Jeremia 52

Nya Levande Bibeln

1 Sidkia var tjugoett år gammal när han blev kung, och han regerade i Jerusalem i elva år. Hans mor hette Hamital och var dotter till Jeremia från Libna.2 Sidkia var en ogudaktig kung, alldeles som Jojakim hade varit.3 Det var på grund av Herrens vrede, som allt detta som hittills beskrivits drabbade Jerusalem och Juda, och som gjorde att Herren till sist måste fördriva dem från sin närhet. Sidkia satte sig alltså upp emot Babylon.4 I Sidkias nionde regeringsår, på den tionde dagen i tionde månaden, kom Nebukadnessar, kungen av Babylon, med hela sin armé mot Jerusalem, byggde belägringsvallar omkring staden5 och belägrade den i två år.6 På den nionde dagen i den fjärde månaden, när hungersnöden i staden var mycket stor och all mat i det närmaste slut,7 bröt fienden igenom muren, och Sidkia och alla soldaterna flydde under natten. De lämnade staden genom porten mellan de två murarna i närheten av kungens trädgård, trots att staden var omringad, och flydde över fälten mot Hedmarken till.8 Men de kaldeiska soldaterna förföljde dem och fick tag i kung Sidkia i närheten av Jeriko. Hela hans armé hade skingrats.9 De förde honom till kungen i Babylon, som uppehöll sig i staden Ribla i kungariket Hamat, där han blev ställd inför rätta.10 Kungen lät Sidkia se på när hans söner och furstar blev dödade.11 Sedan stack man ut ögonen på honom och förde honom fängslad till Babylon, där han fick tillbringa resten av sitt liv som fånge.12 På den tionde dagen i den femte månaden av den babyloniske kungen Nebukadnessars nittonde regeringsår, kom Nebusaradan, befälhavaren för livvakten, till Jerusalem13 och brände ner templet, palatset och alla större hus14 och satte de kaldeiska trupperna i arbete med att riva ner stadsmurarna.15 Som fångar till Babylon tog han sedan med sig några av de fattigaste och dem som hade övergett Sidkia och kommit över till den babyloniska armén. Han tog också med de hantverkare som fanns kvar.16 Men många av de fattigaste lämnade han kvar att arbeta i vingårdarna och på fälten.17 Babylonierna högg ner de båda kopparpelare som stod vid ingången till templet och slog också sönder kopparfatet och ställningen det var placerat på och tog med sig detta till Babylon.18 De tog också med sig askkärlen, kittlarna och askskovlarna som användes vid altaret, ljussaxarna, skedarna, kärlen och all annan utrustning från templet.19 De tog också fyrfaten och ljusstakarna av guld och silver och alla bägare.20 De två stora pelarna, kopparfatet och de tolv tjurarna under det var så tunga att det inte gick att väga dem eller ens uppskatta deras vikt. Allt detta hade tillverkats på kung Salomos tid.21 Pelarna var åtta meter höga, fem och en halv meter i omkrets och ihåliga med tio centimeter tjocka väggar.22 Pelarnas huvuden var över två meter höga och hade ornament i form av granatäpplen.23 Det fanns nittiosex granatäpplen på varje sida, och ytterligare ett hundratal i ett nätverk runt om.24-25 Befälhavaren för vakten tog som fångar med sig översteprästen Seraja och hans assistent Sefanja, tre av tempelvakterna, en av armébefälhavarna, sju av kungens speciella rådgivare, som man träffade på i staden, och sekreteraren åt den befälhavare som hade ansvar för rekryteringen till den judiska armén. Dessutom tog han med sig ytterligare sextio betydelsefulla män som gömt sig i staden.26 De fördes till kungen i Babylon, som befann sig i Ribla,27 och där blev de alla avrättade. Det var så det gick till när Juda landsförvisades.28 Under kung Nebukadnessars sjunde regeringsår fördes 3.023 män som fångar till Babylon.29 Elva år senare tog han ytterligare 832 fångar,30 och fem år därefter sände han Nebusaradan, befälhavaren för vakten, att hämta ytterligare 745 män. Sammanlagt blev detta 4.600 män.31 Den tjugofemte dagen i tolfte månaden under det trettiosjunde året av kung Jojakins fångenskap i Babylon, när Evil-Merodak var kung där, blev Jojakin frigiven ur fängelset.32 Kungen var mycket vänlig mot honom och gav honom den främsta platsen bland alla de kungar som var hos honom i Babylon.33 Han fick lägga av fångdräkten och äta vid kungens bord under resten av sitt liv.34 Han fick också regelbundet ett underhåll ända fram till sin död.

Jeremia 52

English Standard Version

1 Zedekiah was twenty-one years old when he became king, and he reigned eleven years in Jerusalem. His mother’s name was Hamutal the daughter of Jeremiah of Libnah. (2 Kung 24:18)2 And he did what was evil in the sight of the Lord, according to all that Jehoiakim had done. (2 Kung 23:37; Jer 22:13)3 For because of the anger of the Lord it came to the point in Jerusalem and Judah that he cast them out from his presence. And Zedekiah rebelled against the king of Babylon.4 And in the ninth year of his reign, in the tenth month, on the tenth day of the month, Nebuchadnezzar king of Babylon came with all his army against Jerusalem, and laid siege to it. And they built siegeworks all around it. (Jer 39:1)5 So the city was besieged till the eleventh year of King Zedekiah.6 On the ninth day of the fourth month the famine was so severe in the city that there was no food for the people of the land.7 Then a breach was made in the city, and all the men of war fled and went out from the city by night by the way of a gate between the two walls, by the king’s garden, and the Chaldeans were around the city. And they went in the direction of the Arabah.8 But the army of the Chaldeans pursued the king and overtook Zedekiah in the plains of Jericho, and all his army was scattered from him.9 Then they captured the king and brought him up to the king of Babylon at Riblah in the land of Hamath, and he passed sentence on him.10 The king of Babylon slaughtered the sons of Zedekiah before his eyes, and also slaughtered all the officials of Judah at Riblah. (Jer 52:26)11 He put out the eyes of Zedekiah, and bound him in chains, and the king of Babylon took him to Babylon, and put him in prison till the day of his death. (Hes 12:13)12 In the fifth month, on the tenth day of the month—that was the nineteenth year of King Nebuchadnezzar, king of Babylon—Nebuzaradan the captain of the bodyguard, who served the king of Babylon, entered Jerusalem. (2 Kung 25:8; Jer 1:3; Jer 40:10; Jer 52:29)13 And he burned the house of the Lord, and the king’s house and all the houses of Jerusalem; every great house he burned down.14 And all the army of the Chaldeans, who were with the captain of the guard, broke down all the walls around Jerusalem.15 And Nebuzaradan the captain of the guard carried away captive some of the poorest of the people and the rest of the people who were left in the city and the deserters who had deserted to the king of Babylon, together with the rest of the artisans. (Jer 37:13)16 But Nebuzaradan the captain of the guard left some of the poorest of the land to be vinedressers and plowmen.17 And the pillars of bronze that were in the house of the Lord, and the stands and the bronze sea that were in the house of the Lord, the Chaldeans broke in pieces, and carried all the bronze to Babylon. (2 Krön 4:2; 2 Krön 4:10; 2 Krön 4:12; Jer 27:19; Jer 27:22)18 And they took away the pots and the shovels and the snuffers and the basins and the dishes for incense and all the vessels of bronze used in the temple service; (2 Kung 25:14)19 also the small bowls and the fire pans and the basins and the pots and the lampstands and the dishes for incense and the bowls for drink offerings. What was of gold the captain of the guard took away as gold, and what was of silver, as silver. (2 Mos 25:29; 2 Mos 37:16; 1 Kung 7:49; 1 Kung 7:50; 2 Kung 25:15)20 As for the two pillars, the one sea, the twelve bronze bulls that were under the sea,[1] and the stands, which Solomon the king had made for the house of the Lord, the bronze of all these things was beyond weight. (1 Kung 7:25; 1 Kung 7:44)21 As for the pillars, the height of the one pillar was eighteen cubits,[2] its circumference was twelve cubits, and its thickness was four fingers, and it was hollow. (1 Kung 7:15)22 On it was a capital of bronze. The height of the one capital was five cubits. A network and pomegranates, all of bronze, were around the capital. And the second pillar had the same, with pomegranates. (1 Kung 7:16; 2 Kung 25:17)23 There were ninety-six pomegranates on the sides; all the pomegranates were a hundred upon the network all around.24 And the captain of the guard took Seraiah the chief priest, and Zephaniah the second priest and the three keepers of the threshold; (1 Krön 6:14; Jer 29:25)25 and from the city he took an officer who had been in command of the men of war, and seven men of the king’s council, who were found in the city; and the secretary of the commander of the army, who mustered the people of the land; and sixty men of the people of the land, who were found in the midst of the city. (Est 1:14)26 And Nebuzaradan the captain of the guard took them and brought them to the king of Babylon at Riblah. (Jer 52:9)27 And the king of Babylon struck them down and put them to death at Riblah in the land of Hamath. So Judah was taken into exile out of its land. (Jer 52:26)28 This is the number of the people whom Nebuchadnezzar carried away captive: in the seventh year, 3,023 Judeans; (2 Kung 24:12; 2 Kung 24:14)29 in the eighteenth year of Nebuchadnezzar he carried away captive from Jerusalem 832 persons; (Jer 52:12)30 in the twenty-third year of Nebuchadnezzar, Nebuzaradan the captain of the guard carried away captive of the Judeans 745 persons; all the persons were 4,600.31 And in the thirty-seventh year of the exile of Jehoiachin king of Judah, in the twelfth month, on the twenty-fifth day of the month, Evil-merodach king of Babylon, in the year that he began to reign, graciously freed[3] Jehoiachin king of Judah and brought him out of prison. (2 Kung 25:27; Jer 22:24; Jer 37:1)32 And he spoke kindly to him and gave him a seat above the seats of the kings who were with him in Babylon. (Jer 27:3)33 So Jehoiachin put off his prison garments. And every day of his life he dined regularly at the king’s table,34 and for his allowance, a regular allowance was given him by the king, according to his daily needs, until the day of his death, as long as he lived.