Apostlagärningarna 9

Nya Levande Bibeln

1 Saul, som fortfarande var fylld av hat och mordlust mot alla efterföljare till Herren Jesus, gick en dag till översteprästen i Jerusalem.2 Han bad att få med sig brev adresserade till synagogorna[1] i Damaskus, så att han skulle få tillstånd att arrestera alla i Damaskus som följde Jesus väg, både män och kvinnor. Sedan skulle han föra dem som fångar till Jerusalem.3 Men när han rest iväg och närmade sig Damaskus, omgavs han plötsligt av ett starkt ljussken från himlen.4 Och han föll till marken och hörde en röst som sa: ”Saul! Saul! Varför förföljer du mig?”5 Han frågade: ”Vem är du, herre?”Rösten svarade: ”Jag är Jesus, den som du förföljer!6 Res dig upp och gå in i staden och vänta där, så får du veta vad du ska göra.”7 Männen som var tillsammans med Saul stod där alldeles stumma av förvåning, för de hörde ljudet av rösten men såg ingen.8 När Saul så småningom reste sig från marken, märkte han att han inte kunde se. Man var tvungen att leda honom in i Damaskus.9 Under tre dagar var han sedan helt blind, och han varken åt eller drack på hela tiden.10 Men i Damaskus fanns en efterföljare till Herren Jesus som hette Ananias, och Herren talade nu till honom i en syn och sa: ”Ananias!””Ja, Herre!” svarade han.11 Då förklarade Herren: ”Gå till Raka gatan och in i Judas hus och fråga där efter en man som heter Saul från Tarsos. Han ber till mig just nu, och12 i en syn har jag visat honom att en man som heter Ananias ska komma in och lägga händerna på honom, så att han kan se igen!”13 ”Men Herre!” utropade Ananias. ”Jag har hört om allt ont som den mannen har gjort mot de troende i Jerusalem.14 Och vi vet att han har en fullmakt med sig från översteprästerna som ger honom rätt att arrestera alla här i Damaskus som tillber dig!”15 Men Herren Jesus sa: ”Gå, och gör som jag säger, för jag har utsett Saul till att vara mitt redskap. Han ska göra mig känd för många olika folk och makthavare, och även för Israels folk.16 Och jag ska visa honom hur mycket han måste lida för mig.”17 Då gick Ananias dit och fann Saul, och han la händerna på honom och sa: ”Saul, min bror, Herren själv, Jesus, som visade sig för dig på vägen, har sänt mig för att du ska få din syn tillbaka och bli fylld av Guds heliga Ande.”18 I samma stund var det som om tjocka flagor föll från Sauls ögon, och han kunde se igen! Han reste sig då genast upp och lät döpa sig,19 och när han ätit lite fick han krafterna tillbaka. Saul stannade sedan några dagar hos Jesus efterföljare i Damaskus,20 och han började genast gå runt i synagogorna[2] och undervisa om att Jesus verkligen är Guds Son.21 Alla som hörde honom blev mycket förvånade och frågade: ”Var det inte han som i Jerusalem försökte döda alla som tillber Jesus? Visst var han på väg hit för att arrestera de troende och föra dem som fångar till översteprästerna?”22 Men Saul talade med allt större kraft, och judarna i Damaskus hade inga argument att sätta emot när han bevisade att Jesus är Messias, den utlovade kungen.23 Efter en tid hade de judiska ledarna fått nog och försökte göra sig av med Saul,24 men Saul fick reda på deras planer. De bevakade stadsportarna både dag och natt för att kunna mörda honom,25 men en natt tog några av de troende och firade ner honom i en korg från en öppning i stadsmuren.26 Saul återvände sedan till Jerusalem, men när han försökte träffa Jesus efterföljare där var de rädda för honom. Ingen vågade lita på att han verkligen hade blivit en efterföljare.27 Men Barnabas tog honom med till Jesus sändebud och berättade för dem hur Saul på vägen hade sett Herren Jesus, som hade talat till honom, och hur Saul sedan med stort mod hade undervisat om Jesus i Damaskus.28 Efter det accepterade de Saul, och sedan var han ständigt tillsammans med dem i Jerusalem, där han spred budskapet om Herren Jesus utan minsta rädsla.29 Han talade också till de grekisktalande judarna och diskuterade med dem, men det dröjde inte länge förrän de gjorde upp planer på att döda honom.30 När de troende fick reda på detta, tog de därför med sig Saul till Caesarea och skickade honom vidare därifrån till hans hemstad Tarsos.31 Församlingarna fick nu vara ifred i hela Judeen, Galileen och Samarien. Medlemmarnas tro blev allt starkare och alla levde i lydnad och respekt för Herren. Genom Guds heliga Andes stöd och hjälp kom också många nya människor till tro.32 Petrus reste nu från plats till plats för att besöka församlingarna, och på en av sina resor kom han också till de troende i staden Lydda.33 Där träffade han en man som hette Aineas, som var förlamad och hade varit tvungen att ligga på en sovmatta i åtta år.34 Petrus sa till honom: ”Aineas! Jesus Kristus botar dig. Res dig upp och rulla ihop din sovmatta!” Och i samma stund reste sig Aineas upp.35 Alla som bodde i Lydda och på Sharonslätten såg honom sedan gå omkring frisk och kry, och alla började tro på Herren Jesus!36 I staden Joppe fanns det bland Jesus efterföljare en kvinna som hette Tabita, på grekiska Dorkas[3]. Hon hade gjort mycket gott mot andra människor och särskilt mot de fattiga,37 men vid den här tiden blev hon sjuk och dog. Hennes vänner gjorde därför i ordning henne för begravningen och la henne i ett rum en trappa upp.38 Men när Jesus efterföljare hörde att Petrus var i Lydda, som låg alldeles i närheten, skickade de iväg två män för att be honom komma över till Joppe så fort som möjligt.39 Petrus följde genast med, och så snart han kom dit, tog de med honom en trappa upp i huset där Tabita låg. Rummet var fyllt av gråtande änkor, som visade Petrus de tunikor och mantlar som Tabita hade gjort medan hon fortfarande levde.40 Men Petrus sa till alla att lämna rummet. Sedan föll han ner på knä och bad, och efter en stund vände han sig till den döda och sa: ”Tabita, res dig upp!” Då slog hon upp sina ögon, och när hon fick se Petrus satte hon sig upp.41 Petrus räckte henne genast handen och hjälpte henne upp på fötter. Sedan ropade han på de troende och änkorna och lät dem se henne stå där livs levande.42 Nyheten om det som hade hänt spreds i hela staden och många började tro på Herren Jesus.43 Petrus stannade därför ett tag i Joppe och bodde hos Simon, en man som arbetade med skinnberedning.[4]

Apostlagärningarna 9

English Standard Version

1 But Saul, still breathing threats and murder against the disciples of the Lord, went to the high priest (Ps 27:12; Apg 8:3; Apg 9:13; Apg 9:21; Apg 22:5; Apg 26:10)2 and asked him for letters to the synagogues at Damascus, so that if he found any belonging to the Way, men or women, he might bring them bound to Jerusalem. (Jes 30:21; Jes 35:8; Am 8:14; Luk 12:11; Luk 21:12; Apg 16:17; Apg 18:25; Apg 19:9; Apg 19:23; Apg 22:4; Apg 22:19; Apg 24:14; Apg 24:22)3 Now as he went on his way, he approached Damascus, and suddenly a light from heaven shone around him. (Apg 22:6; Apg 26:12; 1 Kor 15:8)4 And falling to the ground, he heard a voice saying to him, “Saul, Saul, why are you persecuting me?” (Jes 63:9; Sak 2:8)5 And he said, “Who are you, Lord?” And he said, “I am Jesus, whom you are persecuting. (Apg 9:4)6 But rise and enter the city, and you will be told what you are to do.” (Hes 3:22; Apg 9:16; 1 Kor 9:16; Gal 1:1)7 The men who were traveling with him stood speechless, hearing the voice but seeing no one. (Dan 10:7; Joh 12:29; Apg 22:9)8 Saul rose from the ground, and although his eyes were opened, he saw nothing. So they led him by the hand and brought him into Damascus. (Apg 22:11)9 And for three days he was without sight, and neither ate nor drank.10 Now there was a disciple at Damascus named Ananias. The Lord said to him in a vision, “Ananias.” And he said, “Here I am, Lord.” (1 Mos 22:1; Jes 6:8; Apg 22:12)11 And the Lord said to him, “Rise and go to the street called Straight, and at the house of Judas look for a man of Tarsus named Saul, for behold, he is praying, (Apg 21:39; Apg 22:3)12 and he has seen in a vision a man named Ananias come in and lay his hands on him so that he might regain his sight.” (Mark 5:23; Apg 9:17)13 But Ananias answered, “Lord, I have heard from many about this man, how much evil he has done to your saints at Jerusalem. (Apg 9:1; Rom 15:25; Rom 15:31; 1 Thess 3:13; 2 Thess 1:10)14 And here he has authority from the chief priests to bind all who call on your name.” (Apg 7:59; Apg 9:21; Apg 22:16; Rom 10:13; 1 Kor 1:2; 2 Tim 2:22)15 But the Lord said to him, “Go, for he is a chosen instrument of mine to carry my name before the Gentiles and kings and the children of Israel. (Apg 13:2; Apg 25:22; Apg 26:1; Apg 26:32; Rom 1:1; Rom 1:5; Rom 11:13; Rom 15:16; Gal 1:15; Gal 1:16; Gal 2:2; Gal 2:7; Ef 3:7; 1 Tim 2:7; 2 Tim 4:16; 2 Tim 4:17)16 For I will show him how much he must suffer for the sake of my name.” (Apg 5:41; Apg 9:6; Apg 14:22; Apg 20:23; Apg 21:4; Apg 21:11; 2 Kor 6:4; 2 Kor 11:23; 1 Thess 3:3)17 So Ananias departed and entered the house. And laying his hands on him he said, “Brother Saul, the Lord Jesus who appeared to you on the road by which you came has sent me so that you may regain your sight and be filled with the Holy Spirit.” (Apg 2:4; Apg 9:12; Apg 22:12)18 And immediately something like scales fell from his eyes, and he regained his sight. Then he rose and was baptized; (Apg 22:13; Apg 22:16)19 and taking food, he was strengthened. For some days he was with the disciples at Damascus. (Apg 9:9; Apg 26:20)20 And immediately he proclaimed Jesus in the synagogues, saying, “He is the Son of God.” (Apg 9:22)21 And all who heard him were amazed and said, “Is not this the man who made havoc in Jerusalem of those who called upon this name? And has he not come here for this purpose, to bring them bound before the chief priests?” (Apg 9:13; Gal 1:13; Gal 1:23)22 But Saul increased all the more in strength, and confounded the Jews who lived in Damascus by proving that Jesus was the Christ. (Apg 9:20; Apg 18:28; 1 Tim 1:12)23 When many days had passed, the Jews[1] plotted to kill him, (Gal 1:17)24 but their plot became known to Saul. They were watching the gates day and night in order to kill him, (Apg 20:3; Apg 20:19; Apg 23:12; Apg 23:30; Apg 25:3; 2 Kor 11:32)25 but his disciples took him by night and let him down through an opening in the wall,[2] lowering him in a basket. (Jos 2:15; 1 Sam 19:12; 2 Kor 11:33)26 And when he had come to Jerusalem, he attempted to join the disciples. And they were all afraid of him, for they did not believe that he was a disciple. (Apg 22:17; Apg 26:20)27 But Barnabas took him and brought him to the apostles and declared to them how on the road he had seen the Lord, who spoke to him, and how at Damascus he had preached boldly in the name of Jesus. (Apg 4:29; Apg 4:36; Apg 9:3; Apg 9:19; Apg 9:22; Gal 1:18)28 So he went in and out among them at Jerusalem, preaching boldly in the name of the Lord. (Apg 1:21)29 And he spoke and disputed against the Hellenists.[3] But they were seeking to kill him. (Apg 6:1; Apg 22:18)30 And when the brothers learned this, they brought him down to Caesarea and sent him off to Tarsus. (Joh 21:23; Apg 11:25; Gal 1:21)31 So the church throughout all Judea and Galilee and Samaria had peace and was being built up. And walking in the fear of the Lord and in the comfort of the Holy Spirit, it multiplied. (Neh 5:9; Apg 8:1; Apg 9:35; Apg 9:42; Apg 16:5)32 Now as Peter went here and there among them all, he came down also to the saints who lived at Lydda. (Apg 8:25)33 There he found a man named Aeneas, bedridden for eight years, who was paralyzed.34 And Peter said to him, “Aeneas, Jesus Christ heals you; rise and make your bed.” And immediately he rose. (Apg 3:6)35 And all the residents of Lydda and Sharon saw him, and they turned to the Lord. (1 Krön 5:16; 1 Krön 27:29; Höga v 2:1; Apg 9:31; Apg 9:42; Apg 11:21; 2 Kor 3:16)36 Now there was in Joppa a disciple named Tabitha, which, translated, means Dorcas.[4] She was full of good works and acts of charity. (Jos 19:46; 1 Tim 2:10)37 In those days she became ill and died, and when they had washed her, they laid her in an upper room. (Apg 1:13; Apg 9:39; Apg 20:8)38 Since Lydda was near Joppa, the disciples, hearing that Peter was there, sent two men to him, urging him, “Please come to us without delay.” (4 Mos 22:16)39 So Peter rose and went with them. And when he arrived, they took him to the upper room. All the widows stood beside him weeping and showing tunics[5] and other garments that Dorcas made while she was with them. (Apg 9:37)40 But Peter put them all outside, and knelt down and prayed; and turning to the body he said, “Tabitha, arise.” And she opened her eyes, and when she saw Peter she sat up. (Matt 9:25; Mark 5:41; Joh 11:43; Apg 7:60)41 And he gave her his hand and raised her up. Then, calling the saints and widows, he presented her alive.42 And it became known throughout all Joppa, and many believed in the Lord. (Joh 11:45; Joh 12:11)43 And he stayed in Joppa for many days with one Simon, a tanner. (Apg 10:6)