1-2Hör på mig, alla ni som hoppas på hjälp och som söker Herren! Tänk på den klippa ni blev uthuggna ur! Ja, tänk på era förfäder Abraham och Sara, som ni härstammar från. Ni bekymrar er för att ni är så små och så få, men Abraham var bara en, när jag kallade honom. När jag välsignade honom, blev han stamfar till ett stort folk.3Så ska Herren välsigna Israel igen och göra dess öknar blomstrande. Dess öde vildmark ska bli lika vacker som Edens trädgård. Fröjd och glädje, tacksägelse och lovsång ska fylla landet.4Lyssna, mitt folk, lyssna Israel, för jag ska se till att rätten segrar.5Min nåd och min rättvisa kommer snart. Din frälsning är på väg. Jag ska härska över folken. De ska vänta på mig och längta efter mig.6Se mot himlen och ge akt på jorden. Skyarna ska försvinna som rök, jorden ska nötas ut som gamla kläder och dess invånare ska dö som flugor. Men min frälsning ska vara i evighet. Min rättfärdighet ska aldrig svika.7Hör på mig, ni som kan skilja på rätt och orätt och som gömmer min lag i era hjärtan! Var inte rädda för människors förakt och förtal.8De ska försvinna som malätna kläder och maskäten ull. Men min rättvisa och barmhärtighet ska vara för evigt, och min frälsning från generation till generation.9Vakna upp, Herre! Res dig och kläd dig med makt! Vakna upp och var som under de dagar när du slog Egypten, Nilens drake!10Är du inte densamme i dag, den mäktige Guden som torkade ut havet och gjorde en väg genom det för det folk som du befriat?11Den tid kommer, när de som Gud befriat ska komma hem igen. Sjungande av glädje och lycka ska de komma till Jerusalem, och sorg och bedrövelse ska vara borta för alltid.12Ja, jag är den som tröstar er och ger er all denna glädje. Vad har ni då för anledning att vara rädda för vanliga, dödliga människor, som vissnar bort och försvinner som gräset?13Och ändå fruktar ni inte Gud, er Skapare. Ni har glömt bort honom, han som strödde ut alla stjärnorna över himlen och som skapade jorden. Ska ni leva i ständig fruktan för människors förtryck och varje dag våndas under deras vrede?14Snart, ja mycket snart, ska ni slavar bli befriade. Fängelse, svält och död ska inte bli ert öde.15Jag är Herren, er Gud, härskarornas Gud, som gjorde en torr väg för er rakt genom havet, mellan de rytande vågorna.16Jag har lagt mina ord i er mun och bevarat er trygga i min hand. Jag placerade stjärnorna där de skulle vara, och jag formade jorden. Jag är den som säger till Israel: "Du tillhör mig!"17Vakna upp, vakna upp, Jerusalem! Du har druckit tillräckligt av Herrens vrede. Du har tömt skräckens och förtryckets bägare i botten.18Inte en enda av dina söner är kvar i livet för att hjälpa dig eller ge dig råd hur du ska handla.19Dubbel olycka har blivit ditt öde, förödelse och undergång, hungersnöd och svärd. Vem finns kvar som kan visa medlidande? Vem finns kvar som kan trösta dig?20Dina söner har dukat under och ligger på gatorna, som villebråd fångat i nät. Herren har gjutit ut sin vrede och tillrättavisat dem.21Men hör nu här, ni som är plågade och har så många svårigheter, ni som är som i dvala, fast ni inte är berusade av vin.22Detta är vad Herren säger, Herren, er Gud, som har omsorg om sitt folk: "Jag tar bort denna fruktansvärda bägare från dig. Du ska inte längre behöva dricka min vrede.23Men jag ska i stället sätta den bägaren i händerna på dem som plågade dig och trampade ner dig i gruset."
Jesaja 51
English Standard Version
The Lord’s Comfort for Zion
1“Listen to me, you who pursue righteousness, you who seek the Lord: look to the rock from which you were hewn, and to the quarry from which you were dug. (Jes 51:7)2Look to Abraham your father and to Sarah who bore you; for he was but one when I called him, that I might bless him and multiply him. (Hes 33:24)3For the Lord comforts Zion; he comforts all her waste places and makes her wilderness like Eden, her desert like the garden of the Lord; joy and gladness will be found in her, thanksgiving and the voice of song. (1 Mos 2:8; 1 Mos 13:10; Jes 35:10; Jes 40:1; Jes 52:9; Hes 28:13; Hes 31:9; Joel 2:3)4“Give attention to me, my people, and give ear to me, my nation; for a law[1] will go out from me, and I will set my justice for a light to the peoples. (Ps 78:1; Jes 2:3)5My righteousness draws near, my salvation has gone out, and my arms will judge the peoples; the coastlands hope for me, and for my arm they wait. (Jes 11:11; Jes 46:13)6Lift up your eyes to the heavens, and look at the earth beneath; for the heavens vanish like smoke, the earth will wear out like a garment, and they who dwell in it will die in like manner;[2] but my salvation will be forever, and my righteousness will never be dismayed. (Ps 102:26; Ps 102:27; Jes 40:26; Matt 24:25; 2 Pet 3:10; Upp 21:1)7“Listen to me, you who know righteousness, the people in whose heart is my law; fear not the reproach of man, nor be dismayed at their revilings. (Ps 37:31; Jes 41:14; Jes 51:1; Matt 10:28)8For the moth will eat them up like a garment, and the worm will eat them like wool, but my righteousness will be forever, and my salvation to all generations.” (Jes 50:9; Jes 51:6)9Awake, awake, put on strength, O arm of the Lord; awake, as in days of old, the generations of long ago. Was it not you who cut Rahab in pieces, who pierced the dragon? (Ps 44:1; Ps 74:13; Ps 93:1; Jes 27:1; Jes 30:7; Jes 40:10; Jes 51:17; Jes 52:1; Jes 52:10; Jes 53:1; Hes 29:3; Luk 1:51)10Was it not you who dried up the sea, the waters of the great deep, who made the depths of the sea a way for the redeemed to pass over? (2 Mos 14:21; Ps 106:9; Jes 43:16)11And the ransomed of the Lord shall return and come to Zion with singing; everlasting joy shall be upon their heads; they shall obtain gladness and joy, and sorrow and sighing shall flee away. (Jes 35:10)12“I, I am he who comforts you; who are you that you are afraid of man who dies, of the son of man who is made like grass, (Ps 118:6; Jes 40:1; Jes 40:6; Jes 66:13)13and have forgotten the Lord, your Maker, who stretched out the heavens and laid the foundations of the earth, and you fear continually all the day because of the wrath of the oppressor, when he sets himself to destroy? And where is the wrath of the oppressor? (Jes 14:4; Jes 40:22; Jes 48:13)14He who is bowed down shall speedily be released; he shall not die and go down to the pit, neither shall his bread be lacking. (Jes 45:13; Sak 9:11)15I am the Lord your God, who stirs up the sea so that its waves roar— the Lord of hosts is his name. (Jer 31:35)16And I have put my words in your mouth and covered you in the shadow of my hand, establishing[3] the heavens and laying the foundations of the earth, and saying to Zion, ‘You are my people.’” (Jes 40:22; Jes 48:13; Jes 49:2; Jes 50:4; Jes 59:21)17Wake yourself, wake yourself, stand up, O Jerusalem, you who have drunk from the hand of the Lord the cup of his wrath, who have drunk to the dregs the bowl, the cup of staggering. (Job 21:20; Ps 60:3; Jes 51:9; Jes 52:1; Jer 25:15; Sak 12:2; Matt 20:22; Matt 26:39; Matt 26:42; Mark 10:38; Mark 14:36; Luk 22:42; Joh 18:11)18There is none to guide her among all the sons she has borne; there is none to take her by the hand among all the sons she has brought up. (Ps 74:9; Jer 5:31)19These two things have happened to you— who will console you?— devastation and destruction, famine and sword; who will comfort you?[4] (Jes 47:9)20Your sons have fainted; they lie at the head of every street like an antelope in a net; they are full of the wrath of the Lord, the rebuke of your God. (5 Mos 14:5; Ps 141:10; Klag 2:11)21Therefore hear this, you who are afflicted, who are drunk, but not with wine: (Jes 54:11)22Thus says your Lord, the Lord, your God who pleads the cause of his people: “Behold, I have taken from your hand the cup of staggering; the bowl of my wrath you shall drink no more; (Jes 49:25; Jes 51:17; Jer 50:34)23and I will put it into the hand of your tormentors, who have said to you, ‘Bow down, that we may pass over’; and you have made your back like the ground and like the street for them to pass over.” (Jes 47:6; Jes 52:2; Jer 25:17; Jer 25:26; Jer 25:28)