Registrera dig gratis

Jeremia 26

Nya Levande Bibeln



1 Detta budskap kom till Jeremia från Herren under det första året som Jojakim, Josias son, regerade i Juda: 2 Ställ dig framför Herrens tempel och tala till alla som kommit dit från olika delar av Juda för att tillbe. Låt dem höra hela budskapet och utelämna inte ett enda ord av allt det jag vill att de ska få höra. 3 Det kan hända att de kommer att lyssna och omvända sig från sin ogudaktighet, och då kan jag hålla tillbaka det straff, som jag är beredd att sända över dem för deras ondskas skull. 4 Säg detta till dem, säger Herren: Om ni inte lyssnar till mig och lyder de lagar som jag har gett er, 5 och om ni inte lyssnar till mina tjänare profeterna som jag gång på gång har sänt till er för att varna er, 6 då ska jag förstöra detta tempel, precis som jag förstörde tabernaklet i Silo, och jag ska låta alla jordens folk förbanna Jerusalem. 7-8 När Jeremia hade avslutat sitt budskap och sagt varje ord Herren hade befallt honom att säga, började prästerna, de falska profeterna och allt folket i templet hota honom och skrika: "Döda honom! Döda honom! Vad har du för rätt att påstå att Herren ska förstöra templet på samma sätt som han gjorde i Silo? 9 Vad menar du med att säga att Jerusalem ska förstöras och att ingen ska överleva?" 10 När de högre ämbetsmännen i Juda hörde vad som pågick, rusade de från palatset bort till templet och satte sig vid porten för att hålla rättegång. 11 Prästerna och de falska profeterna framförde sina anklagelser inför ämbetsmännen och folket. "Denne man borde dö!" sa de. "Ni har med era egna öron hört vilken förrädare han är, som har profeterat mot den här staden." 12 Jeremia talade då till sitt försvar: "Det var Herren som sände mig för att profetera mot detta tempel och mot den här staden. Han gav mig vartenda ord jag skulle säga. 13 Men om ni slutar med era synder och börjar lyda Herren, er Gud, ska han ta tillbaka alla de straff som han sagt att han tänker sända över er. 14 Vad mig beträffar så är jag hjälplös och helt i ert våld. Ni får göra med mig vad ni anser vara bäst. 15 Men en sak är säker, och det är att om ni dödar mig dödar ni en oskyldig man, och ansvaret för detta kommer att vila på er och på denna stad och alla som bor här. Det är nämligen absolut sant att Herren har sänt mig och att han har gett mig varje ord." 16 Då sa ämbetsmännen och folket till prästerna och de falska profeterna: "Denne man förtjänar inte att dömas till döden, för han har talat till oss i Herrens, vår Guds, namn." 17 Då trädde en del visa, äldre män fram och talade till folket som stod där: 18 "Beslutet är riktigt, för på den tiden när morastiten Mika profeterade, under kung Hiskias regering i Juda, sa han till folket: Så säger Herren, härskarornas Gud: 'På berget Sion ska man plöja som på en åker, och den här staden, Jerusalem, ska förvandlas till en stenhög och skog ska växa på den plats där templet nu står!' 19 Men dödade kung Hiskia och folket honom för att han sa det? Nej, de vände om från sin ogudaktighet, tillbad Herren och bad Herren om nåd och förbarmande. Herren ändrade då sitt beslut och lät dem inte drabbas av något straff. Om vi dödar Jeremia för att han gett oss ett budskap från Gud, vem vet vad Gud då kommer att göra med oss?" 20 En annan sann profet, Semajas son Uria från Kirjat-Hajearim, profeterade också mot staden och folket, samtidigt med Jeremia. 21 Men när kung Jojakim, arméofficerarna och ämbetsmännen hörde vad han sa, fattade kungen beslutet att han skulle dödas. Uria fick dock höra talas om detta och flydde till Egypten. 22 Då skickade kung Jojakim Akbors son Elnatan till Egypten tillsammans med några män för att ta Uria till fånga. 23 De lyckades få tag i honom och förde honom tillbaka till kung Jojakim, som lät döda honom med svärd. Sedan begravde man honom på den allmänna begravningsplatsen. 24 Men Ahikam, Safans son, kungens sekreterare, stod på Jeremias sida och övertalade domstolen att inte utlämna honom till folket för att dödas. 

Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®
Used by permission. All rights reserved worldwide.

Jeremia 26

English Standard Version



1 In the beginning of the reign of Jehoiakim the son of Josiah, king of Judah, this word came from the Lord: (2 Kung 23:36; 2 Krön 36:5; Jer 27:1) 2 “Thus says the Lord: Stand in the court of the Lord’s house, and speak to all the cities of Judah that come to worship in the house of the Lord all the words that I command you to speak to them; do not hold back a word. (5 Mos 4:2; 5 Mos 12:32; Jer 19:14; Hes 3:10; Apg 20:27) 3 It may be they will listen, and every one turn from his evil way, that I may relent of the disaster that I intend to do to them because of their evil deeds. (Jer 4:4; Jer 18:8; Jer 26:13; Jer 26:19; Jer 36:3) 4 You shall say to them, ‘Thus says the Lord: If you will not listen to me, to walk in my law that I have set before you, (3 Mos 26:14; 5 Mos 28:15) 5 and to listen to the words of my servants the prophets whom I send to you urgently, though you have not listened, (Jer 25:3) 6 then I will make this house like Shiloh, and I will make this city a curse for all the nations of the earth.’” (Jer 7:12; Jer 24:9) 7 The priests and the prophets and all the people heard Jeremiah speaking these words in the house of the Lord. (Jer 23:33) 8 And when Jeremiah had finished speaking all that the Lord had commanded him to speak to all the people, then the priests and the prophets and all the people laid hold of him, saying, “You shall die! (Jer 26:7) 9 Why have you prophesied in the name of the Lord, saying, ‘This house shall be like Shiloh, and this city shall be desolate, without inhabitant’?” And all the people gathered around Jeremiah in the house of the Lord. (Jer 4:7; Jer 26:6) 10 When the officials of Judah heard these things, they came up from the king’s house to the house of the Lord and took their seat in the entry of the New Gate of the house of the Lord. (Jer 36:10; Jer 36:12) 11 Then the priests and the prophets said to the officials and to all the people, “This man deserves the sentence of death, because he has prophesied against this city, as you have heard with your own ears.” (Jer 26:7; Jer 26:16; Jer 38:4) 12 Then Jeremiah spoke to all the officials and all the people, saying, “The Lord sent me to prophesy against this house and this city all the words you have heard. 13 Now therefore mend your ways and your deeds, and obey the voice of the Lord your God, and the Lord will relent of the disaster that he has pronounced against you. (5 Mos 30:2; Jer 7:3; Jer 26:3) 14 But as for me, behold, I am in your hands. Do with me as seems good and right to you. (Jos 9:25) 15 Only know for certain that if you put me to death, you will bring innocent blood upon yourselves and upon this city and its inhabitants, for in truth the Lord sent me to you to speak all these words in your ears.” (Matt 27:24) 



16 Then the officials and all the people said to the priests and the prophets, “This man does not deserve the sentence of death, for he has spoken to us in the name of the Lord our God.” (Jer 26:8; Jer 26:11) 17 And certain of the elders of the land arose and spoke to all the assembled people, saying, (Jer 19:1; Apg 5:34) 18 “Micah of Moresheth prophesied in the days of Hezekiah king of Judah, and said to all the people of Judah: ‘Thus says the Lord of hosts, “Zion shall be plowed as a field; Jerusalem shall become a heap of ruins, and the mountain of the house a wooded height.’ (Mik 3:12) 19 Did Hezekiah king of Judah and all Judah put him to death? Did he not fear the Lord and entreat the favor of the Lord, and did not the Lord relent of the disaster that he had pronounced against them? But we are about to bring great disaster upon ourselves.” (2 Mos 32:14; 2 Sam 24:16; 1 Kung 13:6; 2 Krön 32:26; Apg 5:39) 20 There was another man who prophesied in the name of the Lord, Uriah the son of Shemaiah from Kiriath-jearim. He prophesied against this city and against this land in words like those of Jeremiah. (Jos 9:17; 1 Sam 6:21; 1 Sam 7:1; 1 Krön 13:5) 21 And when King Jehoiakim, with all his warriors and all the officials, heard his words, the king sought to put him to death. But when Uriah heard of it, he was afraid and fled and escaped to Egypt. (Jer 26:1; Jer 27:1) 22 Then King Jehoiakim sent to Egypt certain men, Elnathan the son of Achbor and others with him, (2 Kung 22:12; 2 Kung 22:14; Jer 26:21; Jer 36:12; Jer 36:25) 23 and they took Uriah from Egypt and brought him to King Jehoiakim, who struck him down with the sword and dumped his dead body into the burial place of the common people. (Neh 9:26; Jer 22:17; Matt 21:35; Matt 23:37) 24 But the hand of Ahikam the son of Shaphan was with Jeremiah so that he was not given over to the people to be put to death. (2 Kung 22:12) 

The ESV® Bible (The Holy Bible, English Standard Version®) copyright ©2001 by Crossway Bibles, a publishing ministry of Good News Publishers. ESV® Text Edition: 2016. The ESV® text has been reproduced in cooperation with and by permission of Good News Publishers. Unauthorized reproduction of this publication is prohibited. All rights reserved.

The ESV® Bible (The Holy Bible, English Standard Version®) is adapted from the Revised Standard Version of the Bible, copyright Division of Christian Education of the National Council of the Churches of Christ in the U.S.A. All rights reserved.