Domarboken 13

Nya Levande Bibeln

1 Men än en gång syndade Israel genom att tillbe andra gudar. Herren lät då filisteerna besegra dem och hålla dem kuvade i fyrtio år.2-3 En man från Sorga som hette Manoa och tillhörde Dans stam hade en hustru som inte kunde få barn. Herrens ängel visade sig för henne och sa: "Du har varit barnlös länge, men snart ska du få en son.4 Drick inte vin eller starka drycker, och ät inte mat som är oren.5 Håret på din son får aldrig klippas, för han ska vara en nasir, en särskild Guds tjänare, ända från sin födelse, och han ska börja Israels befrielsekamp mot filisteerna."6 Kvinnan berättade detta för sin man: "En man från Gud visade sig för mig", sa hon. "Jag tror att han var Herrens ängel, för han var fruktansvärd att se på. Jag frågade inte varifrån han kom, och han sa inte heller sitt namn.7 Däremot sa han till mig: 'Du ska få en son!' Han sa också att jag inte skulle dricka vin eller starka drycker och inte heller äta oren mat, för barnet ska bli en nasir. Gud har gett honom en särskild uppgift från hans födelse ända till hans död!"8 Manoa bad då till Herren: "Låt denne man från Gud komma tillbaka och lära oss hur vi ska göra med barnet, som du tänker ge oss."9 Herren svarade på hans bön, och Guds ängel visade sig än en gång för Manoas hustru, som då var ute på fältet. Men också denna gång var hon ensam, och Manoa fanns inte i närheten.10 Hon skyndade sig därför att få tag på sin make och sa till honom: "Mannen är här igen!"11 Manoa följde då med henne och frågade mannen: "Är du samme man som talade med henne häromdagen?""Ja, det är jag", svarade han.12 "Kan du undervisa oss om hur vi ska fostra barnet, sedan det har fötts?" frågade Manoa honom.13-14 Ängeln svarade: "Var noga med att din hustru följer allt jag har sagt henne. Hon får inte äta druvor eller dricka vin och starka drycker och inte äta något orent."15 "Stanna kvar, så vi får bjuda dig på någonting att äta", sa Manoa till ängeln.16 "Ja, jag stannar gärna", svarade ängeln. "Men jag ska inte ha någonting att äta. Om du absolut vill ge mig något, så bär fram ett offer till Herren." Manoa hade ännu inte förstått att det var Herrens ängel.17 Därför frågade han: "Jag vill veta vad du heter, för när allt detta inträffar och barnet är fött, vill vi gärna tala om för alla att det var du som förutsa det."18 "Fråga inte efter mitt namn, för det är alltför stort och omöjligt att förstå", svarade ängeln.19 Då tog Manoa en ung killing och mjöl till spisoffer och offrade det till Herren. Då hände något högst märkligt.20 När lågorna från offret på klippan slog upp mot skyn for Herrens ängel upp i lågan från altaret och försvann mitt framför deras ögon. Då föll Manoa och hans fru ner med sina ansikten mot jorden.21 Detta var det sista de såg av ängeln, och Manoa förstod äntligen vem det var som hade besökt dem.22 "Vi kommer att dö", ropade Manoa till sin fru. "Vi har sett Gud!"23 Men hon svarade: "Om Herren hade tänkt döda oss, skulle han inte ha tagit emot brännoffret, och han skulle inte heller ha uppenbarat sig för oss och berättat dessa underbara nyheter eller gjort dessa under."24 Barnet som hon födde fick namnet Simson, och Herren välsignade honom när han växte upp.25 Och Herrens Ande började verka på honom en dag när han besökte Dans armé, som slagit läger mellan Sorga och Estaol.

Domarboken 13

English Standard Version

1 And the people of Israel again did what was evil in the sight of the Lord, so the Lord gave them into the hand of the Philistines for forty years. (Dom 2:11; Dom 3:31; Dom 10:7; 1 Sam 12:9)2 There was a certain man of Zorah, of the tribe of the Danites, whose name was Manoah. And his wife was barren and had no children. (Jos 15:33; Jos 19:41; 1 Sam 1:2; Luk 1:7)3 And the angel of the Lord appeared to the woman and said to her, “Behold, you are barren and have not borne children, but you shall conceive and bear a son. (Dom 6:12; Luk 1:11; Luk 1:13)4 Therefore be careful and drink no wine or strong drink, and eat nothing unclean, (4 Mos 6:2; Dom 13:7; Dom 13:14; Luk 1:15)5 for behold, you shall conceive and bear a son. No razor shall come upon his head, for the child shall be a Nazirite to God from the womb, and he shall begin to save Israel from the hand of the Philistines.” (4 Mos 6:5; Dom 13:4; Dom 16:17; 1 Sam 1:11; 1 Sam 7:13; 2 Sam 8:1; 1 Krön 18:1)6 Then the woman came and told her husband, “A man of God came to me, and his appearance was like the appearance of the angel of God, very awesome. I did not ask him where he was from, and he did not tell me his name, (5 Mos 33:1; Dom 13:17)7 but he said to me, ‘Behold, you shall conceive and bear a son. So then drink no wine or strong drink, and eat nothing unclean, for the child shall be a Nazirite to God from the womb to the day of his death.’” (Dom 13:3)8 Then Manoah prayed to the Lord and said, “O Lord, please let the man of God whom you sent come again to us and teach us what we are to do with the child who will be born.”9 And God listened to the voice of Manoah, and the angel of God came again to the woman as she sat in the field. But Manoah her husband was not with her.10 So the woman ran quickly and told her husband, “Behold, the man who came to me the other day has appeared to me.”11 And Manoah arose and went after his wife and came to the man and said to him, “Are you the man who spoke to this woman?” And he said, “I am.”12 And Manoah said, “Now when your words come true, what is to be the child’s manner of life, and what is his mission?” (Luk 1:66)13 And the angel of the Lord said to Manoah, “Of all that I said to the woman let her be careful.14 She may not eat of anything that comes from the vine, neither let her drink wine or strong drink, or eat any unclean thing. All that I commanded her let her observe.” (Dom 13:4; Dom 13:7)15 Manoah said to the angel of the Lord, “Please let us detain you and prepare a young goat for you.” (1 Mos 18:5; Dom 6:19)16 And the angel of the Lord said to Manoah, “If you detain me, I will not eat of your food. But if you prepare a burnt offering, then offer it to the Lord.” (For Manoah did not know that he was the angel of the Lord.)17 And Manoah said to the angel of the Lord, “What is your name, so that, when your words come true, we may honor you?” (Dom 13:6)18 And the angel of the Lord said to him, “Why do you ask my name, seeing it is wonderful?” (1 Mos 32:29; Jes 9:6)19 So Manoah took the young goat with the grain offering, and offered it on the rock to the Lord, to the one who works[1] wonders, and Manoah and his wife were watching. (Dom 6:19)20 And when the flame went up toward heaven from the altar, the angel of the Lord went up in the flame of the altar. Now Manoah and his wife were watching, and they fell on their faces to the ground. (3 Mos 9:24; 1 Krön 21:16; Hes 1:28)21 The angel of the Lord appeared no more to Manoah and to his wife. Then Manoah knew that he was the angel of the Lord. (Dom 6:22)22 And Manoah said to his wife, “We shall surely die, for we have seen God.” (Dom 13:21)23 But his wife said to him, “If the Lord had meant to kill us, he would not have accepted a burnt offering and a grain offering at our hands, or shown us all these things, or now announced to us such things as these.”24 And the woman bore a son and called his name Samson. And the young man grew, and the Lord blessed him. (1 Sam 2:21; 1 Sam 3:19; Luk 1:80; Luk 2:52)25 And the Spirit of the Lord began to stir him in Mahaneh-dan, between Zorah and Eshtaol. (Jos 15:33; Dom 3:10; Dom 18:11)