1Vilka dårar ni är, ni galater! Vem är det som har förhäxat er så? Jag har ju så noga undervisat er om varför Jesus Kristus måste dö på korset.2Låt mig ställa en enda fråga till er: var det för att ni hade lyckats hålla hela Moses lag[1] som ni fick ta emot Guds Ande, eller var det för att ni trodde på budskapet ni fick höra?3Har ni helt tappat förståndet? Guds Ande gav er ju det nya livet som en gåva, varför vill ni då försöka vinna det genom mänskliga ansträngningar?4Ni som har fått lida så mycket för er tro. Inte var det väl i onödan? Tänker ni verkligen kasta bort alltihop?5Jag frågar igen: När Gud ger er sin Ande och utför under ibland er, är det för att ni har lyckats hålla hela Moses lag eller för att ni tror på budskapet ni har fått höra?6Tänk på hur det var med Abraham: ”Han trodde på Gud, och därför räknades han som skuldfri inför honom.”[2]7Ni måste alltså förstå, att det är de som tror som är Abrahams verkliga barn.8Gud har ju hela tiden förutsagt i Skriften[3] att han en dag skulle göra människor från alla folk skuldfria inför honom, genom deras tro. Därför lät han Abraham få reda på dessa glada nyheter redan i förväg. Han sa: ”Genom dig ska världens alla folk få del av mitt goda.”9Därför får alla som tror på Kristus del av allt Guds goda, precis som Abraham fick del av hans goda när han trodde.10Men de som litar på att de blir skuldfria inför Gud genom att försöka lyda hela Moses lag, de ska drabbas av Guds dom. Det står ju i Skriften: ”Den som inte håller alla de bud som är skrivna i Guds lag, han ska drabbas av Guds dom.”[4]11Och att ingen människa kan bli skuldfri inför Gud genom att försöka hålla lagen, det är helt klart, eftersom det också står i Skriften: ”Den som tror blir skuldfri inför Gud och får leva.”[5]12Lagen bygger inte på tro, utan på att man håller alla buden. Det står ju i Skriften: ”Den människa som håller alla bud ska få liv genom lagen.”[6]13Men Kristus har köpt oss fria från den dom som drabbar alla som inte håller hela lagen. Det gjorde han genom att själv ta på sig vårt straff. När han dog på korset, drabbades han av Guds dom. Det står ju i Skriften: ”Den som är upphängd på trä är drabbad av Guds dom.”[7]14Och genom det som Jesus Kristus gjorde för oss, skulle alla folk få del av det goda som Gud lovade Abraham. När vi tror på Kristus får vi därför del av Guds Ande, precis som Gud lovade för länge sedan.
Guds löfte är viktigare än Moses lag
15Kära syskon, låt mig försöka förklara med ett exempel från vardagslivet: om en människa skriver ett testamente, kan ingen sedan ändra eller lägga till något när testamentet väl har börjat gälla.16På samma sätt är det med det löfte Gud gav Abraham och hans avkomma.[8]Lägg märke till att det inte står ”hans avkomlingar”, som det skulle ha gjort om det gällde många. Nej, ”hans avkomma” syftade på en enda person, och det var Kristus.17Vad jag vill säga är alltså detta: Guds testamente, det löfte han gav Abraham, kan inte ändras eller ogiltigförklaras av Moses lag[9], som han gav till Israels folk 430 år senare.18Om man kunde få del av det arv Gud lovade Abraham genom att försöka lyda hela Moses lag, då skulle det ju inte längre vara på grund av löftet som man fick arvet. Men nu har Gud bestämt att arvet till Abraham skulle vara en fri gåva, som man får på grund av Guds löfte.19-20Vad var det då för nytta med Moses lag? Jo, den var ett tillägg som skulle visa människorna att de inte följer Guds vilja. Och lagen skulle gälla tills Kristus kom, han som var ”avkomman” och hade fått Guds löfte. Det fanns också en annan skillnad mellan lagen och löftet. Moses lag var ett förbund som ingicks mellan Gud och hela Israels folk, och därför behövdes det en förmedlare. Moses fick ta emot lagen från änglar och gav den sedan till folket. Men när Gud gav sitt löfte till Abraham, gjorde han det ensam.21-22Finns det då en konflikt mellan Guds lag och Guds löften? Nej, naturligtvis inte! Om vi hade kunnat få evigt liv genom att följa Moses lag, då hade den verkligen varit vägen till att bli skuldfri inför Gud. Men Gud har förklarat i Skriften att vi allihop är fångar under synden. Därför finns det bara ett sätt att få del av det arv som Gud har lovat oss, och det är genom att tro på Jesus Kristus.23Innan vi hade fått möjligheten att tro, vakade Moses lag över oss och höll oss fångna. Ja, den vakade över oss ända till den dag vi började tro på Kristus.24Eller för att uttrycka det på ett annat sätt: Moses lag tog hand om oss och vägledde oss, tills Kristus kom och vi kunde bli skuldfria inför Gud genom vår tro på honom.25Och nu när vi har fått möjligheten att tro på Kristus, behöver vi inte längre några lagar som tar hand om oss.
Guds barn genom tron
26Alla ni som tror på Jesus Kristus och lever i gemenskap med honom är Guds barn.27Om ni är döpta in i gemenskapen med Kristus, har ni ju blivit lika Kristus själv.28Därför spelar det inte längre någon roll om ni är judar eller icke-judar, slavar eller fria, män eller kvinnor. Alla som lever i gemenskap med Jesus Kristus är också fullständigt förenade med varandra.29Men om ni tillhör Kristus, då är ni ju också Abrahams avkomma och får ärva allt det goda som Gud lovade honom.
Galaterbrevet 3
English Standard Version
By Faith, or by Works of the Law?
1O foolish Galatians! Who has bewitched you? It was before your eyes that Jesus Christ was publicly portrayed as crucified. (4 Mos 21:9; 1 Kor 1:23)2Let me ask you only this: Did you receive the Spirit by works of the law or by hearing with faith? (Apg 15:8; Rom 10:17; Gal 3:14; Ef 1:13; Heb 6:4)3Are you so foolish? Having begun by the Spirit, are you now being perfected by[1] the flesh? (Gal 4:9; Fil 1:6)4Did you suffer[2] so many things in vain—if indeed it was in vain? (1 Kor 15:2; Heb 10:35; 2 Joh 1:8)5Does he who supplies the Spirit to you and works miracles among you do so by works of the law, or by hearing with faith— (1 Kor 12:10; Gal 3:2)6just as Abraham “believed God, and it was counted to him as righteousness”? (1 Mos 15:6; Rom 4:3; Rom 4:9; Rom 4:21)7Know then that it is those of faith who are the sons of Abraham. (Luk 19:9; Gal 3:9)8And the Scripture, foreseeing that God would justify[3] the Gentiles by faith, preached the gospel beforehand to Abraham, saying, “In you shall all the nations be blessed.” (1 Mos 12:3; Rom 3:30)9So then, those who are of faith are blessed along with Abraham, the man of faith.
The Righteous Shall Live by Faith
10For all who rely on works of the law are under a curse; for it is written, “Cursed be everyone who does not abide by all things written in the Book of the Law, and do them.” (5 Mos 27:26; Jer 11:3; Hes 18:4; Matt 5:19; Rom 4:15; Gal 5:4)11Now it is evident that no one is justified before God by the law, for “The righteous shall live by faith.”[4] (Hab 2:4; Rom 1:17; Gal 2:16; Heb 10:38)12But the law is not of faith, rather “The one who does them shall live by them.” (3 Mos 18:5; Rom 10:5)13Christ redeemed us from the curse of the law by becoming a curse for us—for it is written, “Cursed is everyone who is hanged on a tree”— (5 Mos 21:23; Apg 5:30; Gal 4:5; 2 Pet 2:1; Upp 22:3)14so that in Christ Jesus the blessing of Abraham might come to the Gentiles, so that we might receive the promised Spirit[5] through faith. (Jes 32:15; Jes 44:3; Joel 2:28; Joh 7:39; Apg 2:33; Rom 4:9; Rom 4:16; Gal 3:2; Gal 3:28; Ef 1:13)
The Law and the Promise
15To give a human example, brothers:[6] even with a man-made covenant, no one annuls it or adds to it once it has been ratified. (Rom 3:5; Heb 9:17)16Now the promises were made to Abraham and to his offspring. It does not say, “And to offsprings,” referring to many, but referring to one, “And to your offspring,” who is Christ. (1 Mos 12:7; Luk 1:55; Apg 3:25; Apg 13:32; Rom 4:13; Rom 4:16)17This is what I mean: the law, which came 430 years afterward, does not annul a covenant previously ratified by God, so as to make the promise void. (1 Mos 15:13; 2 Mos 12:40; Apg 7:6; Rom 4:14)18For if the inheritance comes by the law, it no longer comes by promise; but God gave it to Abraham by a promise. (Heb 6:13)19Why then the law? It was added because of transgressions, until the offspring should come to whom the promise had been made, and it was put in place through angels by an intermediary. (2 Mos 20:19; 2 Mos 20:21; 5 Mos 5:5; 5 Mos 5:22; 5 Mos 5:27; 5 Mos 5:31; Apg 7:38; Apg 7:53; Rom 4:15; Gal 3:16; Heb 2:2)20Now an intermediary implies more than one, but God is one. (Rom 3:30; 1 Tim 2:5; Heb 6:17; Heb 8:6; Heb 9:15; Heb 12:24)21Is the law then contrary to the promises of God? Certainly not! For if a law had been given that could give life, then righteousness would indeed be by the law. (Gal 2:21)22But the Scripture imprisoned everything under sin, so that the promise by faith in Jesus Christ might be given to those who believe. (Apg 10:43; Rom 3:9; Rom 4:16; Rom 11:32)23Now before faith came, we were held captive under the law, imprisoned until the coming faith would be revealed. (1 Pet 1:5)24So then, the law was our guardian until Christ came, in order that we might be justified by faith. (Matt 5:17; Rom 10:4; 1 Kor 4:15; Gal 2:16; Gal 3:11; Kol 2:17; Heb 9:9)25But now that faith has come, we are no longer under a guardian,26for in Christ Jesus you are all sons of God, through faith. (Joh 1:12; Rom 8:14; Gal 4:5)27For as many of you as were baptized into Christ have put on Christ. (Apg 8:16; Rom 6:3; Rom 13:14)28There is neither Jew nor Greek, there is neither slave[7] nor free, there is no male and female, for you are all one in Christ Jesus. (Rom 3:30; 1 Kor 11:11; 1 Kor 12:13; Gal 3:14; Gal 5:6; Gal 6:15)29And if you are Christ’s, then you are Abraham’s offspring, heirs according to promise. (Rom 8:17; Rom 9:7; 1 Kor 3:23; Gal 4:1; Gal 4:7; Gal 4:28; Ef 3:6; 2 Tim 1:1; Tit 1:2; Heb 9:15)