, one of the twelve, called the Twin,[4] was not with them when Jesus came. (Joh 11:16)25So the other disciples told him, “We have seen the Lord.” But he said to them, “Unless I see in his hands the mark of the nails, and place my finger into the mark of the nails, and place my hand into his side, I will never believe.” (Ps 22:16; Joh 20:20)26Eight days later, his disciples were inside again, and Thomas was with them. Although the doors were locked, Jesus came and stood among them and said, “Peace be with you.” (Joh 20:19)27Then he said to Thomas, “Put your finger here, and see my hands; and put out your hand, and place it in my side. Do not disbelieve, but believe.” (Luk 24:39; Joh 20:20; 1 Joh 1:1)28Thomas answered him, “My Lord and my God!” (Joh 1:1; Joh 1:49)29Jesus said to him, “Have you believed because you have seen me? Blessed are those who have not seen and yet have believed.” (2 Kor 5:7; 1 Pet 1:8)