1Debora och Barak sjöng sedan en sång om den underbara segern:2"När Israels furstar visar vägen och folket villigt offrar sig, prisa Herrens namn!3Hör ni kungar, lyssna ni härskare! Jag ska sjunga inför Herren och spela inför Israels Gud.4Du Herre ledde oss ut ur Seir och fram över Edoms slätter och marken skakade, himlen öppnade sig och molnen tömde sig på regn.5Bergen skälvde inför Herren, den väldige på Sinai, Israels Gud.6På Samgars och Jaels tid låg vägarna öde. Vandrarna valde vindlande stigar.7Israels städer låg tomma tills Debora blev en mor för Israel.8När Israel valde nya gudar kom katastrofen. Varken sköld eller spjut fanns. Israels 40.000 saknade vapen.9Jag gläder mig åt Israels ledare och åt alla som villigt följer dem! Prisa Herren!10Prisa honom, alla ni som rider på vita åsnor och sitter på dyrbara mattor, och alla ni som går till fots.11Lyssna till sångarna som sjunger lovsång till Herren vid brunnen, sången om hur Herren räddade Israel med sina krigare. Herrens folk tågade in genom portarna!12Vakna Debora, vakna och sjung! Stå upp, Barak! Du Abinoams son, för bort dina fångar!13De tappra som fanns kvar marscherade ner från berget Tabor. Herrens folk kom till mig med sina ledare.14De kom från Efraim och Benjamin, från Makir och Sebulon.15Isaskars furstar följde Debora och Barak ner i dalen. Man drog dit ner på Herrens befallning. Men Rubens stam blev kvar vid sina eldar.16Varför satt du hemma vid hjordarna och spelade på din herdeflöjt? Rubens stam är splittrad.17Varför stannade Gilead på andra sidan Jordan? Och varför blev Dan kvar vid sina fartyg? Varför satt Aser kvar vid stranden i lugn och ro?18Men Sebulons och Naftalis stammar riskerade livet på stridsfältets höjder.19Kanaans kungar stred vid Taanak, nära Megiddos källor, men de blev utan silver och utan byte.20Till och med himlens stjärnor stred mot Sisera.21Den brusande floden Kison förde bort dem. Dra vidare, var stark!22Hör hovtrampet från fiendens hästar! Se, hur stridshästarna jagar fram!23Men Herrens ängel förbannade Meros. 'Förbanna dess inbyggare', sa han. 'De deltog inte i striden mot Herrens fiender.'24Välsignad ska Jael vara, kaineen Hebers hustru, ja, välsignad mer än andra kvinnor som bor i tält.25Han bad om vatten, men hon gav honom mjölk i en dyrbar skål!26Hennes hand grep efter tältpluggen, och med snickarens hammare genomborrade hon Siseras tinning.27Han sjönk ner vid hennes fötter och var död.28Siseras mor såg väntande ut genom fönstret. 'Varför dröjer hans vagn så länge? Var är klappret av hovar?'29Då svarar hennes hovdam, och själv ger hon samma svar:30'Bytet är stort, en flicka åt var man, eller två, dyrbara mantlar åt Sisera och vackra tyger till mig. Allt detta som byte!'31Herre, som Sisera ska alla dina fiender förgås, men de som älskar Herren ska stråla av kraft som den uppgående solen!"Därefter fick landet fred i fyrtio år.
Domarboken 5
English Standard Version
The Song of Deborah and Barak
1Then sang Deborah and Barak the son of Abinoam on that day: (2 Mos 15:1)2“That the leaders took the lead in Israel, that the people offered themselves willingly, bless the Lord! (Dom 5:9; 2 Krön 17:16)3“Hear, O kings; give ear, O princes; to the Lord I will sing; I will make melody to the Lord, the God of Israel.4“Lord, when you went out from Seir, when you marched from the region of Edom, the earth trembled and the heavens dropped, yes, the clouds dropped water. (5 Mos 33:2; 2 Sam 22:8; Ps 18:7; Ps 68:7; Ps 68:8; Ps 77:18; Nah 1:5; Hab 3:10)5The mountains quaked before the Lord, even Sinai before the Lord,[1] the God of Israel. (2 Mos 19:18; 5 Mos 4:11; Jes 64:1; Jes 64:3)6“In the days of Shamgar, son of Anath, in the days of Jael, the highways were abandoned, and travelers kept to the byways. (3 Mos 26:22; Dom 3:31; Dom 4:17; Jes 33:8; Klag 1:4)7The villagers ceased in Israel; they ceased to be until I arose; I, Deborah, arose as a mother in Israel.8When new gods were chosen, then war was in the gates. Was shield or spear to be seen among forty thousand in Israel? (5 Mos 32:16; Dom 2:12; Dom 2:17; 1 Sam 13:19; 1 Sam 13:22)9My heart goes out to the commanders of Israel who offered themselves willingly among the people. Bless the Lord. (Dom 5:2)10“Tell of it, you who ride on white donkeys, you who sit on rich carpets[2] and you who walk by the way. (Dom 10:4; Dom 12:14; Sak 9:9)11To the sound of musicians[3] at the watering places, there they repeat the righteous triumphs of the Lord, the righteous triumphs of his villagers in Israel. “Then down to the gates marched the people of the Lord.12“Awake, awake, Deborah! Awake, awake, break out in a song! Arise, Barak, lead away your captives, O son of Abinoam. (Ps 57:8; Ps 68:18; Ef 4:8)13Then down marched the remnant of the noble; the people of the Lord marched down for me against the mighty.14From Ephraim their root they marched down into the valley,[4] following you, Benjamin, with your kinsmen; from Machir marched down the commanders, and from Zebulun those who bear the lieutenant’s[5] staff; (4 Mos 32:39; Dom 3:27; Dom 12:15)15the princes of Issachar came with Deborah, and Issachar faithful to Barak; into the valley they rushed at his heels. Among the clans of Reuben there were great searchings of heart. (Dom 4:14)16Why did you sit still among the sheepfolds, to hear the whistling for the flocks? Among the clans of Reuben there were great searchings of heart. (1 Mos 49:14; 4 Mos 32:1; Ps 68:13)17Gilead stayed beyond the Jordan; and Dan, why did he stay with the ships? Asher sat still at the coast of the sea, staying by his landings. (1 Mos 49:13; Jos 13:24; Jos 19:29; Jos 19:31; Jos 19:46)18Zebulun is a people who risked their lives to the death; Naphtali, too, on the heights of the field. (Dom 4:10)19“The kings came, they fought; then fought the kings of Canaan, at Taanach, by the waters of Megiddo; they got no spoils of silver. (Jos 17:11; Dom 1:27; Dom 5:30; 1 Kung 4:12; 2 Kung 9:27; 2 Kung 23:29; 2 Krön 35:22)20From heaven the stars fought, from their courses they fought against Sisera. (Jos 10:11)21The torrent Kishon swept them away, the ancient torrent, the torrent Kishon. March on, my soul, with might! (Dom 4:7)22“Then loud beat the horses’ hoofs with the galloping, galloping of his steeds.23“Curse Meroz, says the angel of the Lord, curse its inhabitants thoroughly, because they did not come to the help of the Lord, to the help of the Lord against the mighty. (Dom 21:9)24“Most blessed of women be Jael, the wife of Heber the Kenite, of tent-dwelling women most blessed. (Dom 4:17)25He asked for water and she gave him milk; she brought him curds in a noble’s bowl. (Dom 4:19)26She sent her hand to the tent peg and her right hand to the workmen’s mallet; she struck Sisera; she crushed his head; she shattered and pierced his temple. (Dom 4:21)27Between her feet he sank, he fell, he lay still; between her feet he sank, he fell; where he sank, there he fell—dead.28“Out of the window she peered, the mother of Sisera wailed through the lattice: ‘Why is his chariot so long in coming? Why tarry the hoofbeats of his chariots?’ (2 Sam 6:16; Ords 7:6)29Her wisest princesses answer, indeed, she answers herself,30‘Have they not found and divided the spoil?— A womb or two for every man; spoil of dyed materials for Sisera, spoil of dyed materials embroidered, two pieces of dyed work embroidered for the neck as spoil?’ (2 Mos 15:9)31“So may all your enemies perish, O Lord! But your friends be like the sun as he rises in his might.” And the land had rest for forty years. (Dom 3:11; 2 Sam 23:4; Ps 19:5; Ps 37:6; Ps 83:9; Dan 12:3; Matt 13:43)